Annons

Geniet läste New York Times vid 18 månader

Mozart var ett underbarn, men vilken IQ hade Hitler? Historikern Dick Harrison synar ett genibegrepp som är så luddigt att listor över världens intelligentaste tenderar att ta upp tidernas mest framträdande – inte de mest begåvade.

Under strecket
Publicerad

Somliga börjar tidigt. Alex Feldman läste Jewish Chronicle som bebis 1968. William James Sidis, som föddes 1898, lär ha kunnat läsa New York Times redan som 1,5-åring. Han hade lärt sig nio språk, plus ett som han hittade på själv, innan han fyllde nio år.

Foto: Heritage Images/IBL

En kontroversiell skulptur av Adolf Hitler som ber på knä. Statyn av Naziledaren är döpt till 'Him,' av konstnären Maurizo Cattelan.

Foto: Gamma / IBL

Somliga börjar tidigt. Alex Feldman läste Jewish Chronicle som bebis 1968. William James Sidis, som föddes 1898, lär ha kunnat läsa New York Times redan som 1,5-åring. Han hade lärt sig nio språk, plus ett som han hittade på själv, innan han fyllde nio år.

Foto: Heritage Images/IBL
Somliga börjar tidigt. Alex Feldman läste Jewish Chronicle som bebis 1968. William James Sidis, som föddes 1898, lär ha kunnat läsa New York Times redan som 1,5-åring. Han hade lärt sig nio språk, plus ett som han hittade på själv, innan han fyllde nio år.
Somliga börjar tidigt. Alex Feldman läste Jewish Chronicle som bebis 1968. William James Sidis, som föddes 1898, lär ha kunnat läsa New York Times redan som 1,5-åring. Han hade lärt sig nio språk, plus ett som han hittade på själv, innan han fyllde nio år. Foto: Heritage Images/IBL

Det är inte ovanligt att jag blir tillfrågad om vem som varit världens intelligentaste människa. Sådana genier borde väl ha gjort avsevärda avtryck, eller? Jag brukar avfärda frågan på tre sätt: (1) Det har vi ingen aning om eftersom man inte alltid noterade sådant i historisk tid, (2) Det är inte alls säkert att en nog så begåvad människa blev uppmärksammad för sin smarthet, och motfrågan (3) Vad menar du med intelligens?.

Det vanliga svaret på min tredje invändning är den typ av intelligens som mäts i IQ-test, vilket gör mitt första svar ännu mer relevant, eftersom IQ-testet är ett modernt påfund. Den som gör retroaktiva IQ-utvärderingar av Arkimedes, William av Ockham, Michelangelo och Shakespeare är dömd att gå vilse i spekulationer och gissningar.

Annons
Annons

En kontroversiell skulptur av Adolf Hitler som ber på knä. Statyn av Naziledaren är döpt till 'Him,' av konstnären Maurizo Cattelan.

Foto: Gamma / IBL

Det verkligt avgörande för att avsluta diskussionen är dock det andra svaret ovan. Hur intelligenta kvinnor än var hade de synnerligen begränsade möjligheter att göra något av sin smarthet under patriarkatets tidsålder. För att inte tala om alla ljushuvuden av båda könen som diskriminerats av sociala och ekonomiska skäl: en medeltida bonde var dömd att förbli bonde även om han skulle ha klarat sig galant i ett IQ-test.

Väl att märka har ingen seriös granskare, mig veterligen, gjort gällande att Führern hade skyhögt IQ eller var begåvad med ett intellekt av da Vincis och Goethes kaliber.

I historisk litteratur är det icke desto mindre vanligt att enskilda individers intelligens överdrivs. Ofta har personernas prominens som sådan förlänat dem en geniförklaring. Det är således, hur bisarrt det än må förefalla majoriteten av oss, vanligt att Adolf Hitler utpekas som geni med avseende på hans framgångsrika manipulering av folkopinioner och hänsynslösa utnyttjande av tidsandan.

Väl att märka har ingen seriös granskare, mig veterligen, gjort gällande att Führern hade skyhögt IQ eller var begåvad med ett intellekt av da Vincis och Goethes kaliber, men eftersom genibegreppet är så luddigt har både han och andra destruktiva politiker, med Napoleon Bonaparte i spetsen, ofta betraktats som mycket smartare än genomsnittet. Listor över världens intelligentaste politiker och fältherrar brukar därför ta upp de mest framträdande, inte de mest framgångsrika och absolut inte de mest allmänbegåvade.

En kontroversiell skulptur av Adolf Hitler som ber på knä. Statyn av Naziledaren är döpt till 'Him,' av konstnären Maurizo Cattelan.
En kontroversiell skulptur av Adolf Hitler som ber på knä. Statyn av Naziledaren är döpt till 'Him,' av konstnären Maurizo Cattelan. Foto: Gamma / IBL
Annons
Annons

En person som ofta dyker upp i sammanställningar över ovanligt intelligenta människor är amerikanen William James Sidis, som föddes i New York 1898 och redan som litet barn uppmärksammades för sin förmåga att snabbt lära sig komplicerade ting.

Sidis, som var son till rysk-judiska immigranter, lär ha kunnat läsa New York Times redan vid 18 månaders ålder och lärt sig nio språk (plus ett som han hittade på själv) innan han fyllde nio år – senare lärde han sig tala betydligt fler. Han avverkade skolgången på rekordtid, började studera på Harvard när han var elva och tog B.A.-examen vid 16. Därefter drog han sig tillbaka, avstod från karriär, blev beryktad för excentricitet och avled i sviterna av en stroke 1944. Det bör noteras att inga resultat från IQ-tester – om Sidis över huvud taget gjorde ett sådant – har överlevt och att alla uppgifter om hans påfallande höga värden är bluffar.

Om William James Sidis ska placeras i en historisk intelligenskategori är det snarast på avdelningen underbarn. Sådana har det funnits många uppmärksammade fall av. Det mest kända exemplet torde vara Wolfgang Amadeus Mozart, vars musikaliska skicklighet var så iögonfallande att han for på konsertturné i 5–6-årsåldern.

Att avgöra huruvida underbarnen, oavsett graden och typen av fallenhet, var intelligenta i formella IQ-termer är omöjligt.

Observera att vissa underbarn medvetet skolats till att vara ovanligt tidiga i utvecklingen, eftersom föräldrarna önskade odla fram genier i hemmet. Ett bra exempel är den store liberale tänkaren John Stuart Mill (1806–1873), som avskärmades från andra barn och i stället sattes att lära sig klassisk grekiska vid tre års ålder.

Att avgöra huruvida underbarnen, oavsett graden och typen av fallenhet, var intelligenta i formella IQ-termer är omöjligt, och deras genialitet gav dem inte per automatik en kungsväg till lyckliga och framgångsrika liv.

Det gick bra för Mozart och Mill, dåligt för Sidis. Till saken hör också att även det motsatta är vanligt: att föräldrar medvetet bromsat sina begåvade telningar, av rädsla för att de ska bli ”förlästa” och onormala.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons