Annons

”Hafsverk till utredning bäddar för ny flyktingkris”

Kö med ankommande flyktingar vid Hyllie station utanför Malmö i november 2015.
Kö med ankommande flyktingar vid Hyllie station utanför Malmö i november 2015. Foto: Johan Nilsson/TT

Partierna måste göra upp om de svåra utmaningarna inom migrationspolitiken i stället för att prioritera politisk retorik och kortsiktiga maktpolitiska segrar. Det skriver Niklas Thidevall, tidigare migrationspolitiskt sakkunnig för MP i statsrådsberedningen.

Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

DEBATT | MIGRATIONSPOLITIK

Det finns en överhängande risk att den parlamentariska migrationsutredningen misslyckas med att lösa de problem som bidrog till flyktingkrisen 2015. Av utredningsdirektiven framgår tydligt att fokus kommer ligga på att lappa och laga, snarare än att identifiera lösningar på de svåraste och övergripande problemen. Ett sådant misslyckande riskerar att leda till ett öppet sår i svensk politik och bäddar för en ny kris som med situationen i Turkiet kan komma snabbt.

Partierna riskerar, precis som vid januariavtalets framtagande, att fokusera på att vinna enskilda poänger i stället för att ta ansvar för den komplexa helheten. Det finns också en risk att de, precis som vid de nyligen fallerade samtalen om gängbrottsligheten, misslyckas helt med att komma överens vilket kan få stora konsekvenser. Om Sverige återigen ställs inför en kris liknande den 2015 riskerar vi att nu befinna oss i ett ännu värre läge – lika handfallna men mer splittrade. Partierna måste våga lämna skyttegravarna och göra upp om de svåra utmaningarna i stället för att prioritera politisk retorik och kortsiktiga maktpolitiska segrar.

Annons
Annons

De många inneboende motsättningar som i dag råder inom migrationsområdet måste lösas gemensamt. Sveriges migrationspolitik är i dag är mycket hård mot vissa grupper samtidigt som den är direkt slapphänt mot andra. Varför får familjen till rut-subventionerade deltidsarbetande städare uppehållstillstånd och försörjningsstöd samtidigt som vi har begränsningar för svenska medborgares anhöriga och diskuterar tak för antalet asylsökande? Varför utvisas hela familjen om arbetsgivaren till arbetskraftsinvandrare gjort misstag med anställningsvillkor men inte landsmannen som inte riskerar förföljelse, varit kortare tid i landet, saknar försörjning och begått grova brott? Varför sparar vi på handläggningsresurser som gör att boendekostnaderna ökar mer än besparingen och gör att sökande hinner rota sig innan de, flera år senare, får slutligt avslag? Varför vräka dem med avslag från asylboenden bara för att sedan inte hitta dem som ska tvingas ur landet?

Partier som vill begränsa och ha hårdare kontroll över invandringen måste fokusera på andra åtgärder än att ge sig på de mest skyddsbehövande. En önskan om minskad invandring bör ses i ljuset av att Migrationsverket bedömer att övrig migration såsom arbetskraftsinvandring och kärleksinvandring till här bosatta under de kommande åren väntas bli betydligt större till antalet än skyddsbehövande med anhöriga. Även om det i dag finns ett starkt folkligt stöd för att minska invandringen är det orimligt att debatten och utredningens arbete ska fokusera på att identifiera åtgärder ämnade att avskräcka människor med asylskäl att fly och att omöjliggöra familjeåterförening för dem – något som i praktiken framför allt riskerar att leda till stort mänskligt lidande, att fler gör farliga resor på egen hand och försämrad integration. Därutöver skulle en hårdare lagstiftning mot de mest skyddsbehövande leda till fler enskilda människoöden som politiker inte rakryggat kommer kunna försvara.

Annons
Annons

I stället för att rikta udden mot de mest skyddsbehövande finns det gott om andra vägar till begränsning och kontroll. Exempel på detta är krav på mer än 13 000 kronor i lön för arbetskraftsinvandring, full statlig finansiering av migrationskostnaderna över fler år, lättare utvisning vid brott, snabbare och effektivare handläggning, insatser mot asylbedrägerier och andra missbruk, översyn av hur fler med avslag kan förmås snabbt lämna landet samt starkare och mer framåtsyftande försörjningskrav för permanent uppehållstillstånd och övrig anhöriginvandring för att nämna några.

Partier som förespråkar en öppen migrationspolitik måste å andra sidan prioritera de mest skyddsbehövande enligt EU-rätten och internationella konventioner för att asylrätten ska kunna överleva långsiktigt när den folkliga opinionen mot invandring är stor. Fokus måste därmed ligga på att säkerställa att fler av de mest skyddsbehövande i världen får möjlighet till asylprövning, att denna blir mer rättssäker och att deras närmaste familj kan få återförenas – inte att säkerställa att de med svagare skäl än dagens lagstiftning medger ska få uppehållstillstånd bara för att de tagit sig till Sverige.

En generös migrationspolitik förutsätter i dag gränskontroller och att transportörer hindrar resande utan inresetillstånd, vilket samtidigt göder organiserad brottslighet. Att vilja slåss för den som man träffat och lärt känna är mänskligt, men stödet för asylrätten urholkas om det inte främst är asylskäl utan att man lyckats resa hit trots hinder som avgör frågan om uppehållstillstånd. Risken att det redan nu ansträngda politiska stödet försvinner är uppenbar.

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Även om ett politiskt stöd skulle finnas just nu – vad är en generös migrationspolitik egentligen värd om gränsen kan behöva stängas vid en ny kris för att stoppa asylsökande i andra europeiska länder som vill söka asyl just i Sverige? Sveriges panikomläggning 2015 ställde grupper mot varandra och bidrog till att försämra möjligheten att alls fly till EU eftersom andra länder fick en ursäkt att stänga även sina gränser.

Framöver är det angeläget att det ges möjlighet och tid att hitta ett långsiktigt migrationssystem som många partier kan ställa sig bakom som även skulle kunna beakta de personer som sedan länge är i landet, rotat sig och gjort rätt för sig. Det behövs en samsyn om en bottenplatta av rättigheter som inte ifrågasätts ens i perioder när många söker asyl. Dessutom behövs enighet om hur en regering som framöver vill bevilja fler uppehållstillstånd bör agera även om det finns oenighet om så alls bör ske. Det kan i så fall exempelvis ske genom att öka antalet kvotflyktingar eller omfördelning från mer belastade EU-länder.

Detta verkar ligga långt borta. På toppen av en högkonjunktur är vi efter fyra år ännu oförberedda för en ny kris i utsatta förorter och kommuner. Migrationsfrågan förblir ett öppet sår som splittrar Sverige inför valet 2022.

Niklas Thidevall
jurist och tidigare migrationspolitiskt sakkunnig för Miljöpartiet i statsrådsberedningen (2016–2019)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons