Annons

Kaos har präglat Maduros tid vid makten – här är varför

Politiskt fulspel, skuggparlament och pengar som blev värdelösa över natt.

Så här gick det till när Venezuela fick sin rekordimpopuläre president Nicolás Maduro – som nu utsätts för ett kuppförsök.

Under strecket
Publicerad

1 / 6

Efter reklamen visas:
Vad är det som händer i Venezuela?

Arvet från Chávez: ”Det 21:a århundradets socialism”

Den tidigare officeraren Hugo Chávezs tid vid makten har präglat dagens Venezuela på många sätt.

Efter att ha lett en misslyckat kuppförsök 1992 vann socialistpartiets kandidat Chávez landets presidentval 1998. Kort därefter sjösattes Chávez hemsnickrade socialistexperiment ”den Bolivarianska revolutionen”, ett kostsamt samhällsprojekt som till stor del finansierades av landets stora oljetillgångar.

Reformerna har fått både ris och ros, utbyggandet av välfärdsektorn gjorde Chávez omåttligt populär bland landets mindre bemedlade. Men statligt reglerad prissättning tog hårt på landets produktion och hård valutakontroll skapade en lukrativ svart valutamarknad.

Staten förlitade sig i allt högre utsträckning på oljepengarna och korruption bredde ut sig.

Vid 2010-talets början hade landets ekonomiska fall börjat och inflationen skenade. Chávez började i denna veva få problem med hälsan, 2013 dog den då 58-årige ledaren i sviterna av en långt gången tjocktarmscancer.

Annons
Annons

Nicolás Maduro efterträdde den bortgångna partikamraten Hugo Chávez. Maduros presidentskap har länge varit ifrågasatt.

Foto: Fernando Llano / TT/AP Bild 1 av 1

2 / 6

Maduro tar över – Chávez-ersättare med dålig timing

Nicolás Maduro efterträdde den bortgångna partikamraten Hugo Chávez. Maduros presidentskap har länge varit ifrågasatt.
Nicolás Maduro efterträdde den bortgångna partikamraten Hugo Chávez. Maduros presidentskap har länge varit ifrågasatt. Foto: Fernando Llano / TT/AP

Efter ledarens död uppstod ett maktvakuum. Chávez efterträddes först tillfälligt av sin utrikesminister och partikamrat, Nicolás Maduro. En dryg månad senare cementerades hans position när Maduro vann det extrainsatta presidentvalet som hölls den 14 april 2013.

Redan nu blev det dock tydligt att Maduro saknade det breda folkliga stöd som hans föregångare åtnjutit:

Han vann med en hårsmåns marginal – 50,61 procent, att jämföra med motkandidaten Henrique Capriles Radonski från mittpartiet Primero Justicia, som fick 49,12 procent. Ett flertal oppositionspartier motsatte sig omedelbart segern.

Maduros legitimitet kom sedan att ifrågasättas allt mer under åren som kom.

Under Chavez hade landets demokratiska kugghjul börjat gnissla rejält, fria medier hade stängts ned, oppositionspolitiker fängslats och landets militär fått allt större mandat. Maduro fortsatte styra landet i samma anda som sin föregångare.

Annons
Annons

En svag låga syns brinna i oljeraffinaderiet Amuay i Punto Fijo, 360 kilometer från Venezuelas huvudstad Caracas.

Foto: Natacha Pisarenko/TT/NTB Scanpix Bild 1 av 1

3 / 6

Hela havet stormar – oljekollaps och hyperinflation

En svag låga syns brinna i oljeraffinaderiet Amuay i Punto Fijo, 360 kilometer från Venezuelas huvudstad Caracas.
En svag låga syns brinna i oljeraffinaderiet Amuay i Punto Fijo, 360 kilometer från Venezuelas huvudstad Caracas. Foto: Natacha Pisarenko/TT/NTB Scanpix

2014 kollapsade oljepriset och drog landets ekonomi med sig.

En hyperinflation av sällan skådade mått härjade oljenationen och inflationstakten låg snart på över en miljon per år. I slutet av förra året fördubblades priset på en kopp kaffe i Caracas under loppet av 24 timmar.

Maten försvann från butikshyllorna och medicinerna tog slut på sjukhusen, livet blev allt svårare för venezolanerna. Det ekonomiska moraset ledde till en explosion av korruption och kriminalitet vilket ledde till flera stora regeringskritiska protester under 2014.

Missnöjet återspeglades i parlamentsvalet 2015, där oppositionen vann en majoritet av platserna i landets lagstiftande Nationalförsamling. Rösterna för Maduros avgång växte sig starkare.

För att tysta kritiken beslutade den, av Maduro kontrollerade, Högsta Domstolen att frånta Nationalförsamlingen delar av deras makt. Ett drag som utlöste en konstitutionell kris och ännu mer landsomfattande protester.

Annons
Annons

Maduro på besök hos landets lagstiftande organ Konstitutionsförsamlingen, ett organ som verkar parallellt med den oppositionsdominerade Nationalförsamlingen.

Foto: Ariana Cubillos/TT/AP Bild 1 av 1

4 / 6

Ny författning skapar kaos och skugg-parlament

Maduro på besök hos landets lagstiftande organ Konstitutionsförsamlingen, ett organ som verkar parallellt med den oppositionsdominerade  Nationalförsamlingen.
Maduro på besök hos landets lagstiftande organ Konstitutionsförsamlingen, ett organ som verkar parallellt med den oppositionsdominerade Nationalförsamlingen. Foto: Ariana Cubillos/TT/AP

För att minska den växande oppositionens makt skrev Maduro 2017 om delar av författningen:

Den så kallade Konstitutionsförsamlingen, bestående av regimlojala, ersatte den oppositionsdominerade Nationalförsamlingen som landets högsta lagstiftande församling. Nationalförsamlingen, som endast fick behålla en fraktion av sina tidigare mandat, skulle verka parallellt med den mer Maduro-vänliga Konstitutionsförsamlingen.

I presidentvalet i maj 2018 fick Maduro 67 procent av rösterna.

Valet hade enligt flera valobservatörer moderna Venezuelas lägsta valdeltagande och tidningen Financial Times beskrev valet som ”ett låtsatsval”. Nu började kraven på Maduros avgång även höras från internationellt håll, dock saknades ännu ett alternativ till den impopulära ledaren.

Maduro svors slutligen in för en 6-års mandatperiod den 10 januari i år. För många av landets hårt prövade medborgare var detta droppen – tiotusentals venezolaner tog ännu en gång till gatorna för att kräva ”diktatorns” avgång.

Annons
Annons

Oppositionsledaren Juan Guaidó utropade sig själv till Venezuelas egentliga president under ett tal den 23 januari.

Foto: Fernando Llano/TT/AP Bild 1 av 1

5 / 6

Oppositionsledaren Guaido utropar sig själv till president

Oppositionsledaren Juan Guaidó utropade sig själv till Venezuelas egentliga president under ett tal den 23 januari.
Oppositionsledaren Juan Guaidó utropade sig själv till Venezuelas egentliga president under ett tal den 23 januari. Foto: Fernando Llano/TT/AP

Här kliver oppositionsledaren Juan Guaidó in i bilden. Den 35-årige doldisen satt sedan tidigare i Nationalförsamlingen för det socialdemokratiska partiet Voluntad Popular, han hade där valts in dess talman endast dagar tidigare.

Den 23 januari steg Guaidó ut i rampljuset när han framför tiotusentals jublande demonstranter i Caracas utropade sig själv till landets nya president.

Kan han göra så? Både ja och nej:

Enligt artikel 233 och 333 i landets tidigare författning, innan den skrevs om av Maduro år 2017, är det nämligen talmannen för Nationalförsamlingen som bör träda in som statschef i det fall att landets president skulle vara klart olämplig att fortsatt regera.

Då valet 2018 enligt Nationalförsamlingen saknade legitimitet bör denna regel nu träda i kraft.

Minuter efter Guaidós tillkännagivande gick USA:s president Donald Trump ut och uttryckte sitt stöd. Erkännanden har sedan dess haglat in från bland annat Kanada, Brasilien och Tyskland.

Annons
Annons

En regimkritisk demonstrant bär ett hårband med ordet esperanza, spanska för ”hopp”, under en regimkritisk demonstration i huvudstaden Caracas den 23 januari i år.

Foto: Natacha Pisarenko/TT/AP Bild 1 av 1

6 / 6

Framtiden: Militärkupp eller amerikanskt ingripande?

En regimkritisk demonstrant bär ett hårband med ordet esperanza, spanska för ”hopp”, under en regimkritisk demonstration i huvudstaden Caracas den 23 januari i år.
En regimkritisk demonstrant bär ett hårband med ordet esperanza, spanska för ”hopp”, under en regimkritisk demonstration i huvudstaden Caracas den 23 januari i år. Foto: Natacha Pisarenko/TT/AP

Medan de båda männen bråkar om titeln fortsätter demonstrationerna i landet med oförminskad styrka. Hundratusentals demonstranter har sedan mitten av januari drabbat samman med militär och meningsmotståndare.

Och oroligheterna ser ut att fortsätta.

Guaidó har sagt att han och hans anhängare fortsätta att demonstrera tills ”Venezuela är befriat”, medan Maduro å sin sida har varit tydlig med att han inte kommer att lämna ifrån sig makten självmant.

En nyckelfråga är huruvida landets militär förblir trogna Maduro, och hjälper till att trycka ner det folkliga motståndet, eller om de kommer sälla sig till skaran kritiker.

Efter en misslyckad militärkupp tidigare i januari har Maduro chockhöjt officerslöner för att blidka sina grönklädda vänner.

Det har även spekulerats i om USA kan komma att avsätta Maduro, något som president Trump hotat med redan 2017, ett scenario som dock inte blivit aktuellt än så länge.

Annons
Annons
Annons
Annons