Annons

Sofia Lilly Jönsson:Hade det frusna geniet varit en prepper i dag?

En protest mot stränga klassregler och en vision som leder till vår tids drömmar om att leva off grid. I Schuberts ”Winterreise” ryms insikten att inget som är lätt vunnet är värt någonting. Scrolla längre ned för Sofia Lilly Jönssons musiktips.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad
Foto: IBL

Franz Schubert 1797–1828. Bild från vykort.

Foto: Lebrecht/IBL

Mattias Lundberg och Esmeralda Moberg.

Foto: Mattias Ahlm/SR
Foto: IBL
Foto: IBL

Schubert på ett kafé i Wien, fattig, klottrande noter på servetter. Det är scenen för en av alla de där anekdoterna som florerar om den klassiska musiken. Själv fick jag dem från pappa som kunde alla. Nyare forskning visar att Schubert tidvis tjänade riktigt bra på sin musik, men tyst nu med den informationen.

På min inre bild hostar han, den stackars kompositören. Jag blandar nog samman honom med Chopin, som hade tuberkulos. Och förresten dog Beethoven i sviterna av en feber han dragit på sig i ett ouppvärmt värdshusrum i början av december 1826. HC Andersens saga ”Flickan med svavelstickorna” tillhör samma epok, både upphovsmännens och min barndoms.

Hostande, dödsmärkta, frusna genier går igenom 1800-talet och dyker upp igen hos exempelvis Ingmar Bergman, där fler filmkaraktärer verkar vara mer lungsjuka än vad som är riktigt logiskt i rekordårens höga standard. Det finns ett samband, säger romantiken, mellan de underbara visioner som flickan ser i sina uppflammande bloss och den kalla snödriva där man hittar hennes ihjälfrusna kropp.

Annons
Annons

Franz Schubert 1797–1828. Bild från vykort.

Foto: Lebrecht/IBL

Det är på gränsen som sanningen om verkligheten blir synlig. Romantikern vill känna skillnaden mellan varmt och kallt.

Centralvärme och medicin är nog bra också för konsten eftersom konstnärerna lever längre nu, Bergman blev 89 år mot Schuberts blott 31, men visst misstänker man mer än rationella hänsyn hos preppers – ni vet de som förbereder för samhällskollaps med att bunkra batterier och vattendunkar. Känns det inte lite som att de längtar efter det?

Franz Schubert 1797–1828. Bild från vykort.
Franz Schubert 1797–1828. Bild från vykort. Foto: Lebrecht/IBL

När förbud mot vedspisar varslades nyligen gick en våg av upprördhet hos många fler än de som äger en. För dem för vilka värme är en automatsak närs en längtan efter försakelse av egen bekvämlighet, eller i varje fall det inte alltför lätt vunna.

”Winterreise” har tolkats som en berättelse om döden, inte minst Schuberts egen annalkande. På ytan handlar sångcykeln från 1827 om avvisad kärlek. Sång nummer 4, ”Förstelning”: ”Jag går i snön och söker förgäves hennes spår / där vi två gick tillsammans en nyutslagen vår”.

Men i verket anas också en civilisationskritik. Protesten löper från besvikelsen över det tidiga borgerskapets stränga klassregler gällande giftermål till vår tids drömmar om att leva off grid utanför elnät och lagar. Vandraren i sångerna är inte ett gott nog parti för flickan. Hennes far säger nej. Sång nummer 17, ”I byn”: ”Mänskorna har gått till sängs och blundar / drömmer om allting de inte äger / drömmar där ont emot gott står och väger”.

Annons
Annons

”Den främmande vandraren var ett fast inventarium i hela Europas romantiska kultur”, påpekar Ian Bostridge i sin aktuella bok om ”Winterreise”, recenserad i SvD 26/10 2017. Bostridge gör en späckad kulturhistoria i gammal god bildningstradition. Han drar detaljer och associationer ur texten, tolkar pianots mönster och sångens rörelser.

Men för att ta till sig sångerna idag vill man kanske göra motsatsen, och skala av. Den svenska översättning jag citerar från är Sven Kristerssons ”Vinterresa” (dB, 2013) där den nutida svenskan ska motsvara upplevelsen på Schuberts tid när den som hörde sångerna genast förstod texten.

Få verk inbjuder som ”Winterreise” till jämförelser mellan olika utövare eftersom det spelats in så ofta. Dietrich Fischer-Dieskaus sju inspelningar anses av många som guldstandard. Operastjärnan Jonas Kaufmann (Sony, 2014) påminde SvD:s Erik Wallrup om en dyr sportbil. Lågmäld är Jacob Högströms varma sång till gitarr och klarinett (db, 2014).

Men en riktig prepper skaffar förstås noter och piano och lär sig sångcykeln själv. Så följer man också bäst vandrarens möda genom frostlandskapet. Vägen är målet, i konsten och kärleken. Inget som är lätt vunnet är värt någonting. Preppern vet att både piano och vedspis kommer till heders igen. Allt som krävs är ett rejält, midvinters strömavbrott.

Lyssna! Sofia Lillys aktuella musiktips

Annons
Annons

1. Mark Padmore, Kristian Bezuidenhout – Schubert: Winterreise (Harmonia Mundi)

En resa in i det romantiska självet, till ensamhetens interiör, förklarar skivbolaget. Men det ligger något mer teatralt än så över denna tolkning både i Mark Padmores deklamatoriska sångstil och i det enkla fortepianot från Schuberts tid som Bezuidenhout spelar på, som stod det på en berlinsk varitéscen hundra år senare än styckets tillkomstår 1827.

2. In Echo – Music in a cold climate (Delphian)

In Echo är en ny ensemble med unga utövare av tidig musik under ledning av Gawain Glenton. Här samlar man sig till en kylig temaskiva med musik från 1500- och 1600-talets östersjöhamnar, från London till Tallinn via Lübeck och nordiska hamnar. Glenton är sympatiskt nog mer intresserad av det musikliv som levdes snarare än vissa kända kompositörer.

Annons
Annons

Mattias Lundberg och Esmeralda Moberg.

Foto: Mattias Ahlm/SR

3. Cecilia & Sol – Dolce Duello (Decca)

In i värmen med Cecilia Bartoli som fortsätter vara underbart knasig. I ett fnissigt samarbete med cellisten Sol Gabetta sjunger den hyllade sopranen barockarior till obligato med liten orkester och teorb. Seriös med musiken som alltid och fyllig i texthäftet, men det verkligen utmärkande är Bartolis humor och frikostighet med sig själv.

Mattias Lundberg och Esmeralda Moberg.
Mattias Lundberg och Esmeralda Moberg. Foto: Mattias Ahlm/SR

4. Den svenska musikhistorien: Filmmusiken (Sveriges Radio)

Jag vill inte undanhålla er undertecknads deltagande i succépodden Den svenska musikhistorien med Esmeralda Moberg och Mattias Lundberg, nu inne på 1900-talet och ett avsnitt om filmmusik med Bergman och hans tonsättare. Vi talar om teknikens betydelse, musikens vandring inom filmen, och om hur ljudfilmen paradoxalt innebar möjligheten till tystnad.

Annons
Annons

5. Trio Phantasm – Det svarta hålet (egen utgivning, 2017)

Lite sent lyssnar jag på debuten från Trio Phantasm med violinisten Karin Wiberg, dragspelaren Camilla Åström och Leo Cederquist på gitarr. Det är en rytmisk och dramatisk musik, ömsom centraleuropeisk, ömsom med ekon från nordamerikanska nybyggare. Ingenting märkvärdigt egentligen, men det är exakt, visuellt och rikt. ”Det svarta hålet” fyller väl skorna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons