Annons
Op ed

Håller Sverige linjen i Havanna?

I ett halvsekel har kubanerna förvägrats rätten till fria val och yttrandefrihet och kastats i fängelse för minsta kritik mot regimen.
I ett halvsekel har kubanerna förvägrats rätten till fria val och yttrandefrihet och kastats i fängelse för minsta kritik mot regimen. Foto: PONTUS HÖÖK
Under strecket
Publicerad

OP-ED

**”Todos somos americanos” **– vi är alla amerikaner. Så sammanfattade president Obama USA:s nya avtal med Kuba som slöts i december 2014 om återupptagna diplomatiska relationer och lättnad av handelsembargot. Det är utan tvekan det största som hänt i kubansk utrikespolitik på decennier. Som en historisk fläkt från kalla kriget bekräftades avtalet med en klassisk spionutväxling.

Kubas ärkefiende par excellence har alltså blivit en partner? Grannen i norr som är skyldig till allt ont som hänt på Kuba under de senaste femtio åren. Allt från ständiga strömavbrott och undernärda barn till trakasserierna av oliktänkande har skyllts på det amerikanska embargot.

**Har öppningen kommit **nu? Isen brutits? Det hoppas i alla fall den kubanska befolkningen. Oavsett om taxichaufför, dansinstruktör eller oppositionell, de allra flesta är innerligt glada över att antagonismen med USA verkar ha fått ett slut.

Problemet för kubanerna är just att de inte tillåtits leva som de flesta övriga ”americanos”. I ett halvsekel har de förvägrats rätten till fria val och yttrandefrihet och kastats i fängelse för minsta kritik mot regimen. Samtidigt har Fidel Castro förfört världen med bilden av den kommunistiska paradisön där gratis sjukvård och vackra stränder gjort demokratin överflödig. En bild som inte har ett obetydligt fäste hos den svenska vänstern.

Annons
Annons

**En majoritet av **kubanerna kommer sannolikt att få det något bättre ställt när den nya relationen med USA börjar få effekt. Framför allt de som har släktingar i Miami och kan dra nytta av ökade remitteringar.

På ett kulturellt plan kommer det troligtvis innebära en ännu starkare amerikansk påverkan än den som redan finns på Kuba eftersom långt fler amerikaner nu tillåts besöka ön. Men sannolikt kan Castros brödradynasti utan större problem styra om systemet till ett auktoritärt styre av vietnamesisk modell med stark politisk kontroll i kombination med en halvöppen ekonomi.

**För att åstadkomma **ökad politisk frihet måste USA och EU göra gemensam sak och upprätthålla trycket på regimen. Här spelar Sverige en nyckelroll. Förhandlingarna mellan EU och Kuba återupptogs i går i Havanna och mänskliga rättigheter stod på dagordningen.

Under alliansregeringen tillhörde Sverige de EU-länder som drev på för hårda krav på demokrati och mänskliga rättigheter inför EU:s förhandlingar med Kuba. Om Sveriges nya regering avviker från den linjen riskerar styrkeförhållandet i EU förändras och den mjukare linjen vinna gehör. Det vore olyckligt och skulle försvaga EU:s förhandlingsposition.

Ett gemensamt krav från USA:s och EU:s sida bör vara att involvera det kubanska civilsamhället i förhandlingarna. Vad är det för mening att verka för demokratisering av Kuba om inte kubanerna själva får vara en del av processen? Bara så kan Obamas klyschiga kommentar bli verklighet och kubanerna få möjlighet att leva lite mer som fria ”americanos”.

Maria Weimer

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons