X
Annons
X

Sandstranden i Stockholm som försvann: ”Många sura”

Fantastiska glassar och ”exotiska detaljer”. Det har strömmat in historier från SvD-läsare om Stora Essingen – här har vi samlat några av dessa.

Läs mer om Mitt Stockholm

Oxhålsbadet 1942.

Foto: Stadsmuseet Bild 1 av 6
Foto: Privat Bild 2 av 6
Foto: Johan Lindberg Bild 3 av 6
Foto: Johan Lindberg Bild 4 av 6

Bild från 1940-talet – innan huset på Flottbrovägen 28 byggdes. Då fanns inte heller radhusen på Gammalgårdsvägen (jämför med färgbilden nedan)

Foto: Privat Bild 5 av 6

Bilden är från 1992 och är en kontrast till bilden ovan. Nu finns radhusen på plats och det vita huset bakom dessa är Flottbrovägen 28. De ljusa byggnaderna till höger i bild känns igen från 40-talsbilden.

Foto: Privat Bild 6 av 6

Del 1 av 9

Oxhålsbadet 1942.
Oxhålsbadet 1942. Foto: Stadsmuseet

”Underbar sandstrand försvann”

Senaste Stockholmsgåtan landade på Flottbrovägen 28 och ni fick då stifta bekantskap med 100-åriga Edith Falhammar som bodde där i många år. En annan person som känner stor kärlek till ön är Thomas Nordström, som är tredje generationens Essinge-bo. Han tycker dock att Stora Essingen kunde ha prioriterats bättre av huvudstadens politiker. Så här skriver han:

”Läste din fina artikel. Titta här på Stadsmuseets bild på Oxhålsbadet (ovan) som hade en helt underbar sandstrand. Jämför med dagens pyttestrand med kullerstenar (!) förstår du nog att många är sura på hur staden har hanterat denna ö under årens lopp.”

Här ytterligare en bild från platsen – från fredsåret 1945.

undefined
Foto: Privat

Oxhålsbadet kom till på 1930-talet, då alltfler människor flyttade till Stora Essingen. Men det var på 1940-talet som strandens ”storhetstid” började. Då byggdes ett hopptorn för både tre och fem meter. Men 1955 tvingades man att stänga badet på grund av dålig vattenkvalitet. Det var först år 1998 som vatten blev godkänt igen och badet kunde återinvigas.

2014 fick badet ett uppsving när den mindre flytbryggan ersattes av tre större och permanenta bryggor. När SvD besökte badet var det fullt av solande människor.

undefined
Foto: Johan Lindberg

Det är svårt att få till samma vinkel som bilden från 1942, men på nästa bild går det, längst bort i bild, att se Tranebergsbron som syns även på den svartvita bilden. Bron närmast är Alviksbron som stod klar år 2000.

undefined
Foto: Johan Lindberg

Thomas Nordström fortsätter: ”Jag kan inflika att det "öppna fält" som låg framför Ediths hus (Flottbrovägen 28) faktiskt var en fruktträdgård med massa äppelträd som tillhörde dåvarande hyreslänga som i dag heter Klädstrecket där det byggs just nu: Föregående ägare sålde av denna fruktträdgård där det sen på 80-talet byggdes radhus (Gammelgårdsgränd).

Bild från 1940-talet – innan huset på Flottbrovägen 28 byggdes. Då fanns inte heller radhusen på Gammalgårdsvägen (jämför med färgbilden nedan)
Bild från 1940-talet – innan huset på Flottbrovägen 28 byggdes. Då fanns inte heller radhusen på Gammalgårdsvägen (jämför med färgbilden nedan) Foto: Privat
 Bilden är från 1992 och är en kontrast till bilden ovan. Nu finns radhusen på plats och det vita huset bakom dessa är Flottbrovägen 28. De ljusa byggnaderna till höger i bild känns igen från 40-talsbilden.
Bilden är från 1992 och är en kontrast till bilden ovan. Nu finns radhusen på plats och det vita huset bakom dessa är Flottbrovägen 28. De ljusa byggnaderna till höger i bild känns igen från 40-talsbilden. Foto: Privat
Annons
X
Annons
X
Annons
X

Läsaren Annika Sundqvist bor i ett hus som har gått i arv. Här är hennes mormor Anna och morfar Olof framför huset.

Foto: Privat Bild 1 av 2

Så här ser huset ut i dag.

Foto: Privat Bild 2 av 2

Del 2 av 9

”Fruktträdgård med kaniner och ankor”

Läsaren Annika Sundqvist bor i ett hus som har gått i arv. Här är hennes mormor Anna och morfar Olof framför huset.
Läsaren Annika Sundqvist bor i ett hus som har gått i arv. Här är hennes mormor Anna och morfar Olof framför huset. Foto: Privat

Annika Sundqvist: ”Jag bor kvar i mitt föräldrar hem som gått i 
tre generationer. Villan som min morfar byggde, fyller 100 år nästa år. Här fanns det en stor fruktträdgård med höns, kaniner och ankor. Trädgården gick nästan ut där Essingeleden ligger, mitt emot Långholmen. 
Men vi har så det räcker till änd”å. Det är med stor kärlek att få bo kvar i Villa Eden.

Så här ser huset ut i dag.
Så här ser huset ut i dag. Foto: Privat
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 1

Del 3 av 9

”En riktig byhåla – mest på gott!”

undefined
Foto: Johan Lindberg

Anna Bergstrand: ”Stora Essingen är en riktig liten byhåla, mest på gott! I varje hörn ser vi folk vi känner igen och i förskolan finns stans mest underbara pedagoger – några har till och med vuxit upp på ön och varit tryggheten personifierad för generationer av barn. Det finns en stark känsla för Stora Essingen och här gillar många sin plats på jorden. När cykeln rullar in på ön från stan sänker sig lugnet över en och andningen lättar. Vid badplatsen har utsikten mot Äppelviken sett likadan ut sedan 40-talet. Det är helt enkelt något speciellt med ön. I huset mitt emot grinden på bilden ovan har det idkats bilverkstad i garaget, tydligen ända sedan andra världskriget. Stickan, som drev Essingegaraget, var så trevlig att man nästan önskade att bilen skulle gå sönder!”

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Huset som Jan Lennmarker bodde i, taget någon gång i mitten av 1990-talet.

Foto: Jan Lennmarker Bild 1 av 2

Bilden tagen 2003 från badbryggan vid Swedbank med bland annat Tranebergsbron.

Foto: Jan Lennmarker Bild 2 av 2

Del 4 av 9

”Ön har lite av allt – fantastiskt ställe att bo på”

 Huset som Jan Lennmarker bodde i, taget någon gång i mitten av 1990-talet.
Huset som Jan Lennmarker bodde i, taget någon gång i mitten av 1990-talet. Foto: Jan Lennmarker

Jan Lennmarker: ”Det verkar som om knappa 20 års promenader i området betalade sig den här gången, kände direkt igen staketet och efter viss kontroll av finliret kunde jag pricka rätt. Bodde på "Storan" från slutet av 1980-talet tills en bit in på 2000-talet och det var verkligen ett fantastiskt ställe att bo på. Ön har ju lite av allt, innerstad, villaområden och strandnära natur. En numera exotisk detalj är att det också fanns ett postkontor. Ön är ju bland annat känd för den tragiska bussolyckan för exakt (snart) 70 år sedan, värdshusbryggan som är omskriven i någon av Bellmans texter och några galet placerade radhus alldeles intill Essingeleden. Förutom själva Essingeleden som sådan. Har ingen statistik att leda saken i bevis med men upplevde att det bor många med utländskt påbrå där – intrycket kan ju också bero på att vissa bussturer till och från ön är helt fransktalande med elever till franska skolan.”

Bilden tagen 2003 från badbryggan vid Swedbank med bland annat Tranebergsbron.
Bilden tagen 2003 från badbryggan vid Swedbank med bland annat Tranebergsbron. Foto: Jan Lennmarker

Det kändes som en betydligt mindre ö i slutet på 1980-talet, man gick gärna iklädd badrock ned till flytbryggan vid nuvarande Swedbank eller den lilla stranden mittemot Äppelviken för ett kvällsbad.”

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Lycée Français Saint-Louis – den franskspråkiga internationella gymnasieskola på Essingestråket.

Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 1

Del 5 av 9

”Som att befinna sig i Paris”

Lycée Français Saint-Louis – den franskspråkiga internationella gymnasieskola på Essingestråket.
Lycée Français Saint-Louis – den franskspråkiga internationella gymnasieskola på Essingestråket. Foto: Johan Lindberg

Sigge Birkenfalk: ”När jag körde SL-buss tidigt 1980-tal, och det föll sig så att jag ofta körde 56:an mellan Fridhemsplan och Stora Essingen, slog det mig alltid vilket härligt lugn det var där, bara några minuter från Kungsholmen, man gjorde alltid ett uppehåll vid Essingetorget och kunde ta en glass. Samtidigt var det som att komma till Paris när eleverna från Franska skolan där klev ombord på bussen. Det blev som om jag plötsligt befann mig i 5:e eller 6:e arrondissementet vid Quartier Latin i Paris, och så vips, var man tillbaka i Stockholm, Fridhemsplan.”

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Essingebron på 1940-talet.

Foto: SvD Bild 1 av 3

SvD den 25 november 1948.

Bild 2 av 3

Polis signalerar invid resterna av den lastbil bussen krockade med.

Foto: Alamy/IBL Bild 3 av 3

Del 6 av 9

”Hade krig mot Essinge-stararna”

Essingebron på 1940-talet.
Essingebron på 1940-talet. Foto: SvD

Kjell Bergström: ”När Essingeolyckan” inträffade var jag fyra år, bodde i Fredhäll på Atterbomsvägen 48 med utsikt mot bron. Jag minns tydligt att jag såg den trasiga lastbilen och hålet efter bussen i staketet, samt när bussen bärgades. Otäckt och sensationellt och finns kvar i mitt minne efter 70 år. I övrigt minns jag om Stora Essingen att vi i ”Freddan” förde krig mot ”Essingestararna” med hjälp av julgranslansar, och möttes på Lilla Essingen men aldrig vågade oss över bron till Storan.”

SvD den 25 november 1948.
SvD den 25 november 1948.
Polis signalerar invid resterna av den lastbil bussen krockade med.
Polis signalerar invid resterna av den lastbil bussen krockade med. Foto: Alamy/IBL
Annons
X
Annons
X
Annons
X

Essinge kyrka.

Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 1

Del 7 av 9

”En märkvärdig stadsö”

Essinge kyrka.
Essinge kyrka. Foto: Johan Lindberg

Margareta Åqvist, Falsterbo: ”Jag har varit på denna märkvärdiga stadsö några gånger: När mitt barnbarn som bodde på Lilla Essingen döptes i Stora Essingens kyrka, på besök i ett fint litet flerfamiljshus mitt i grönskan och på visning av nybyggda bostäder nere vid vattnet. Vi kunde inte köpa då men hade gärna velat göra det. Så lugnt och vackert, ingen genomfartstrafik och ganska stort avstånd till E 4-an! Och nu går 1-an buss dit. Det var långt före flottbrons tid. Jag har också läst om Bellmans lustfyllda utflykter till Hessingen och värdshuset där.”

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Radhusen på Gammelgårdsvägen.

Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 1

Del 8 av 9

”Bodde här som student på 70-talet – minns med värme”

Radhusen på Gammelgårdsvägen.
Radhusen på Gammelgårdsvägen. Foto: Johan Lindberg

Kerstin Adamsson: ”Vad trevligt, jag tyckte väl att det såg bekant ut. Jag började studera i Stockholm i mitten av 70-talet och hade då förmånen att bo i en liten etta vid Gammelgårdsvägen, under att antal år. Så denna lilla vackra ö ligger mig fortfarande varmt om hjärtat, även om jag därefter under många år bott i Stockholms innerstad och numera sedan ett år tillbaka, bor i Göteborg.”

Carl L: ”Jag springer mycket och ibland blir det på Stora Essingen, därav att jag kände igen miljön på bilderna även om jag inte kunde spika adressen. Jag var ganska säker på att jag hade rätt eftersom du även gav ledtråden med året för brobygget.”

Slutligen en egen släktkoppling till platsen. Min mor Ann Lindberg är nämligen uppväxt på Stora Essingen och därför begav vi oss till ön för att titta närmare på platserna där hon sprang runt som barn.

Vi började med att besöka huset på Stenkullavägen där hon bodde med sina föräldrar Hilding och Made, samt tvillingsyster Madeleine och brodern Georg. Redan vid ytterdörren får hon en liten aha-upplevelse:

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Johan Lindberg Bild 1 av 11

Anns mamma Made med barnvagnen.

Foto: Privat Bild 2 av 11
Foto: Privat Bild 3 av 11

Stenmuren.

Foto: Johan Lindberg Bild 4 av 11
Foto: Privat Bild 5 av 11
Bild 6 av 11

St Mikaels kyrka var det som gällde för ortsborna på Stora Essingen innan Essinge kyrka invigdes 1959.

Foto: Johan Lindberg Bild 7 av 11

Tre generationer på promenad på Stora Essingen. Ann tillsammans med syster Madeleine, pappa Hilding och farmor Eva.

Foto: Privat Bild 8 av 11

Familjen samlad i lägenheten på Stora Essingen: Ann tillsammans med systern Madeleine, bror Georg och föräldrarna Hilding och Made.

Foto: Privat Bild 9 av 11

Några minuter med trådbuss 96 hemifrån låg Stockholms innerstad.

Foto: Privat Bild 10 av 11

Stenkullavägen.

Foto: Johan Lindberg Bild 11 av 11

Del 9 av 9

undefined
Foto: Johan Lindberg

– Oj, det är ju samma trähandtag. Det var verkligen roligt, det känns lika lent som då, säger Ann (som då hette Pawlo i efternamn).

I släktalbumet finns ett bildbevis i form av den här bilden på Anns första tur i barnvagnen:

Anns mamma Made med barnvagnen.
Anns mamma Made med barnvagnen. Foto: Privat

Det är första gången på många år som Ann är tillbaka vid huset. Här en 1940-talsbild från familjealbumet där hon står någonstans i närheten av hemmet (om någon läsare vet exakt plats får ni gärna höra av er):

undefined
Foto: Privat

Hon får också en liten chock när hon ser stenmuren som hon balanserade på tillsammans med sina kompisar – ett fall skulle ha slutat illa eftersom det är ett stort antal meter ner till innergården.

– Hur kunde vi få balansera och klättra här utan att någon sa till? Man var inte lika noggrann förr med säkerheten, men vad jag minns så hände inget.

Stenmuren.
Stenmuren. Foto: Johan Lindberg

Efter bara en minuts promenad kommer vi till en brant backe som fick namnet “Mördarbacken”.

– Jag minns verkligen hur brant den var när man skulle gå hem om man hade lekt med några kompisar. Den var till och med för brant för att cykla i, berättar Ann.

Även vältränade löpare hade tufft i den backen – som här i Essingeloppet:

undefined
Foto: Privat

Här är ungefär samma vinkel idag som vi får se under promenaden:

undefined

När vi rör oss kring huset på Stenkullavägen hör vi plötsligt Essinge kyrkas klockor ringa. Men det hörde aldrig Anns familj på 1940- och 1950-talet. Då var nämligen gulliga lilla träkyrkan St Mikaels öns enda kyrka.

St Mikaels kyrka var det som gällde för ortsborna på Stora Essingen innan Essinge kyrka invigdes 1959.
St Mikaels kyrka var det som gällde för ortsborna på Stora Essingen innan Essinge kyrka invigdes 1959. Foto: Johan Lindberg

– Stora Essingen var en idyll att växa upp i. Jag minns att det kändes som en ”egen liten värld”. Allt man behövde fanns här – på den tiden fanns det ju mycket fler affärer här ute. Ändå var det så nära till innerstan där mormor, morfar, farmor och flera kusiner bodde, säger Ann.

Tre generationer på promenad på Stora Essingen. Ann tillsammans med syster Madeleine, pappa Hilding och farmor Eva.
Tre generationer på promenad på Stora Essingen. Ann tillsammans med syster Madeleine, pappa Hilding och farmor Eva. Foto: Privat
Familjen samlad i lägenheten på Stora Essingen: Ann tillsammans med systern Madeleine, bror Georg och föräldrarna Hilding och Made.
Familjen samlad i lägenheten på Stora Essingen: Ann tillsammans med systern Madeleine, bror Georg och föräldrarna Hilding och Made. Foto: Privat
Några minuter med trådbuss 96 hemifrån låg Stockholms innerstad.
Några minuter med trådbuss 96 hemifrån låg Stockholms innerstad. Foto: Privat

Ann tycker fortfarande att Stora Essingen är en underbar plats att komma ut till:

– Det är förstås betydligt fler hus här i dag, men jag är glad att naturkänslan finns kvar och att de inte har byggt sönder ön. Skönt också att man inte hör något av Essingeleden hit till Stenkullavägen. Det är en härlig plats.

Stenkullavägen.
Stenkullavägen. Foto: Johan Lindberg

Är det någon annan av er läsare som har en historia om platsen så mejla gärna till mittstockholm@svd.se. Välkomna tillbaka till en ny gåta nästa vecka!

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X