Annons

Hamlet har hamnat i politisk depression

Hannes Meidal som Hamlet och Monica Stenbeck som hans mamma Gertrud repeterar på Teater Galeasen i Stockholm.
Hannes Meidal som Hamlet och Monica Stenbeck som hans mamma Gertrud repeterar på Teater Galeasen i Stockholm. Foto: Lars Pehrson

Två Hamlet, två tolkningar. Teater Galeasen skippar Shakespeare i en aktuell berättelse om vad som sker med rättvisan när sanningen förflyktigats. På Folkteatern Göteborg får prinsen dansa i sitt mentala fängelse.

Under strecket
Publicerad

Ensemblen som gör Galeasens egen version av klassikern ”Hamlet”: Alexander Ohakas, Simon Reithner, Yngve Dahlberg, Monica Stenbeck, Per Sandberg och sittande Hannes Meidal.

Foto: Lars Pehrson

Simon Reithner och Alexander Ohakas slåss om skallen, som i Teater Galeasens version dock inte härrör från narren Yorrick.

Foto: Lars Pehrson

Javier Perez och Ardalan Esmaili provar Nina Sandströms kostymer i en workshop under repetitionerna av ”Hamlet” på Folkteatern i Göteborg.

Foto: Magnus Länje/Folkteatern

Ensemblen som gör Galeasens egen version av klassikern ”Hamlet”: Alexander Ohakas, Simon Reithner, Yngve Dahlberg, Monica Stenbeck, Per Sandberg och sittande Hannes Meidal.

Foto: Lars Pehrson

Att Shakespeares ”Hamlet” rimmar väl med vår tid är ett dystert faktum. I vår spelas tragedin i olika utföranden på flera av landets scener. Någonting är definitivt ruttet, om än inte i konungariket Danmark så lite varstans på andra håll. Den som söker efter en maktgalen kung och dunkla konspirationer lider inte direkt brist på inspiration.

– Vi började med det här långt innan någon trodde att Trump ens hade en chans, långt före brexit. Vi började med själva känslan, men tiden har rusat fortare ur led än så, säger skådespelaren Hannes Meidal, som tillsammans med regissören Jens Ohlin står för en helt ny text på blankvers som har premiär på Teater Galeasen i ett samarbete med Dramaten.

Vi började med det här långt innan någon trodde att Trump ens hade en chans, långt före brexit.

Ensemblen som gör Galeasens egen version av klassikern ”Hamlet”: Alexander Ohakas,  Simon Reithner, Yngve Dahlberg, Monica Stenbeck, Per Sandberg och sittande Hannes Meidal.
Ensemblen som gör Galeasens egen version av klassikern ”Hamlet”: Alexander Ohakas, Simon Reithner, Yngve Dahlberg, Monica Stenbeck, Per Sandberg och sittande Hannes Meidal. Foto: Lars Pehrson
Annons
Annons

Simon Reithner och Alexander Ohakas slåss om skallen, som i Teater Galeasens version dock inte härrör från narren Yorrick.

Foto: Lars Pehrson

Deras ”Hamlet” är en berättelse om vad som sker med rättvisan när sanningen förflyktigats. När orden förvrids och verkligheten lämnas öppen för tolkning. Här får Claudius vara en demagog med storhetsvansinne, vars självförhärligande retorik är lätt att känna igen (”Jag älskar Danmark, det finns ingen som älskar Danmark så mycket som jag”, utbrister han i ett tal).

En av de första tankarna när de påbörjade sin bearbetning gick till den nyligen bortgångne professorn Hans Rosling. Han som, när den europeiska flyktingkrisen var som mest akut, gick ut till försvar för det vetenskapliga förnuftet.

– Han stod för tanken om att information och klartänkthet kan lösa saker. Det känns nu som en svunnen tid, även om det bara var ett och ett halvt år sedan, säger Jens Ohlin.

Hannes Meidal tillägger:

– Allt det där vi i min generation aldrig behövt försvara, det som vi sett som underförstått i mänsklig interaktion, är plötsligt inte det. Det är andra spelregler som gäller. Och det har gått så himla fort, den där känslan av att man inte hinner ikapp tiden.

Simon Reithner och Alexander Ohakas slåss om skallen, som i Teater Galeasens version dock inte härrör från narren Yorrick.
Simon Reithner och Alexander Ohakas slåss om skallen, som i Teater Galeasens version dock inte härrör från narren Yorrick. Foto: Lars Pehrson

Om Claudius solar sig i glansen från sin egen förträfflighet tycks prinsen av Danmark ha gått från melankoli till politisk depression. På Galeasens scen representeras han av den enda rekvisita som finns där under mitt besök: en elrullstol av äldre slag, placerad mitt på scengolvet. I pjäsens öppningsscen sitter prinsen stum i den med ryggen vänd mot publiken, tvivlande inför sin egen roll i spelet om kungatronen.

Annons
Annons

Javier Perez och Ardalan Esmaili provar Nina Sandströms kostymer i en workshop under repetitionerna av ”Hamlet” på Folkteatern i Göteborg.

Foto: Magnus Länje/Folkteatern

”Ord tjänar inte längre något till. Vi är förbi dem. Ord förändrar inget”, lyder en replik.

– Man kan fråga sig när språket hjälper eller stjälper oss – sanningen tycks inte så viktig längre. Ursituationen i ”Hamlet” är teatern-i-teatern där Claudius ställs inför sitt brott och visar sin skam. Men när fienden är skamlös och inte går att komma åt, hur beter man sig då?, undrar Hannes Meidal, som också gestaltar Hamlet på scenen.

När fienden är skamlös och inte går att komma åt, hur beter man sig då?,

Den enda som tycks nå fram till prinsen i hans drömvärld är en gestalt som kallas Barnet. Hon presenteras som Polonius dotter och är på så sätt lätt att se som en variant av Ofelia, som annars saknas i den här bearbetningen.

– Vi funderade över vad vi skulle göra med Ofelia, och här får hon vara den friska människa som Hamlet får stå till svars inför. Det var när du Hannes sade så – ”kanske är det ett barn?” – som jag såg parallellen till mitt eget föräldraskap. I den rollen kan jag ju syssla med mina grubblerier, men schackrandet med sig själv blir så tydligt inför ett barn. Det kan bli så genomskinligt när man försöker sig på förklaringar av världen som inte riktigt stämmer, säger Jens Ohlin.

Javier Perez och Ardalan Esmaili provar Nina Sandströms kostymer i en workshop under repetitionerna av ”Hamlet” på Folkteatern i Göteborg.
Javier Perez och Ardalan Esmaili provar Nina Sandströms kostymer i en workshop under repetitionerna av ”Hamlet” på Folkteatern i Göteborg. Foto: Magnus Länje/Folkteatern

På andra håll i landet görs andra versioner av Shakespeares klassiska drama: Turteatern ger Heinrich Müllers ”Hamletmaskinen” och på Folkteatern i Göteborg gör koreografen Örjan Andersson en ”Hamlet” i gränslandet mellan dans och teater.

Annons
Annons

Andersson karakteriserar uppsättningen som bitvis klaustrofobisk.

– Pjäsen utspelar sig ju i ett slott som Hamlet beskriver som ett fängelse. Hans mentala situation är liknande: han fastnar i tankegångar som han inte kommer ut ur, säger han.

Uppsättningen baserar sig på en nyöversättning av Magnus Lindman, som har tagit sig an texten med viss lekfullhet. Örjan Andersson, väletablerad i dansvärlden, gjorde sin debut som talteaterregissör med en hyllad uppsättning av ”Werther” på Dramaten/Elverket 2013.

– Som koreograf har jag kanske lite större vana att arbeta rumsligt är att fokusera på själva scenerna och språket. Orden blir så att säga … inte sekundära, men det är inte de jag börjar med. Vi skulle kunna ta bort texten och den skulle kunna fungera som ett dansverk. Det är väl det som skiljer mina föreställningar från andra verk, säger han.

Att arbeta med både dansare och skådespelare ser han som en fördel.

– Skillnaden mot rena dansföreställningar är att det gäller att hitta en balans mellan det fysiska och texten. Lyckas det så uppstår en bra dynamik. Då kan man varva det kroppsliga berättandet med ord, som ju av naturen är mer statiska och stillastående.

Hamlet

Folkteatern Göteborg

Premiär 4 mars

Teater Galeasen

Premiär 7 mars

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons