Annons

Gunilla inledde sitt livs stora passion vid 56

Det måste finnas passion, annars håller inte relationen. Gunilla har trott och satsat på långa parrelationer upprepade gånger i sitt liv. Vid 56 års ålder inledde hon sitt hittills längsta – och mest passionerade – förhållande med Björn.

Under strecket
Publicerad

Björn och Gunilla har varit ett par i 15 år. De träffades när Gunilla skulle påbörja sina doktorandstudier i pedagogik på ett universitet där Björn arbetade. ”Sedan vidtog den starkaste passionen i mitt liv”, säger Gunilla.

Foto: Karl MelanderBild 1 av 6

Bernt, Bengt, Björn och Hasse. När Gunilla ifjol fyllde 70 år var tre av hennes före detta partners med på kalaset. Tillsammans med Björn, hennes nuvarande man, gjorde de en show.

Foto: Cia StiernstedtBild 2 av 6

Gunilla och Björns tandemcykel består av en vanlig cykel och en sittcykel. ”Det är en fantastisk känsla att gemensamt flyga fram genom ett landskap med dofter och färger, samtidigt som vi ser samma saker och enkelt kan småprata”, säger Gunilla.

Foto: Karl MelanderBild 3 av 6

Gunilla har tidigare jobbat som journalist och har skrivit ett flertal böcker om skolan.

Foto: Karl MelanderBild 4 av 6

”Jag kan fortfarande känna att det pirrar till när han tar min hand”, säger Gunilla om sin Björn.

Foto: Karl MelanderBild 5 av 6

När Björn satt och läste den feministiska kulturtidskriften Bang i en hotellobby inför en konferens tyckte Gunilla att han verkade häftig. Men hon beskriver sig som ”seg i starten” när det gäller förälskelse – det tog sju månader innan de blev ihop.

Foto: Karl MelanderBild 6 av 6

Björn och Gunilla har varit ett par i 15 år. De träffades när Gunilla skulle påbörja sina doktorandstudier i pedagogik på ett universitet där Björn arbetade. ”Sedan vidtog den starkaste passionen i mitt liv”, säger Gunilla.

Foto: Karl MelanderBild 1 av 1
Björn och Gunilla har varit ett par i 15 år. De träffades när Gunilla skulle påbörja sina doktorandstudier i pedagogik på ett universitet där Björn arbetade. ”Sedan vidtog den starkaste passionen i mitt liv”, säger Gunilla.
Björn och Gunilla har varit ett par i 15 år. De träffades när Gunilla skulle påbörja sina doktorandstudier i pedagogik på ett universitet där Björn arbetade. ”Sedan vidtog den starkaste passionen i mitt liv”, säger Gunilla. Foto: Karl Melander

När Gunilla fyllde 70 år förra året var tre av hennes före detta partners på kalaset – med en gemensam show tillsammans med hennes nuvarande man. På rad tågade de in sjungandes Karl Gerhards ”Jazzgossen”:

Med rytmiskt vaggande höfter/vi gossar gör vår entré/vår byx har press/vår byst nobless/så vår hållning är något blasé

Genom åren har Gunilla alltså haft flera långa kärleksrelationer. Relationerna har varat mellan fyra och 15 år, de flesta någonstans däremellan. Barn har hon två stycken, med två olika pappor.

För Gunilla har passion, i en bred bemärkelse, alltid gått före trygghet. Hon har aldrig velat nöja sig.

Den längsta relationen hon haft är den hon har i dag, med Björn. Med honom cyklar hon på Gotland, läser böcker högt för och går med på teater, bio och utställningar. När Gunilla blir förbannad över ett smuligt köksbord driver han lite med henne så att hennes ilska blir till fniss.

Annons
Annons

Bernt, Bengt, Björn och Hasse. När Gunilla ifjol fyllde 70 år var tre av hennes före detta partners med på kalaset. Tillsammans med Björn, hennes nuvarande man, gjorde de en show.

Foto: Cia StiernstedtBild 1 av 2

Gunilla och Björns tandemcykel består av en vanlig cykel och en sittcykel. ”Det är en fantastisk känsla att gemensamt flyga fram genom ett landskap med dofter och färger, samtidigt som vi ser samma saker och enkelt kan småprata”, säger Gunilla.

Foto: Karl MelanderBild 2 av 2

– Det kan låta oviktigt men det är stort, vardagslivet är ju det. Jag kan vara en fantastiskt odräglig människa, men Björn älskar mig som jag vill bli älskad, vidöppet och utan förbehåll, säger Gunilla.

I serien ”Par under press” sätter Idagsidan drömmen om den livslånga kärleksrelationen under lupp. Hur gör man för att hålla ihop? Hur mycket ska man kämpa för att få en relation som knakar i fogarna att fungera?

Bernt, Bengt, Björn och Hasse. När Gunilla ifjol fyllde 70 år var tre av hennes före detta partners med på kalaset. Tillsammans med Björn, hennes nuvarande man, gjorde de en show.
Bernt, Bengt, Björn och Hasse. När Gunilla ifjol fyllde 70 år var tre av hennes före detta partners med på kalaset. Tillsammans med Björn, hennes nuvarande man, gjorde de en show. Foto: Cia Stiernstedt

För Gunilla har passion, i en bred bemärkelse, alltid gått före trygghet. Hon har aldrig velat nöja sig. Det går inte att begära att det ska pirra hela tiden, inser hon, men återkommande måste det vara.

Att relationen ska vara livslång har hon i princip alltid tänkt när hon har gått in i en ny.

– Relationen måste leva och i alla fall mellan varven vara rätt passionerad. Jag måste känna att min partner fortfarande ser mig, att han verkligen vill prata med mig och att han tycker att jag är häftig och spännande, säger Gunilla och fortsätter:

– Jag kan fortfarande känna att det pirrar till när Björn tar min hand. Det tror jag beror på att vi ser varandra, det hänger så starkt ihop med fysisk passion.

Att relationen ska vara livslång har hon i princip alltid tänkt när hon har gått in i en ny.

Gunilla och Björns tandemcykel består av en vanlig cykel och en sittcykel. ”Det är en fantastisk känsla att gemensamt flyga fram genom ett landskap med dofter och färger, samtidigt som vi ser samma saker och enkelt kan småprata”, säger Gunilla.
Gunilla och Björns tandemcykel består av en vanlig cykel och en sittcykel. ”Det är en fantastisk känsla att gemensamt flyga fram genom ett landskap med dofter och färger, samtidigt som vi ser samma saker och enkelt kan småprata”, säger Gunilla. Foto: Karl Melander
Annons
Annons

Gunilla har tidigare jobbat som journalist och har skrivit ett flertal böcker om skolan.

Foto: Karl MelanderBild 1 av 1

– Jag har alltid avskytt halvmesyrer och kärleksrelationer är inget undantag. Jag tror inte att det går att satsa utan att föreställa sig att relationen ska vara livet ut, säger Gunilla.

I princip har alla Gunillas relationer gått omlott – hon har blivit stormande förälskad i en annan, varit otrogen och sedan lämnat.

I princip har alla Gunillas relationer gått omlott – hon har blivit stormande förälskad i en annan, varit otrogen och sedan lämnat relationen. Men egentligen har den tagit slut redan före dess, menar hon. Anledningarna har varit olika, men symtomen som lett fram till uppbrotten upplever hon har liknat varandra: ett växande avstånd tills det gemensamma livet blivit till två parallella liv.

– Som att jag låg på en gympamatta på nedervåningen och lyssnade på Simon and Garfunkel och han var på övervåningen och gjorde något annat, fast jämt. Jag är en självständig person och jag tycker inte att man måste göra allt ihop, men det måste finnas en kärna, en vilja att göra saker tillsammans, säger hon.

När livet och vardagen går från att vara gemensam till att vara mer åtskild har Gunilla öppnat upp för andra personer. Även om hon först inte har varit medveten om det själv.

Gunilla har tidigare jobbat som journalist och har skrivit ett flertal böcker om skolan.
Gunilla har tidigare jobbat som journalist och har skrivit ett flertal böcker om skolan. Foto: Karl Melander

Under en av hennes tidigare relationer, med pappan till ett av hennes två barn, blev hon förälskad i en annan och bestämde sig för att gå. Men precis när Gunilla flyttat ut blev hon sjuk i en rejäl influensa. Hon låg där i feberfrossa i den nya kärlekens lägenhet och kände sig otrygg, och tyckte att allt var fult. Hon ville hem. Hon ringde sin tidigare partner och han sa ja. Kort därefter gifte de sig.

Annons
Annons

”Jag kan fortfarande känna att det pirrar till när han tar min hand”, säger Gunilla om sin Björn.

Foto: Karl MelanderBild 1 av 1

– Jag hade ju inte gift mig tidigare, så kan jag tänka att jag gjorde det som en besvärjelse, för att undvika fler uppbrott. Det var så många som hade frågat mig om jag inte skulle slå mig till ro snart. Samtidigt är det ju väldigt romantiskt och ett sätt att manifestera sin kärlek, säger Gunilla.

Den avvisade kärleken flyttade från stan, men kom tillbaka några år senare. Gunillas förälskelse väcktes igen. Denna gången blev skilsmässan på riktigt, och den var smärtsam.

– Jag får frostskador i själen när jag tänker på hur fruktansvärt jag betedde mig mot dem båda. Jag tänker inte på det till vardags, och vi har kommit förbi det nu, men när jag ser tillbaka på hur det var så känner jag att jag var förfärlig, säger Gunilla.

Det slog upp eldslågor mellan oss bara när vi satt bredvid varandra. Jag väntade jämt på att få mejl från honom.

Efter 10 år hände det igen – hon träffade Björn, genom jobbet. Han satt och läste den feministiska kulturtidskriften Bang i en hotellobby inför en konferens. Gunilla tyckte att han verkade häftig – sju månader senare var de ett par.

– Det slog upp eldslågor mellan oss bara när vi satt bredvid varandra. Jag väntade jämt på att få mejl från honom. När en kollega frågade mig ”Men Gunilla, är du förälskad?” blev jag så generad att jag blev helt violett i ansiktet, och så kände jag bara “Ja, det är jag! Gud, vad hemskt!”, säger Gunilla.

”Jag kan fortfarande känna att det pirrar till när han tar min hand”, säger Gunilla om sin Björn.
”Jag kan fortfarande känna att det pirrar till när han tar min hand”, säger Gunilla om sin Björn. Foto: Karl Melander
Annons
Annons

När Björn satt och läste den feministiska kulturtidskriften Bang i en hotellobby inför en konferens tyckte Gunilla att han verkade häftig. Men hon beskriver sig som ”seg i starten” när det gäller förälskelse – det tog sju månader innan de blev ihop.

Foto: Karl MelanderBild 1 av 1

Att göra slut eller att skiljas kräver mycket kraft, säger Gunilla. Hon tycker inte att hon någonsin har gett upp för lättvindligt eller att uppbrotten varit misslyckanden.

– Hur kan brist på kärlek eller en bristfällig relation vara ett misslyckande? Känslor har ingenting med framgång att göra, de är sköra, ömtåliga saker som ska ses med ömsinthet och överseende. Kärlek är så svårt, så man får acceptera att det ibland inte vill sig trots att man ville från början.

Samtidigt förstår jag mig själv och varför jag gjort som jag gjort, men det gör ju inte saken bättre för den andra parten.

Inte heller ångrar hon sina handlingar.

– Det vore som att också ångra uppbrotten, och det gör jag inte. Men dubbelspelet ångrar jag, det skulle vara hemskt att bli utsatt för. Samtidigt förstår jag mig själv och varför jag gjort som jag gjort, men det gör ju inte saken bättre för den andra parten.

Normen om att kärleksrelationer ska vara livslånga är högst levande, tror Gunilla. Hon har själv upplevt att människor i hennes närhet har tyckt att det varit jobbigt att hon hon bytt partner.

– Jag kan förstå det, man utsätter ju sina nära och kära för en omstrukturering av familjerelationerna när man träffar en ny. De ska ställa upp, lära känna och tycka om den nya personen. Uppbrotten kan vara ansträngande eller till och med smärtsamma också för andra än en själv.

När Björn satt och läste den feministiska kulturtidskriften Bang i en hotellobby inför en konferens tyckte Gunilla att han verkade häftig. Men hon beskriver sig som ”seg i starten” när det gäller förälskelse – det tog sju månader innan de blev ihop.
När Björn satt och läste den feministiska kulturtidskriften Bang i en hotellobby inför en konferens tyckte Gunilla att han verkade häftig. Men hon beskriver sig som ”seg i starten” när det gäller förälskelse – det tog sju månader innan de blev ihop. Foto: Karl Melander
Annons
Annons

Gunilla tror att hennes egna föräldrar är en anledning till varför hon levt som hon har gjort. De skilde sig när hon var fyra år – pappan gifte om sig två gånger och mamman en. Ibland saknade Gunilla den förälder hon inte var hos och det var jobbigt, men hon tycker ändå att de skilde sig i tid.

– Det var tur så att jag inte hann bli ännu mer neurotisk och orolig än jag redan var på grund av deras gräl och missämja, säger hon.

Föräldrarna konstlade inte till det, de bara konstaterade att de inte älskade varandra längre, säger Gunilla. De förblev vänner och lade stor vikt vid att barnen skulle ha det bra – en tradition som Gunilla har tagit med sig.

– Jag behövde aldrig känna skuldkänslor inför någon av dem, skydda dem, tvingas välja mellan dem eller vara orolig för att berätta för en förälder vad som hänt hos den andra. Jag gillade också att min far lovordade min mors man för hans sätt att ta hand om mig och min lillebror.

Uppbrotten var sorgliga och jobbiga, och det är klart att barnen alltid får betala ett pris.

Även för Gunillas ”gossar” har respekten för barnens väl och ve stått i centrum, säger hon. Uppbrott och nya partners har inneburit fler närstående vuxna för barnen, inte färre föräldrar.

– Uppbrotten var sorgliga och jobbiga, och det är klart att barnen alltid får betala ett pris. Men jag tror ändå att de kände att vi föräldrar stod pall på något sätt, att vi slöt upp runt barnen. Och till syvende och sist tror jag ändå att en frustrerad och olycklig förälder är värre.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons