Översiktbild. Sandarmoch i Karelen.
Översiktbild. Sandarmoch i Karelen. Foto: Arthur Bondar

Här begravdes Stalins offer – nu ändrar Putin historien

Ryska staten beskylls för att försöka skriva om historien i syfte att framställa Stalin i mera positiv dager. I centrum står människorättsaktivisten Jurij Dmitrijev som har kartlagt massgravarna med Stalins offer – ett arbete som ryska staten nu försöker svartmåla.

Publicerad
1/2

”Människor, döda inte varandra”. Människorättsaktivisten och lokalhistorikern Jurij Dmitrijevs dotter Jekaterina Klodt står framför monumentet utanför begravningsplatsen i Sandarmoch. Här finns en av de största massgravarna i forna Sovjet.

Foto: Arthur Bondar
2/2

Översiktbild. Sandarmoch i Karelen.

Foto: Arthur Bondar

Med ansiktet mot marken sattes människor i sandgropar och sköts i bakhuvudet.

SANDARMOCH Vinden susar stillsamt mellan Onegasjön och finska gränsen. Tallarna står tätt, som om de döljer något.

Vilka ligger begravda här?

Rysslands äldsta människorättsorganisation Memorial, och lokalhistorikern Jurij Dmitrijev, upptäckte 1997 massgravar som tillhör 6 431 dokumenterade personer. De sköts under Josef Stalins utrensningar av sovjetiska säkerhetspolisen NKVD mellan 1937–1938.

Med ansiktet mot marken sattes människor i sandgropar och sköts i bakhuvudet.

Men här – vid en av de största massgravarna i forna Sovjetunionen – har även Ryska militärhistoriska sällskapet utfört egna utgrävningar. De tror sig också ha hittat krigsoffer – men i stället kvarlevor av ryska krigsfångar som skjutits av finska trupper, inte av Josef Stalin.

Sandarmoch.
Sandarmoch. Foto: Arthur Bondar

Just nu sitter Jurij Dmitrijev häktad, för andra gången på ett par år.

Militärsällskapets syn på gravarna går inte ihop med Jurij Dmitrijevs. Och just nu sitter Jurij Dmitrijev häktad, för andra gången på ett par år. Anklagelserna beskrivs av människorättsaktivister som en kampanj för att stoppa hans arbete. Han greps för första gången i december 2016.

Då anklagades han för innehav av barnpornografi. Han satt fängslad i över ett år – och frikändes av en domstol i Petrozavodsk i april 2018.

Annons

Men åklagarmyndigheten överklagade domen. Den 27 juni greps Dmitrijev igen och fick en ny misstanke riktad mot sig – han anklagas för pedofili och riskerar nu uppemot 20 år i fängelse.

Dmitrijevs forskning krockar med upprättelsen av Stalins och säkerhetstjänsternas rykte – något som staten aktivt har arbetat med under Vladimir Putins tid som president.

  I en träkyrka finns en minnesbok med tusentals namn som Jurij Dmitrijev har samlat till minne av de döda på gravplatsen i Sandarmoch. Här vilar människor från 60 länder – ryssar, ukrainare, armenier, polacker, kareler, svenskar och finländare. Även tjetjener och tatarer finns på gravplatsen.
I en träkyrka finns en minnesbok med tusentals namn som Jurij Dmitrijev har samlat till minne av de döda på gravplatsen i Sandarmoch. Här vilar människor från 60 länder – ryssar, ukrainare, armenier, polacker, kareler, svenskar och finländare. Även tjetjener och tatarer finns på gravplatsen. Foto: Arthur Bondar

Nu är hon orolig och rädd. Den 19 oktober inleddes domstolsförhandlingen.

Jurij Dmitrijevs dotter, 33-åriga Jekaterina Klodt, skiner upp när hon berättar om sin pappa.

– Varje människa har rätt att bli ihågkommen, sa pappa. Att hedra de döda är en bekräftelse på att de har existerat, säger Jekaterina Klodt.

De militärhistoriska utgrävningarna inleddes i slutet av augusti, medan Dmitrijev inte var i vägen. Det var Jekaterina som berättade för honom om utgrävningarna när hon besökte honom i häktet tidigare i höstas. Han tog det med ro, säger hon.

Annons

Men nu är hon orolig och rädd. Den 19 oktober inleddes domstolsförhandlingen.

Jekaterina Klodts ögon tåras.

– Jag hoppas att pappa kommer att släppas fri.

Sandarmoch.
Sandarmoch. Foto: Arthur Bondar

Andra världskriget ska firas som en seger – främja patriotism i nuet och stärka Vladimir Putins arv.

Ryska militärhistoriska sällskapet antyder att krigsfångar från Röda armén ligger begravda i Sandarmoch, baserat på en hypotes av Sergej Verigin, historieprofessor vid universitetet i Petrozavodsk.

För att stärka sin hypotes, och finländarnas grymhet under kriget, vill historieprofessorn byta ut minnesmärket för Stalins offer och resa ett nytt som hedrar militären.

Att även Finland – och inte bara Stalin – bidrog med terror tycks av militärhistoriska sällskapet spridas som en sanning i syfte att dämpa Stalins brott mot sitt eget folk.

Annons
1/2

Människor har rest minnesmärken till minne av sina döda. En upprättelse som kan ge frid.

Foto: Arthur Bondar
2/2

Översiktbild. Sandarmoch i Karelen.

Foto: Arthur Bondar SVD

Veckan innan SvD besöker området med massgravarna i Karelen grips även Sergej Koltyrin. Anklagelserna visar sig vara nästan identiska som de mot kollegan Dmitrijev.

Stalins utrensningar kan nämligen komplicera Kremls glorifiering av det förflutna. Andra världskriget ska firas som en seger – främja patriotism i nuet och stärka Vladimir Putins arv. Ryssland har gjort andra världskriget till en kult med årliga parader som firar det stora fosterländska kriget, exempelvis.

Historikern och museichefen Sergej Koltyrin, i staden Medvezjegorsk i Karelen i nordvästra Ryssland, bistod Jurij Dmitrijev i arbetet med att dokumentera de tusentals skjutna under Stalins utrensningar i Sandarmoch.

Men veckan innan SvD besöker området med massgravarna i Karelen grips även Sergej Koltyrin. Anklagelserna visar sig vara nästan identiska som de mot kollegan Dmitrijev – utnyttjande av minderårig.

Koltyrin har kritiserat hypotesen att det kan ha funnits kvarlevor av sovjetiska krigsfångar, mördade av finländare, på platsen där utgrävningarna ägde rum. Han insisterade att de mördade var politiska fångar som föll offer för Stalin.

Annons

Många inom det civila samhället tror att Dmitrijev och museichefen Koltyrin röjdes undan medvetet.

37-årige Aleksej har släkt i Sverige. Aleksejs morfar är begravd i Sandarmoch, han har dokument som styrker det.
37-årige Aleksej har släkt i Sverige. Aleksejs morfar är begravd i Sandarmoch, han har dokument som styrker det. Foto: Arthur Bondar

Kropparna kastades i groparna med bakbundna händer.

Det ryska militärhistoriska sällskapet påstår att fynden visar att finska trupper sköt sovjetiska fångar.

Sergej Barinov, tjänstemannen som hade ansvar för de militärhistoriska utgrävningarna på plats, får inte längre prata med journalister och SvD nekas en intervju.

Men en person, Aleksej, som var där återberättar för SvD vad Sergej Barinov ska ha sagt om fynden.

– Kropparna kastades i groparna med bakbundna händer. Barinov antydde att de dödades av de finska soldaterna, säger Aleksej som också jobbar för staten, men är orolig för att bli av med jobbet om det kommer fram var han arbetar.

Annons
”Jag tror att de försöker skriva om historien”, säger Aleksej.
”Jag tror att de försöker skriva om historien”, säger Aleksej. Foto: Arthur Bondar

Varannan ung ryss saknar kunskap om massdödandet under Stalin.

Först hittades tre benrester vid utgrävningarna. Senare ytterligare två skelett. Men några officiella resultat som backar upp påståendena är inte klara, enligt sällskapets presstjänst.

– Militärens egen utgrävning är ”fake news”. Jag tror att de försöker skriva om historien, säger Aleksej, som inte anklagar Stalin för den stora utrensningen, trots att hans egen morfar sköts ihjäl i Sandarmoch.

Varannan ung ryss saknar kunskap om massdödandet under Stalin, visar en färsk undersökning från statliga opinionscentret Vtsiom.

– Utgrävningsprojektets politiska motivering har blivit styrkt genom arresteringen av en person till från ledningen av karelska Memorial, människorättsorganisationen, säger Antti Kulaja till SvD via telefon. Han är docent vid Helsingfors universitet och expert på historien om sovjetiska krigsfångar i Finland.

Annons
Ryska militärhistoriska sällskapets utgrävningar i Sandarmoch inleddes 25 augusti 2018. Utgrävningarna syftar till att hitta gravar av sovjetiska soldater från andra världskriget. Skjutningarna av de sovjetiska soldaterna påstås av de finska trupperna. Men än så länge finns inga officiella resultat som backar upp påståendena.
Ryska militärhistoriska sällskapets utgrävningar i Sandarmoch inleddes 25 augusti 2018. Utgrävningarna syftar till att hitta gravar av sovjetiska soldater från andra världskriget. Skjutningarna av de sovjetiska soldaterna påstås av de finska trupperna. Men än så länge finns inga officiella resultat som backar upp påståendena. Foto: Sergei Markelov

Jag tror ändå att den ryska krigshistoriska kommissionen har hittat offren av 1930-talets stora terror.

Trots att dödligheten var stor bland ryska krigsfångar finns det inget som tyder på att finska armén skulle ha begravt liken i Sandarmoch, som låg nära fronten. Det fanns inget fångläger i närheten, enligt Antti Kulaja.

– Att dessa fem ihjälskjutna personer hade händerna bundna bakom ryggen pekar i min mening åt NKVD (Sovjetunionens säkerhets- och underrättelsetjänst, reds anm). Men det kan förstås inte uteslutas att sådant kan ha hänt också på finska sidan av fronten, säger Antti Kulaja.

Han har sett foton av arkebuserade krigsfångar med bakbundna händer.

– Detta hände i Ostkarelen hösten 1941 och de var finska krigsfångar. Man kan aldrig nå 100 procent visshet, men jag tror ändå att den ryska krigshistoriska kommissionen har hittat offren av 1930-talets stora terror.

Annons
Foto: Arthur Bondar

De brittiska överrockarna var inte gröna utan bruna.

Patronhylsor och rester av gröna tygbitar ska ha hittats, som enligt militärhistoriska sällskapet är rester från britternas överrockar som finska armén påstås ha klätt de sovjetiska krigsfångarna i.

Men enligt vad som framkommit i finska efterkrigsdomstolar var de brittiska överrockarna inte gröna utan bruna, och skickades från Storbritannien till Finland under vinterkriget 1939-1940.

Det låter inte som ett särskilt lyckat försök att skriva om historien.

Samtidigt betonar Antti Kujala att man opererar med sannolikheter, inte absoluta sanningar.

”Varför göra nya utgrävningar? För att skriva om historien. Nästa fråga: Varför skriva om historien? För att få Ryssland att framstå i bättre dager inför sin egen befolkning, påminna om kriget som en seger, och inte fokusera på repressionen”, säger en journalist från Novaja Gazeta som SvD träffar i Petrozavodsk.
”Varför göra nya utgrävningar? För att skriva om historien. Nästa fråga: Varför skriva om historien? För att få Ryssland att framstå i bättre dager inför sin egen befolkning, påminna om kriget som en seger, och inte fokusera på repressionen”, säger en journalist från Novaja Gazeta som SvD träffar i Petrozavodsk. Foto: Arthur Bondar

Historierevisionismen går inte i en god riktning.

– Vid en presskonferens Moskva för en månad sedan hänvisade militärhistoriska sällskapet till mina siffror* som är betydligt lägre än de 3 000 sovjetiska krigsfångar som de påstår sköts i ryska Karelen. Om man redan i det skedet betvivlar sin egen hypotes förstår man att en del av det var felaktigt, säger docenten och fortsätter:

– Historierevisionismen går inte i en god riktning. Som i Skripal-affären, kriget i östra Ukraina, nedskjutningen av MH17 (som Moskva förnekar inblandning i), och den illegala annekteringen av Krim.

SvD har varit i kontakt med Ryska militärhistoriska sällskapets presstalesperson, Nadezjda Usmanova, upprepade gånger och blivit lovad en intervju med en representant.

”Människor, döda inte varandra”. Människorättsaktivisten och lokalhistorikern Jurij Dmitrijevs dotter Jekaterina Klodt står framför monumentet utanför begravningsplatsen i Sandarmoch. Här finns en av de största massgravarna i forna Sovjet.

Foto: Arthur Bondar

Översiktbild. Sandarmoch i Karelen.

Foto: Arthur Bondar

Sandarmoch.

Foto: Arthur Bondar

I en träkyrka finns en minnesbok med tusentals namn som Jurij Dmitrijev har samlat till minne av de döda på gravplatsen i Sandarmoch. Här vilar människor från 60 länder – ryssar, ukrainare, armenier, polacker, kareler, svenskar och finländare. Även tjetjener och tatarer finns på gravplatsen.

Foto: Arthur Bondar

Sandarmoch.

Foto: Arthur Bondar

Människor har rest minnesmärken till minne av sina döda. En upprättelse som kan ge frid.

Foto: Arthur Bondar

Översiktbild. Sandarmoch i Karelen.

Foto: Arthur Bondar SVD

37-årige Aleksej har släkt i Sverige. Aleksejs morfar är begravd i Sandarmoch, han har dokument som styrker det.

Foto: Arthur Bondar

”Jag tror att de försöker skriva om historien”, säger Aleksej.

Foto: Arthur Bondar

Ryska militärhistoriska sällskapets utgrävningar i Sandarmoch inleddes 25 augusti 2018. Utgrävningarna syftar till att hitta gravar av sovjetiska soldater från andra världskriget. Skjutningarna av de sovjetiska soldaterna påstås av de finska trupperna. Men än så länge finns inga officiella resultat som backar upp påståendena.

Foto: Sergei Markelov
Foto: Arthur Bondar

”Varför göra nya utgrävningar? För att skriva om historien. Nästa fråga: Varför skriva om historien? För att få Ryssland att framstå i bättre dager inför sin egen befolkning, påminna om kriget som en seger, och inte fokusera på repressionen”, säger en journalist från Novaja Gazeta som SvD träffar i Petrozavodsk.

Foto: Arthur Bondar