Annons

”Har du koskräck? – genial fråga i sin enkla dumhet”

Ill: Emma-Sofia Olsson
Ill: Emma-Sofia Olsson Foto: Jeppe Gustafsson, Gary Houlder, Tommy Holl, Janerik Henriksson/TT

Tv-historiens mest osannolika skjutjärnsjournalist lär vara den burdusa göteborgaren Kurt Olsson. Men bortom den knasiga hockeyfrillan ser Annah Björk en skicklig intervjuare som tog sig innanför skjortan på både Jan Guillou och Patrik Sjöberg.

Under strecket
Publicerad

Han är känd som en folkkär karikatyr på en göteborgare, för mig lika mycket en barnprogramsfigur som Björne och hans magasin. Och just nu saknar jag Kurtan och hans journalistik. Den där urgöteborgska besserwisseriga snubben med brun rutig kavaj och en frisyr han var alldeles ensam om i Sverige: som två toarullar mitt på skallen, och så lite hockeyfrilla på det. Skjutjärnsjournalisten med självbildsproblem, som hade en hunsad assistent med dalmål och en egen damorkester.

Kurt Olssons stora succé, kabarén ”Fådda blommor” från 1988, gjorde honom till rikskändis, som det hette på den tiden. Redan titeln är fenomenal, dum som bara Kurt Olsson kunde vara. Men Kurtan nådde aldrig samma kulturella högstatus som humoristerna från de föregående decennierna, som Hasse och Tage, eller de som skulle ta över under 1990-talet (”Killinggänget”, ”Papi Raul”, ”Tv für alle”...) Lasse Brandebys hysteriska alter ego var i stället hopplöst ute, en helt och hållet ocool antihjälte som fått gro i Nationalteaterns plantskola och växa upp i den göteborgska teatervänstern under 1980-talet. Med sitt pladdrigt stöddiga sätt blev han symbolen för den där dumma göteborgaren som helt saknar belevad finess.

Annons
Annons

Kurtans Jesus-komplex är i klass med Kanyes men tanterna från gården i Majorna ser till att ta ned honom på jorden.

Jag är sedan 20 år exil-göteborgare, och precis som Brandeby i generationer tillbaka Majorna-bördig. Länge skämdes jag när den där Kurtan-schablonen till göteborgare dök upp i tv. Ni vet, den typiska burdusa, oborstade ”hamnarbetaren” i publiken som försökte föra de svagas röst mot ”kostymnissarna från Stockholm”.

Men den här corona-våren har mitt mentala avstånd till västkusten ökat, och längtan satt in. Oväntat har Göteborg förändrats till ett ouppnåeligt ideal. Och efter att ha sett jag vet inte hur många algoritm-styrda streamingtjänsters fokusgruppsanpassade serier om samtiden, kände jag ett stort behov av – ”Fådda blommor”.

I ”Fådda blommor” avbryter tanterna i publiken, Alfhild och Ortrud, ständigt Kurtan. De vägrar gå med på den idé om en ikonisk programledare som alltsedan 1980-talet dominerat i talkshow-genren. Kurtans Jesus-komplex är förvisso i klass med Kanye Wests, men den grandiosa självbilden är inte delad med resten av världen. Jante och tanterna från gården i Majorna ser till att ta ned honom på jorden lika kvickt igen. Det finns en värme i hur de gör det, och en känsla av att ingen är mer värd än den andre.

Visst präglas ”Fådda blommor” stundtals av sin tid, här finns exempel på det öppet sexistiska trams som fortfarande syntes i SVT i Sverige på 80-talet. Musikaliskt var showen nostalgisk redan för 30 år sedan. Den grymma Damorkestern är klädd i 60-talsuniformer, och det är musik från seklets mitt som hyllas, med sångframträdanden av Björn Afzelius, Peps Persson, Monica Törnell och Jerry Williams.

Annons
Annons

Kurtan ställer också gott om kluriga frågor, som hur brett Patrik Sjöberg hoppar.

Men ett inslag i showen är evigt och förvånansvärt obeprövat av andra: det Kurtan kallar ”Innanför skjortan”, då han och hans intervjuobjekt sitter i ett möbelvaruhus enorma vita soffgrupp, på ett tak i höjd med Mölndal invid både järnväg och motorväg. Genom att vrida på perspektiven, och placera mäktiga gäster i möbler där de blir små som dockhusvarelser, får han ett försprång som öppnar upp intervjuerna för nästan vad som helst, långt från förutsägbarheten hos till exempel dagens Skavlan.

Kurtan ställer också gott om kluriga frågor, som hur brett Patrik Sjöberg hoppar eller om han blir mer ledsen över att riva lågt än han blir glad över att hoppa högt. Då han möter Malena Ivarsson händer det mesta i tystnaderna och den trevande kemin dem emellan. Intervjun med en Jan Guillou i högform innehåller bland annat skarp kritik av Sveriges restriktiva invandringspolitik.

Smartast av allt är Kurt Olssons två återkommande, obligatoriska frågor. Den första, ”Har du koskräck?” är genial i sin enkla dumhet. Jan Guillou säger tvärsäkert ”nej, det har jag inte” medan Patrik Sjöberg efter en viss tvekan avslöjar att han faktiskt är rädd för de stora sävliga djuren. Den andra frågan är lika enkel, men gräver djupare i den intervjuades värderingar. ”Är du med i facket?” i samma oskyldiga ton som den föregående frågan, borrar den sig långt innanför skjortan på gästerna. Jan Guillou för ett resonemang om att facket för honom som frilans är motpart.

Kurt Olsson var helt enkelt en osannolik skjutjärnsjournalist vars ”dumma” frågor fungerade som trojanska hästar. Han behöver en arvtagare.

”Fådda blommor” finns att se på SVT:s Öppet arkiv.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons