Annons

Ivar Arpi:Hans Rosling hade rätt om det mesta

Foto: Jessica Gow/TT
Under strecket
Publicerad
Bild 1 av 1

Jag har rätt och du har fel.” Hans Rosling läxade upp en journalist i dansk public service, DR. I det som blev hans sista bok, “Factfulness – ten reasons we’re wrong about the world and why things are better than you think” (Sceptre, 2018) får man veta varför han blev irriterad. Journalisten delade upp världen i en liten rik västvärld och en, mycket större, fattig omvärld. Detta är ett systematiskt tankefel som människor gör: vi delar upp världen i två grupper och pekar på tomrummet mellan. Ofta med motivet att skylla tomrummet på den ena gruppen.

Men majoriteten av världens länder befinner sig i mitten, vad gäller inkomstnivå, inte i den fattiga delen. “Vad baserar du detta på?” försökte den danska journalisten tappert. “Jag använder vanlig statistik från Världsbanken och FN. Detta är inte kontroversiellt. Dessa fakta är odiskutabla,” svarade Rosling. Och fortsatte som sagt: “Jag har rätt och du har fel.”

Att påpeka att världen faktiskt rör sig åt rätt håll framstår som naivt och nästan vulgärt.

Det finns två typer av människor här i världen. De som verkligen tror att det bara finns två typer av människor, och de som inte gör det. Ungefär så skulle man lite skämtsamt kunna förklara det första tankefelet som tas upp i boken. Hans Rosling kallade detta för “the gap instinct” och med enkla men effektiva grafer visar han hur föråldrad den världsbilden är. Ändå tror de allra flesta på det viset.’

Annons
Annons
Bild 1 av 1

Nästan oavsett hur och vad man mäter har världen förändrats radikalt de senaste 50 åren. I dag är en majoritet medelinkomstländer, och bara en minoritet är vad som kan definieras som fattiga länder. Och inte ens de som verkligen är fattiga är lika utsatta som fattiga länder brukade vara en gång i tiden.
2016 övergav äntligen Världsbanken begreppen “utvecklade länder” och “utvecklingsländer”, till förmån för den fyrdelade modell som Hans Rosling i decennier förespråkat. Det finns alltså två typer av människor: de som korrigerar sina tankefel, och de som inte gör det…

Det är inte det att människor är dumma i huvudet. Så gott som alla de tankefel som Hans Rosling tar upp i Factfulness, och som han ägnade sitt liv åt att försöka rätta, är spridda i hela världen och på alla utbildningsnivåer. Det kanske tydligaste exemplet är hur vi verkar förinställda att tro att världen går åt fel håll, att saker och ting blir sämre. Det finns också belägg för att cyniker och pessimister uppfattas som klokare än andra. Att påpeka att världen faktiskt rör sig åt rätt håll framstår som naivt och nästan vulgärt.

Alla som följer nyheterna vet ju att det pågår massa hemskheter hela tiden. Rosling döljer inte sin kritik mot medielogiken. Journalister är mästare på att generalisera utifrån enskilda exempel och dramatisera förlopp. Och med hjälp av teknologiska framsteg kan vi få direktrapporter från varenda krig, katastrof och tragedi i hela världen.

Factfulness ingjuter hopp, även om man kommer på sig själv med att ha fel om mycket under läsningen.

Det vi missar är gradvisa förbättringar: dödsfall som förhindrats för att fler tvättar händerna och nästan alla världens barn vaccineras, tillfrisknanden på grund av bättre mat, att 90 procent av världens flickor går i skolan numera, och så vidare. Att trenden är positiv betyder inte att vi ska bli dumoptimistiska. Vi måste hålla två tankar i huvudet samtidigt, menar Rosling. Det blir bättre, och är dåligt, på samma gång.

Hans Rosling dog i februari 2017 efter en kort tids sjukdom. Han arbetade intensivt med Factfulness sin sista tid i livet. När ambulansen hämtade honom den 2:a februari tog han med manuset till sjukhuset och förde anteckningar. Fyra dagar senare avled han. Sonen Ola och svärdottern Anna Rosling Rönnlund färdigställde boken i hans anda.

Factfulness ingjuter hopp, även om man kommer på sig själv med att ha fel om mycket under läsningen. Men åtminstone lite mindre fel än innan.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons