Annons

Mor om nattenHans mor vill dö – men stannar för barnens skull

Niels Fredrik Dahl, född 1957 i Norge är författare och dramatiker. Böcker som ”På vei til en venn” har hyllats av kritikerna och översatts till flera språk. Han har också skrivit manus till flera tv-serier. Niels Fredrik Dahl är gift med journalisten och författaren Linn Ullmann.
Niels Fredrik Dahl, född 1957 i Norge är författare och dramatiker. Böcker som ”På vei til en venn” har hyllats av kritikerna och översatts till flera språk. Han har också skrivit manus till flera tv-serier. Niels Fredrik Dahl är gift med journalisten och författaren Linn Ullmann.

Efter Karl Ove Knausgård, Vigdis Hjorth och Thorvald Steen kommer ännu en norrman som gör upp med sina föräldrar i bokform. Niels Fredrik Dahls ”Mor om natten” skildrar en mamma som lider av neuroser. Och en son som inte lyckas förstå sig på sin egen alkoholism.

Under strecket
Publicerad

Mor om natten

Författare
Niels Fredrik Dahl
Genre
Prosa
Förlag
Natur & Kultur

Övers: Stephen Farran-Lee 231 s.

Föräldraskapet innebär för somliga en relativisering av den egna existensen: en människa kan plötsligt tänka sig att offra sitt liv för att rädda sitt barn. Ett sådant offer har även en motbild i hur en förälder, innesluten i mörker, kan hålla sig vid liv trots att själen önskar annorlunda. Den försakelsen tycks mig lika stor, om inte större.

"Jag ville väl lämna det här livet, men tre barn höll mig tillbaka", skriver modern i Niels Fredrik Dahls roman "Mor om natten" (översatt av Stephen Farran-Lee). Raderna nedtecknas i en anteckningsbok, en "nattbok", under småbarnsåren. Lika gärna hade hon kunnat bränna den, säger hon många år senare, men hon väljer att överlämna den till sin son. Om någon kan förstå henne är det han.

Efter moderns död plockar författaren fram den tunna boken, med dess beskrivningar av en tillvaro i yttersta hopplöshet, för att genom romanens form försöka komma henne närmare. Nollpunkten är sjukhuset där hon vårdas för cancer. I en scen greppar författaren kring hennes smala hand, med känslan av att inte riktigt veta vem det är som ligger framför honom. Vem var denna kvinna? Varför var hennes liv så fyllt av sorg?

Annons
Annons

Något tydligt svar står givetvis inte att finna i nattboken, inte heller i minnet av modern som person. Istället leder processen jaget in i en vidare berättelse om sitt eget vuxenblivande och om den distans som präglat relationen till de bägge föräldrarna.

Emellanåt lyckas Niels Fredrik Dahl hitta passager som fångar någonting väsentligt – jag tänker inte minst på beskrivningen av hans eget drickande – och då är han insiktsfull, skarp och påtagligt klarsynt.

Ju längre den lider, desto större plats tar författarens eget nedfall berättelsen i anspråk. Han är i Venedig som tonåring, han ser sin annars så tystlåtne far föra ett livligt samtal med en kvinna på en balkong. Han dricker. Med tiden kommer han att dricka allt mer, allt oftare, tills han sitter i ett hus på en ö i vuxen ålder och kastar ut tomglasflaskor genom fönstret om natten så att hans flickvän inte ska märka något. Han dricker sprit ur en svart tekopp för att dölja dryckens art.

Man kan anse att berättelsens tyngdpunkt ligger här, i skärningspunkten mellan moderns oförmåga att förstå sina neuroser och sonens oförmåga att förstå sin alkoholism. Och givetvis, deras oförmåga att förstå varandra. Dahl tecknar bilden av en familjekonstellation där alla förblir varandras främlingar, där den gemensamma historien enbart består i det allra mest grundläggande: att de funnits i varandras närhet.

"Mor om natten" är en bok som ständigt tycks vara på väg bort från sitt ämne. Dahl skriver fram tablåer, korta avsnitt som rör sig fritt mellan årtal och platser. I ena stunden är han i barndomshemmets kök, i den andra beskriver han Molde under kriget eller besöker moderns barndomshem. Hela tiden sker det med blicken riktad mot den som betraktar: barnet som genom hela livet speglar sig i sina föräldrar och försöker se spår av dem i sig själv. I en talande scen är berättaren tio år gammal, han finner nattboken för första gången och bläddrar igenom den på jakt efter sitt eget namn, finner det inte och stänger boken igen.

Det dokumentära, uppluckrande berättandet är inte ovanligt i vår tid. Kanske hänger tendensen samman med de episodiska flöden vi omger oss med, eller att den moderna människans tillvaro lämpar sig speciellt väl för beskrivas i fragment. Det minne vi använder för att tänka på biografiska händelser kallas ju just episodiskt; det är icke-linjärt och utan narrativ.

Om det fungerar som god litteratur beror förstås på utförandet, inte på formen. Emellanåt lyckas Niels Fredrik Dahl hitta passager som fångar någonting väsentligt – jag tänker inte minst på beskrivningen av hans eget drickande – och då är han insiktsfull, skarp och påtagligt klarsynt. Mycket annat lämnas hängande mellan sidorna, ibland utan tillräckligt njutbarhet i språket för att motivera att just en sådan tanke, en sådan minnesbild lyfts upp. Man lämnas med en rad gåtor, ansatser till större berättelser – många av dem hoppas jag att Niels Fredrik Dahl finner anledning att dyka djupare i, i en annan form. 

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons