Annons

Handke om Srebrenica: ”Det var inte så jag menade”

Peter Handke den 10 oktober 2019.
Peter Handke den 10 oktober 2019. Foto: TT

År 2011 uttalade sig Nobelpristagaren Peter Handke föraktfullt om ”Srebrenicas mödrar”, enligt nya uppgifter i tyska medier. Men Handke själv säger att han inte godkänt citaten och att det inte var så han menade.

Under strecket
Publicerad

Mats Malm.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1

Den österrikiske författaren Peter Handkes syn på folkmordet i Srebrenica har länge varit föremål för debatt. Det blev starka reaktioner när Svenska Akademien tillkännagav att Handke tilldelas Nobelpriset i litteratur för 2019. Diskussionen har bland annat handlat om huruvida Handke bör kallas för folkmordsförnekare eller ej.

I en norsk intervju 2014 sa Peter Handke att massakern i Srebrenica 1995, som innebar att mellan 7 000 och 8 000 muslimska män och pojkar mördades, handlade om hämnd, inte folkmord.

Nu kommer också nya uppgifter i tysk press om att Peter Handke ska ha tonat ned antalet dödsoffer i Srebrenica. En intervju med Handke som publicerades 2011 har lyfts fram av både Frankfurter Allgemeine och kulturmagasinet Perlentaucher.

Intervjun har publicerats i tidskriften ”Ketzerbriefe” (”kättarbrev”) nr 169. Tidskriftens politiska tendens har inte någon direkt svensk motsvarighet, men den betecknas av tyska källor som högerkonservativ eller tillhörande ytterhögern. Förlaget bakom tidskriften anser sig vara kompromisslöst religionskritiskt och konsekvent antifascistiskt.

Annons
Annons

Peter Handke själv menar i ett uttalande att han inte godkänt intervjun i ”Ketzerbriefe”, där han citeras så här om de döda i Srebrenica:

– Nu kommer man ständigt dragandes med de 8 000 offren och den påstått värsta massakern sedan andra världskriget; oväntat kommer här med Auschwitz den tyska fascismen in i bilden. Allt prat om 8 000 döda blir ständigt intensivare. Kanske var det en hämndmassaker eller något annat; jag vet det inte, jag är ingen expert.

2014 slog Internationella krigsförbrytartribunalen fast att massakern i Srebrenica var ett folkmord på bosniska män och pojkar. I intervjun står det att Handke uttalade sig så här om hur många som egentligen dog:

– I Srebrenica fanns ett otroligt uppdämt hat. Kom de verkligen och dödade – egentligen vill jag undvika siffror – mellan 2 000 och 4 000 människor? Ingen från de västliga medierna undrar hur det kom sig; det intresserar ingen.

Peter Handke citeras också på detta sätt om organisationen ”Srebrenicas mödrar”, som representerar överlevande från Srebrenica:

– Överhuvudtaget, dessa så kallade ”Srebrenicas mödrar”. Jag tror inte på ett enda ord de säger, jag köper inte deras sorg. Vore jag moder, så skulle jag sörja i ensamhet. Mödrarna från Buenos Aires fanns, helt rätt, de gick samman och frågade militärdiktaturen vad som hade hänt med deras barn. Men denna billiga imitation är fruktansvärd. Mödrarna från Buenos Aires fanns, och det räcker.

Handke intervjuas i tidskriften av den schweiziske skribenten Alexander Dorin, författare till boken ”Srebrenica – die Geschichte eines salonfahigen Rassismus”, (Srebrenica – historien om en salongsfähig rasism). Dorin har bland annat, med hänvisning till egna undersökningar, uttryckligen förnekat att det skedde en massaker, och än mindre ett folkmord, i Srebrenica 1995. 

Annons
Annons

Mats Malm.

Foto: Anders Wiklund/TT Bild 1 av 1

I ett uttalande från Peter Handke, förmedlat av hans förlag Suhrkamp, säger han att han inte läst igenom och godkänt intervjun: ”Den motsvarar inte det jag menade. Jag kan inte heller föreställa mig att jag uttalat meningarna på detta vis. För mig gäller det som jag formulerar i skrift. Till det hade jag och ville jag inte tillägga något. 2006 skrev jag: ’Det handlar i Srebenica om det värsta ’brott mot mänskligheten’ som begåtts i Europa sedan kriget.’”

Efter uppmärksamheten kring den kontroversiella intervjun kallar Handke nu också folkmordet i Srebrenica för just ett folkmord, en benämning som han tidigare har varit kritisk mot: ”Jag vill tillägga att självklart har det genom folkmordet uppstått ett oändligt lidande, vilket jag aldrig har bestridit. Ett lidande som inget kan utplåna. Jag beklagar mina yttranden om de har förmedlat något annat.”

Mats Malm.
Mats Malm. Foto: Anders Wiklund/TT

SvD har frågat Svenska Akademien om Akademien känt till Alexander Dorins intervju med Handke 2011. Ständige sekretaren Mats Malm skriver i ett mejl till SvD att Akademien inte känt till den.

”Detta verkar ha varit en ny källa för alla, och som har påpekats strider den mot annat Peter Handke yttrat”, skriver Mats Malm.


Peter Handke har skrivit och uttalat sig om Srebrenica vid flera tillfällen.

2006 skrev Peter Handke i Süddeutsche Zeitung om det som enligt honom ledde till massakern:

”Låt oss också – äntligen – lyssna på de överlevande efter de muslimska massakrer som ägde rum i de många serbiska byarna runt det muslimska Srebrenica. De som upprepade gånger genomförts på befallning av stadens kommendant under de tre år som föregick Srebrenicas fall. De massakrer som – fasansfull hämnd och evig skam över de ansvariga bosnienserberna – ledde till det stora blodbadet i juli 1995.”

Annons
Annons

Peter Handke skrev också att begreppet folkmord enbart är tillämpligt för brott där även kvinnor och barn är offer:

”Ja, låt oss – efter det att vi lyssnat på ’Srebrenicas mödrar’ även lyssna på de mödrar, eller bara på en mor från den närbelägna serbiska byn Kravica. Hon berättar om de muslimska väpnade styrkornas massaker som begicks den ortodoxa julen 1992/1993, där även kvinnor och barn blev offer (och endast för ett sådant brott är ordet ’folkmord’ tillämpligt).”

Här har Handke fel när det gäller den juridiska definitionen av folkmord. Folkmord kan utövas mot män och pojkar även i frånvaro av kvinnor och småbarn, konstaterar Ove Bring, professor emeritus i internationell rätt.

– Man kan också säga att om han har rätt i sakfrågan, att det var en muslimsk massaker och att det gick ut över kvinnor och barn så har han rätt att ta upp den saken i sina skrifter. Men han tenderar ju ofta att relativisera de serbiska förbrytelserna.

I intervjun med norska DN Magasinet 2014 tar Handke upp att han talat på Slobodan Milosevics begravning och att han besökt graven. Handke säger att massakern i Srebrenica inte var ett folkmord, utan en hämnd.

Journalisten Jens M Johansson undrar om författaren frågat om massakern i Srebrenica. Handke svarar:

”Inte förrän efter många år. Det var liksom inte helt passande, tyckte jag. Men för omkring sex år sedan samlade jag mod och frågade några av dem som hade varit med, serber: Dödade ni verkligen så många människor? Vet du vad de svarade? De sa att de skulle dödat många fler om de hade fått möjligheten. Det var hämnd. Bosniakiska styrkor hade gått runt i området, uppsökt byar och dödat serber. Det var hämnd, inte folkmord, som krigsförbrytardomstolen påstår.

Annons
Annons

– Anser du att det är ett väsentligt påpekande?

– Det är en skillnad.”

Är detta att förneka folkmord?

– Det är absolut inte samma sak som att förneka folkmord. Men han relativiserar serbernas krigsförbrytelser, säger Ove Bring som vänder sig mot att Handke blandar in hämndbehov när han resonerar kring Srebrenica.

– Det kan finnas flera psykologiska grunder till att man mördar dem som är skyddslösa. Men hämnd berättigar inte till någonting överhuvudtaget. Visst var det hämnd, men det betyder inte att det inte var folkmord.

Hur noga ska den som har en röst i offentligheten vara i dessa frågor?

– Man kan ju inte ställa juridiska krav på vederbörande, att han ska kunna definitionerna på det ena och det andra begreppet. Men vad som slår mig med dessa exempel är att Handke undervärderar. Han tror att hämnden skulle legitimera saker och ting. Det tycker jag är ett primitivt synsätt som en intellektuell person inte borde hänge sig åt.

Ingrid Lomfors, chef för myndigheten Forum för levande historia menar att Peter Handke ägnat sig åt historierelativism när det gäller Srebrenica.

– Det kan uppfattas som ett sätt att förringa eller relativisera något som den internationella Jugoslavientribunalen kom fram till var ett folkmord, eftersom det uppfyller alla de kriterier som finns i folkmordskonventionen. Börjar man glida på den tolkningen så är det en relativisering. Men med det sagt så vill jag säga att alla har ju rätt till sin åsikt, och det har Peter Handke också.

Förnekelse och förringande av folkmord ryms inom yttrandefriheten.

Annons
Annons

– Men man måste också kunna skilja på det som är åsikt och det som är fakta. Vissa saker har inträffat, det kan vi slå fast. Srebrenica har hänt och Jugoslavientribunalen dömde för folkmord och brott mot mänskligheten, säger Ingrid Lomfors.

Hon konstaterar att relativisering kan ske med ont uppsåt eller av ren okunskap. Skalan mellan relativisering och förnekelse är dessutom glidande.

– Det finns en glidande skala – från att man blundar till att man trivialiserar och säger att det var ju ändå ett krig som pågick eller att man relativiserar och säger att de var ju faktiskt likadana mot varandra till att man faktiskt förnekar.

Vad är det farliga med relativisering?

– Relativisering förringar och degraderar den historiska verkligheten. Den skändar det historiska minnet, den kränker och förvanskar.

Folkmordskonventionen skapades efter andra världskriget. Under Förintelsen fanns inte begreppet folkmord eller ett språk för att beskriva vad som pågick.

– Historien har lärt oss hur viktigt det är att benämna saker för vad de är, säger Ingrid Lomfors.

Terminologin kring folkmord ska ligga till grund för rättsskipning, men också vara ett verktyg för att urskilja vad som pågår i en situation som den i det belägrade Srebrenica.

– När det gäller upptakten till Srebrenica kunde man med folkmordskonventionen i ryggen säga: titta, detta påminner ju om det vi såg under andra världskriget. Folkmordskonventionen ska vara verktyg för att ställa de skyldiga inför rätta men också hjälpa omvärlden att se vad som pågår.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons