Annons

”Försök att prata – själv började jag alltid gråta”

Foto: Henrik Isaksson/TT

Vad kan göra livet som bonusbarn lättare? De vuxna bonus­barnen Kristina och Leonard delar med sig av råd. Även psykologen Jenny Klefbom bidrar till Idagsidans ”Handbok för bonusbarn”.

Under strecket
Publicerad

Jenny Klefbom är barn- och ungdomspsykolog.

Foto: Privat

Växelvis boende är bra – så länge det fungerar.

Foto: TT

Ett gameboy följde med Leonard Millde Lucas var han än sov.

Foto: TT

Jenny Klefbom är barn- och ungdomspsykolog.

Foto: Privat

1. Sätt ord på det du känner

– Försök prata med dina föräldrar. Försök förklara hur svårt det är för dig. Försök sätta ord på det du känner, säger Kristina hade en som komplicerad relation med sin bonusmamma.

Samtidigt vet hon att hur svårt det kan vara att ta initiativ till samtal i ett låst läge.

– Om inte de vuxna klarar av att ta ansvar för situationen, hur ska då barnen kunna det? Själv började jag alltid gråta. Fast det kan vara värt att försöka.

Även psykologen Jenny Klefbom understryker vikten av att försöka formulera och uttrycka sin vilja. Bonusbarnet har lika stor rätt som alla andra i familjen att ta plats och att uttrycka önskemål. Det är viktigt att komma ihåg det.

– Men för att få plats med sina behov måste man uttala dem. Man kunde önska att det inte behövdes, men ingen är tankeläsare, säger Jenny Klefbom.

Jenny Klefbom är barn- och ungdomspsykolog.
Jenny Klefbom är barn- och ungdomspsykolog. Foto: Privat
Annons
Annons

2. Be föräldrarna prata med varandra

När det blev tufft hos pappan, bad Kristina sin mamma prata med honom och försöka påverka situationen. Det hjälpte visserligen inte så mycket. Han sa att mamman inte hade något med vardagen hemma hos honom att göra.

– Det är inte säkert att det fungerar. Men varje försök att öppna för samtal tror jag är bra, säger Kristina.

Den som har helsyskon kan söka stöd hos dem. I svåra lägen, som vid en besvärlig separation eller en krånglig bonussituation, svetsas ofta syskon samman.

– Helsyskon kan agera som en liten fackförening, och tillsammans föra fram åsikter och krav, säger Jenny Klefbom.

3. Uttryck konkreta önskemål

En del bonusbarn upplever att de hamnar vid sidan av när den biologiska föräldern och bonusföräldern får gemensamma barn. Att det inte är lika älskat, eller behandlas annorlunda än det nya syskonet.

Jenny Klefbom säger att bonussituationen förstärker det som många upplever när de får syskon. Som att det nya, mindre barnet får all uppmärksamhet och omvårdnad.

Som barn vill man inte välja förälder, det är fruktansvärt.

– Bonusbarnet riskerar verkligen att komma i skymundan. Den har bara en biologisk förälder närvarande i situationen, en förälder som dessutom kanske är väldigt förälskad och uppe i allt sitt nya, fantastiska. Barnet förväntas gå in i en roll som ”lyckligt syskon”, fast man kanske inte alls känner så.

Också i det här fallet menar Jenny Klefbom att det är centralt att barnet försöker formulera sina önskemål, och det så konkret som möjligt. Som att ”jag vill ha stunder med dig när bebisen inte är med”.

Annons
Annons

Växelvis boende är bra – så länge det fungerar.

Foto: TT
Växelvis boende är bra – så länge det fungerar.
Växelvis boende är bra – så länge det fungerar. Foto: TT

4. Bo mer hos den andra föräldern

Växelvis boende är i grunden av godo. Men om det inte fungerar alls i den ena familjen, kan du kanske undersöka om du kan bo mer hos den andra föräldern, säger Kristina. När hon själv gick i sjuan valde hon att flytta till sin mamma och bara vara hos pappan på helgerna.

– För mig blev det en lättnad. När jag flyttade lugnade det sig i relationen med min bonusmamma och slitaget blev mindre. Som barn vill man inte välja förälder, det är fruktansvärt. Men ibland kan det vara det enda alternativet.

Det är vårdnadshavaren som ska bedöma om det är lämpligt, eller olämpligt, att följa barnets vilja och önskemål. Barn får alltså inte själva bestämma var de ska bo efter tolv års ålder, vilket är en vanlig missuppfattning.

5. Ta med ett föremål som ger kontinuitet

Även om relationerna är goda och bonusbarnstillvaron fungerar bra, kan själva varannan-vecka-livet vara tufft. Att ha ett föremål, kanske ett gosedjur eller något annat som betyder mycket för en, som följer med i flyttarna kan vara en trygghet.

Leonard Millde Lucas minns sitt gameboy som hela tiden fanns i väskan när han var liten.

Tror det har gjort våra relationer gott på lång sikt att jag fortsatte bo hos båda.

–Jag kunde fortsätta samla mina Pokémon, oavsett hos vem jag var. Det gav en kontinuitet åt tillvaron, och kändes bra.

Annons
Annons

Ett gameboy följde med Leonard Millde Lucas var han än sov.

Foto: TT

När Leonard Millde Lucas var i övre tonåren började han ändå fundera på att flytta till en av föräldrarna, för enkelhetens skull och för att slippa de många avbrotten.

– Men i dag är jag glad att det aldrig blev av. Jag tror det har gjort våra relationer gott på lång sikt att jag fortsatte bo hos båda. Så mitt råd är att om det funkar, försök fortsätta med varannan-vecka så länge det går. Även om det känns lite tufft rent praktiskt.

Ett gameboy följde med Leonard Millde Lucas var han än sov.
Ett gameboy följde med Leonard Millde Lucas var han än sov. Foto: TT

6. Råd föräldrar att gå långsamt fram

Kristina har ett allmänt råd till föräldrar och bonusföräldrar som vill göra livet bra för bonusbarnen.

– Gå så mjukt fram som möjligt med det nya. Det tjänar alla på i längden. En bonusförälder kan inte braka in med buller och bång i familjen. Det handlar om förändringar i ens allra närmaste relationer, och bonusbarnet kan känna sig väldigt utsatt i det. Plötsligt finns en helt ny vuxen där.

Leonard Millde Lucas berättar om hur det var när han fick veta att hans mamma hade träffat en ny man:

– Det kändes väldigt bra för mig när hon sa: du får själv säga till när du är redo att träffa honom. Att hon inte tryckte på. Efter en tid sa jag att nu är det okej för mig.

Vikten av att introducera det nya långsamt håller Jenny Klefbom med om. Det är avgörande.

– Det händer att barn fullständigt slår bakut och säger: jag vägrar bo hos dig! Vilket kan vara en helt befogad känsla när man känner sig överrumplad.

Ett råd till barnet är att försöka ge sig själv respittid, kanske säga till sin mamma eller pappa: jag måste få mer tid att ta in det här.

– De flesta föräldrar vill väl, men inser inte att de går för fort fram och behöver en påminnelse, säger Jenny Klefbom.

Efter reklamen visas:
Bonusbarnet Leonards tips till dig som inte trivs i din bonusfamilj
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons