X
Annons
X
Recension

Sorry to bother you Hajpad debut oförglömlig: ”Vill se den igen – genast”

Regissören Boots Rileys långfilmsdebut är såväl kärlekshistoria som slug situationskomedi och hård satir, skriver SvD:s Anna Hellsten om en av årets mest hajpade filmer.

Lakeith Stanfield hade också en roll i förra årets succéfilm ”Get out”. Foto: Annapurna Pictures/Nonstop Entertainment
Läs mer om Veckans biofilmer

Sorry to bother you

Regi
Boots Riley
Genre
Komedi
Manus
Boots Riley
Medverkande
Lakeith Stanfield, Tessa Thompson, Jermaine Fowler, Danny Glover, Armie Hammer

1 tim 51 min. Från 11 år.

Betyg: 5 av 6

Startscenen sätter tonen: en arbetssökare som får jobbet han sökt, inte trots att han ljugit och förfalskat sina meriter, utan tvärtom just för att han har gjort det. "Det bevisar att du är initiativrik och att du kan läsa. Välkommen ombord!" tjoar rekryteraren och bjuder in Cash (Lakeith Stanfield), som den nyanställde heter heter, i arbetsplatsens gemenskap.

Arbetsplatsen i fråga är ett sunkigt telemarketingföretag i Oakland där Cash och hans kollegor jobbar på kommission och har i uppdrag att kränga lexikon enligt ett hårt fastlagt samtalsmanus. "Gör alla eventuella problem till ett säljargument", står det i manuset, så när en uppringd kvinna gråtande berättar att hennes man är döende i cancer föreslår Cash att hon ska använda lexikonet till att förkovra sig i just cancer.

Det, och alla andra samtal, slutar med att han får luren i örat ända tills kollegan intill uppmanar Cash att använda sin "vita" röst. "Inte Will Smith-vit utan vit på riktigt, som om du inte har ett enda bekymmer i hela världen." Cash öppnar munnen och ut strömmar nu en helt annan röst – tillhörande den vite komikern David Cross, närmare bestämt – och plötsligt lossnar allt. Cash säljer så mycket att han blir befordrad till en såkallad power caller, en utvald skara anställda som badar i förmåner: lyxkontor, feta lönecheckar, en guldpläterad hiss.

Annons
X
Efter reklamen visas:
Sorry to bother you

Han och flickvännen Detroit (Tessa Thomson) kan lämna garaget de sovit i och flytta in i en spatiös våning. Haken? Som power caller säljer han inte lexikon utan slavar, vanliga utfattiga amerikaner som överlämnat sig till en organisation som förser dem med mat och en våningssäng i utbyte mot att de arbetar dygnet runt. Chefen för det hela är den kokainstinne Steve, spelad av en lismande och sarongklädd Armie Hammer som förutom slavbusinessen sysslar med tveksamma genetiska experiment i sitt badrum.

Jepp, debuterande regissören Boots Rileys "Sorry to bother you" (manuset publicerades första gången i litteraturtidskriften McSweeney's) är väldigt mycket på en gång: dyster betraktelse över arbetslinjen och hård satir över det etniskt och politiskt delade USA, men också en kärlekshistoria och, inte minst, en slug situationskomedi, filmad med bjärta kulörer och rytmisk, slagkraftig klippning.

Filmens kraftfält är det status- och pengabesatta USA, och i synnerhet då det vita och privilegierade USA. Cash blir som en av blott två svarta personer i power caller-gänget genast en ofrivillig Onkel Tom-figur, som i en både rolig och plågsam scen där hans vita kollegor avkräver honom ett rapframträdande – något som en svart man självklart ska kunna leverera, antyds det – och han i ren desperation börjar skanderar "nigga shit, nigga shit, nigga nigga nigga shit" till jubel och applåder.

Lakeith Stanfield och Tessa Thomson i ”Sorry to bother you”. Foto: Annapurna Pictures

Scener av den typen har förstås en rejäl inbyggd undertext, men det fina är att det mesta i "Sorry to bother you" funkar även på egen hand – man kan förmodligen blunda för tematiken och "bara" se den som en spejsad komedi också. Här finns drag av såväl Mike Judges klassiska kontorssatir "Office space" (och faktiskt även lite "Idiotrepubliken" för den som eventuellt minns Judges betydligt konstigare uppföljare) som Michel Gondry och förstås också en smula av fjolårets sensationella "Get out". Inte bara på grund av tematiken eller att huvudrollsinnehavaren Lakeith Stanfield hade en central roll även där, utan för att "Sorry" är en precis lika originell idémix: punkig och snygg och med massor av smartness gömt i grovkornigheterna.

Alla skämt landar inte riktigt där de ska och alla små sidospår leder inte hela vägen fram, men helheten är faktiskt oförglömlig. Så fort den är slut vill man genast se den en gång till.

Annons
X
Annons
X

Lakeith Stanfield hade också en roll i förra årets succéfilm ”Get out”.

Foto: Annapurna Pictures/Nonstop Entertainment Bild 1 av 2

Lakeith Stanfield och Tessa Thomson i ”Sorry to bother you”.

Foto: Annapurna Pictures Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X