Annons

Andres Lokko:Han stöpte om hela den franska musikscenen

Philippe Zdar, till höger, tillsammans med Cassius-kollegan Hubert Blanc-Francard.
Philippe Zdar, till höger, tillsammans med Cassius-kollegan Hubert Blanc-Francard. Foto: Henrik Montgomery/TT

I torsdags dog Philippe Zdar efter att ha ramlat från ett fönster i sin lägenhet. Han ligger inte bara bakom Phoenix världsherravälde, utan har stöpt om hela den franska moderna musikscenen.

Under strecket
Publicerad

I mitten av 1990-talet gav den franska dj:n Philippe Zdar och hans musikaliska själsfrände Étienne de Crécy ut sitt första och enda album, ”Pansoul”, under namnet Motorbass.

Just där och då – ett år före Daft Punks debut ”Homework” och ytterligare ett före Airs ”Moon safari” – föddes den moderna franska popmusiken. Eller i alla fall den franska popmusik som internationellt har haft, och fortfarande har, störst inflytande.

I torsdags dog Philippe Zdar, en av sitt hemlands viktigaste musikaliska arkitekter och tveklöst den franska popens mest framträdande ambassadör.

Det vore lätt att hävda att Zdar var en fransk Phil Spector men det skulle vara för just enkelhetens skull.

Enligt uppgifter ramlade han ut ur ett fönster i sin lägenhet på nittonde våningen i Paris. Han blev blott 52 år gammal.

Att hans bortgång var en uppenbar olycka – mitt i livet, mitt i steget – gör det hela förstås ytterligare lite sorgligare.

Det vore lätt att hävda att Zdar var en fransk Phil Spector men det skulle vara för just enkelhetens skull, endast för att understryka hans så unika ljudbild och musikaliska vision.

Annons
Annons

Snarare utvecklades Zdar från en kreativ dj till något av Frankrikes Tommy LiPuma, den amerikanska producenten som så gott som egenhändigt skapade och definierade den mjukast möjliga övergång mellan easy listening, jazzfunk och vuxen popmusik i perfektionistiska västkustproduktioner under fyra decennier. Nyligen döptes det, av BBC, till yacht soul.

Från Chris Montez följsamma hits för etiketten A&M via Barbra Streisand, The Crusaders och George Benson och hela vägen fram till yngre brittiska lärjungar av LiPumas smoothness som Everything But The Girl och Aztec Camera.

Philippe Zdar, född 1967 i franska alperna med efternamnet Cerboneschi, blev sakta men säkert en väldigt snarlik europeisk motsvarighet. Alldeles nyligen har nya generationer av lika historiekunniga som progressiva artister – med Kindness och Hot Chip i spetsen – sökt sig till Zdar på precis samma premisser, av samma anledningar, som man på 1990-talet anlitade Tommy LiPuma.

Om man vill hör man också tydligt hur dj-stjärnor som David Guetta och Calvin Harris har gått i Zdars skola.

I Zdars analoga Motorbass-studio i Paris personifierade han den kanske sista organiska länken till den ursprungliga housemusikens närhet till disco och funk i en alltid lika moderiktig europeisk förvaltningsform.

Redan i 1990-talets absoluta början kunde man skönja Zdars ambitionsnivå i hans samarbeten med den franska hiphop-artisten MC Solaar, en rappare med en betydligt starkare närhet till filmisk jazz – i en just väldigt fransk musikkanon – än någon annan, samt i hans egna projekt La Funk Mob, vars ep:s för engelska Mo’Wax satte en imponerande agenda för det decenniets allt accelererande samplingsbaserade skivsamlarkonst. 

Annons
Annons

Jag noterar, om ni ursäktar det självupptagna tilltaget, hur jag i min egen recension av Motorbass album från 1996 i tidningen Pop skrev:

”Mestadels låter det som inget annat jag hört tidigare, vilken genre Motorbass än tar sig an blir resultatet organiskt och fullkomligt oemotståndligt. Funken verkar flyta fritt i Philippe Zdars blodådror.”

Det här var långt innan begrepp som filterhouse existerade och än längre innan den franska poporkestern Phoenix – under Philippe Zdars tillsyn som producent – erövrade världen och på många vis personifierade den nästan säreget dansanta mjukrock som ursprungligen var Zdars skapelse.

Om man vill hör man också tydligt hur dj-stjärnor som David Guetta och Calvin Harris har gått i Zdars skola och anpassade hans inflytande för att klä de obligatoriska champagnebarerna under det tidiga 2010-talets kommersiellt så framgångsrika arenahouse och EDM.

I ett nästan makabert sammanträffande släpptes Zdars sista album – ”Dreems”, med den egna duon Cassius – bara dagen efter hans bortgång, samma dag som ”A bath full of ecstasy”, hans utmärkta samarbete med Londons Hot Chip, kom ut.

Men det är nog det instrumentala öppningsspåret på Cassius ”Dreems” som utgöra en smått perfekt illustration av Philippe Zdars så fluffigt franska fingertoppskänsla där filterhouse och den så melodiöst franska filmmusiktraditionen från Francis Lai och Michel Legrand uppnår precis den karakteristiskt zdarska modernitet han eftersträvade under sin trettioåriga karriär.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons