Annons

Här finns isarna som håller för skridskor

Även om vädret har gjort många isar ojämna så finns det platser där det går att åka skridskor. SvD guidar till de plogade banorna i Stockholmstrakten.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Rönningesjön utanför Stockholm. Arkivbild.

Foto: Jan Collsiöö
Foto: Tobias Röstlund/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Henrik Holmberg / TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Tobias Röstlund/TT / TT NYHETSBYRÅN

Rönningesjön utanför Stockholm. Arkivbild.

Foto: Jan Collsiöö
Rönningesjön utanför Stockholm. Arkivbild.
Rönningesjön utanför Stockholm. Arkivbild. Foto: Jan Collsiöö

Sugen på skridskor i helgen? Snöfallet och regnet i veckan har gjort många isar ojämna, buliga och svåråkta. Men tjockleken är det ofta inget fel på och flera mindre sjöar har fått plogade banor lagom till helgen.

Rönningesjön, Kottlasjön och Vallentunasjön i Stockholmsområdet och Trehörningen utanför Uppsala har fått plogade banor inför helgens skridskoåkning. Getaren, Orlången och Råstasjön är åkbara men kan ha svåråkta partier efter veckans plötsliga slaskväder. Skridskoklubbarna arrangerar istället dagsturer till insjöar i Södermanland.

– För att ge sig ut på den typ av isar vi har i dag behöver man vara väldigt erfaren, säger Annica Gerentz i Stockholms Skridskoseglarklubb, SSSK, som arrangerar ledarledda turer i grupp.

Annons
Annons

– Just nu finns inte de härliga svarta kärnisarna, utan ytan är ofta blandat slät och bulig.

Om snön som föll i onsdags ligger kvar går det inte att åka skridskor alls. Om den har smält och sedan frusit blir ytan trög och svåråkt. Många isar har blandad kvalitet med inslag av snöpartier.

– Det blir farligt när man plötsligt fastnar. Samma sak om regn fryser när det blir kallt igen. Översta lagret ser blankt och fint ut, och så skär skridskon igenom. Då kan man ramla och skära sig i ansiktet, säger Annika Gerentz.

Det finns inga säkra naturisar, varnar hon. Men som den skridskoentusiast hon själv är vet hon att många skridskovana söker en stabil is med bra yta.

Att hamna i vattnet är livsfarligt, påminner Annica Gerentz, ”det kan bli en svår upplevelse”. De två minuter det tog innan hon själv kom upp ur vaken när hon plurrade kändes som oerhört länge, berättar hon.

– Tjockleken har inte med bärighet att göra. Jag gick igenom en tio centimeter tjock saltis. Is blir mer porös av saltvatten och om det är snö i den. Man ska ha en pik med sig, och så ska man titta, lyssna och känna på isen. Man ska kunna bedöma om den fungerar att åka på, vilket man lär sig av erfarenhet. Och man ska absolut inte åka ensam.

Det bästa är att gå med i en klubb och få tillgång till ledarledda turer. Annars är fyra till sex personer bäst, råder Annica Gerentz som vet: Har man plurrat blir man alldeles för stelfrusen för att hjälpa till själv. Det krävs minst två andra – ”och då har de full sysselsättning”: de ska massera, se till att man får på sig ombytet, ge varm dryck och se till att man kommer igång igen.

Annons
Annons
Foto: Tobias Röstlund/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Henrik Holmberg / TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Tobias Röstlund/TT / TT NYHETSBYRÅN

– Men de vanligaste plurrningarna är helt odramatiska. Man har inte varit uppmärksam på en försvagning som finns vid utlopp, inlopp, uddar, sund och om vattnet är i rörelse av andra skäl. Som när vindbrunnar bildas på större sjöar med tjock is.

Hur ser isarna ut framöver?

– De växer till sig. I bästa fall kommer ett rejält töväder så att ytan spolas ren från snö och fryser om. Då kan det bli kanon med jättefina isar för både plogade banor och nya sjöisar.

Var finns de bästa sjöisarna?

– Det är en färskvara och väldigt svårt att säga. Nya isar kommer alltid någonstans om det är kallt, men det kan ändra sig fort med kylan, både positivt och negativt. Långfärdsskridskor är en fantastisk upplevelse och det är roligt att folk börjar förstå det.

Foto: Tobias Röstlund/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Henrik Holmberg / TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: Tobias Röstlund/TT / TT NYHETSBYRÅN
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons