Annons

Här låser asylboendet in barnens leksaker

Asylboendet Mälarblick i Strängnäs.
Asylboendet Mälarblick i Strängnäs. Foto: Yvonne Åsell

Allt är en kostnad. Skänkta ­leksaker hålls ­inlåsta för att undvika slitage. Barnens hopp ligger hos de ideella krafter som öppnar lekrummet några timmar varje vecka. SvD ­Näringsliv har besökt flera av landets boenden.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Salam i lekrummet på asylboendet Mälarblick. Större delen av veckan är lekrummet med de donerade leksakerna låst.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 19

När lekrummet på asylboendet Mälarblick i Strängnäs är låst får Abdulmalik och Fean spela på det trasiga pianot.

Foto: Yvonne ÅsellBild 2 av 19

Ihab i lekrummet.

Foto: Yvonne ÅsellBild 3 av 19

Salam, Maria och Hanen i lekrummet.

Foto: Yvonne ÅsellBild 4 av 19

Ibrahim och Entasar med rockringar.

Foto: Yvonne ÅsellBild 5 av 19

Bert Karlsson på Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort, strax norr om Strömstad.

Foto: Anna SvanbergBild 6 av 19

Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort, strax norr om Strömstad.

Foto: Anna SvanbergBild 7 av 19

Svenska fraser på matsalsväggen i Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort.

Foto: Anna SvanbergBild 8 av 19

Andreas Nikunen, verksamhetschef på Jokarjos asylboende i Svenshögen.

Foto: Anna SvanbergBild 9 av 19

Jokarjos asylboende i Svenshögen sett utifrån.

Foto: Anna SvanbergBild 10 av 19
Foto: Anna SvanbergBild 11 av 19
Foto: Anna SvanbergBild 12 av 19

Migrationsverket tillåter egentligen inte frysta portionsförpackningar på landets asylboenden.

Foto: Anna SvanbergBild 13 av 19

Postutdelning på asylboendet Mälarblick i Strängnäs.

Foto: Yvonne ÅsellBild 14 av 19

Ibrahim och Mahmoud i lekrummet på Mälarblick.

Foto: Yvonne ÅsellBild 15 av 19

Skänkta kläder som ännu inte blivit sorterade.

Foto: Yvonne ÅsellBild 16 av 19

Anders Hedqvist, verksamhetschef på Mälarblick.

Foto: Yvonne ÅsellBild 17 av 19

Rose Krieakes och sonen George, 1,5 år gammal.

Foto: Yvonne ÅsellBild 18 av 19
Foto: Yvonne ÅsellBild 19 av 19

Salam i lekrummet på asylboendet Mälarblick. Större delen av veckan är lekrummet med de donerade leksakerna låst.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 5

När lekrummet på asylboendet Mälarblick i Strängnäs är låst får Abdulmalik och Fean spela på det trasiga pianot.

Foto: Yvonne ÅsellBild 2 av 5

Ihab i lekrummet.

Foto: Yvonne ÅsellBild 3 av 5

Salam, Maria och Hanen i lekrummet.

Foto: Yvonne ÅsellBild 4 av 5

Ibrahim och Entasar med rockringar.

Foto: Yvonne ÅsellBild 5 av 5

Rockringar, leksaksbilar och dockor lyser tillsammans med glittriga prinsesskläder, färgglada planscher och ritbord med kritor upp ett av de större rummen. En stark kontrast till resten av det nedgångna, tidigare hotellet Mälarblick i Strängnäs.

Här på asylboendet bor män, kvinnor och familjer som flytt till Sverige. En sak har de alla gemensamt: de väntar på besked från Migrationsverket. Och de väntar länge.

Lekrummet på Mälarblick skänker en stunds glädje åt de barn som hamnat i limbo i det svenska asylsystemet. Men bara under några få timmar i veckan.

–  Vi kan inte ha lekrummet öppet för då blir det kaos, säger boendets föreståndare Anders Hedqvist när han låser upp dörren till det tomma lekrummet.

Klicka på bilden för att se fler bilder:

1/5

Salam i lekrummet på asylboendet Mälarblick. Större delen av veckan är lekrummet med de donerade leksakerna låst.

Foto: Yvonne Åsell
2/5

När lekrummet på asylboendet Mälarblick i Strängnäs är låst får Abdulmalik och Fean spela på det trasiga pianot.

Foto: Yvonne Åsell
3/5

Ihab i lekrummet.

Foto: Yvonne Åsell
4/5

Salam, Maria och Hanen i lekrummet.

Foto: Yvonne Åsell
5/5

Ibrahim och Entasar med rockringar.

Foto: Yvonne Åsell

Asylboendet följer Migrationsverkets krav. Det ska finnas ett lekrum, men hur ofta barnen får vistas i det har Migrationsverket inga synpunkter på.

I asylbranschen handlar det om att pressa kostnaderna. Migrationsverket betalar som mest 350 kronor per asylsökande och dygn – 200 kronor för boende och 150 för mat. Och det finns, likt SvD Näringsliv tidigare visat, företag som ser en ekonomisk vinst i människors välvilja.

Annons
Annons

Asylboendenas användande av ideella resurser för att få verksamheten att gå runt får kritik. Men det är ett svårt dilemma för de frivilliga.

Det känns moraliskt fel att ideella organisationer utnyttjas för att hjälpa någon som tjänar pengar på det.

–  Vi gör det av medmänsklighet, säger Charlotte Persson på frivilligorganisationen Pay it forward i Göteborg, och fortsätter:

–  Det känns moraliskt fel att ideella organisationer utnyttjas för att hjälpa någon som tjänar pengar på det. Men vi vet att om vi inte hjälper de här människorna så får de inte vad de behöver.

Fram till i augusti i år drevs asylboendet Mälarblick av Jokarjo, Bert Karlssons asylimperium. Förra året plockade ägarna, Bert Karlssons två barn, ut 2 miljoner kronor ur bolaget.

I  dag är det Svenska Hem som äger och driver ­boendet. Här har en del av leksakerna donerats av privatpersoner som vill hjälpa de asylsökande barnen att få en dräglig tillvaro.

Beslutet att låsa in leksakerna är ­föreståndarens, med motiveringen att barnen inte ska kunna leka sönder dem. Eftersom personalen hålls på ett minimum har ingen anställd tid att ta hand om lekrummet. Bara när ideella krafter hjälper till hålls rummet öppet.

Två timmar varannan torsdag öppnar Ann Vikström, pensionerad lärare i förskolan, dörren in till lekrummet. Torsdagen därpå är det en föräldraledig mamma som tillsammans med sina små barn låser upp.

–  Jag går dit för att jag vill bidra. Min ideella hjälp är till för att de här barnen och familjerna ska känna att de får ett varmt möte med en vänlig svensk människa när de precis har kommit hit. Eftersom jag ändå inte gör något annat kan jag kanske skapa det vänliga mötet på Mälarblick, säger Ann Vikström.

Annons
Annons

Bert Karlsson på Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort, strax norr om Strömstad.

Foto: Anna SvanbergBild 1 av 3

Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort, strax norr om Strömstad.

Foto: Anna SvanbergBild 2 av 3

Svenska fraser på matsalsväggen i Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort.

Foto: Anna SvanbergBild 3 av 3
1/3

Bert Karlsson på Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort, strax norr om Strömstad.

Foto: Anna Svanberg
2/3

Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort, strax norr om Strömstad.

Foto: Anna Svanberg
3/3

Svenska fraser på matsalsväggen i Jokarjos asylboende i Hällestrand Resort.

Foto: Anna Svanberg

Vi åker till västkusten för att träffa vd:n för Sveriges största asylimperium. Bert Karlsson, känd skiv­bolagsprofil och tidigare riksdagsledamot för Ny ­Demokrati, träffar oss på Jokarjos asylboende Hälle­strand Resort, några kilometer norr om Strömstad.

Det var hans idé att vi skulle träffas här. Boendet, en gammal semesteranläggning precis vid vattenbrytet, är ett nyöppnat tillfälligt boende för asyl­sökande.

–  Vi öppnar en anläggning om dagen nu, säger Bert Karlsson.

I  dag har Jokarjo nästan 40 asylboenden med över 7  000 boende.

–  Vi ska gå upp till 50 ställen med 10  000 boenden om tio dagar.

Det är en frispråkig Bert Karlsson vi möter. Han går till attack mot artisteliten och kungen för skenhelighet, han ryter till mot privata vårdbolag som Attendo och Aleris för att plocka ut övervinster.

Men när det kommer till sina egna vinster är Bert Karlsson desto mer förtegen. Vad han betalar i hyra för asylboendet Hällestrand vill han inte ­berätta.

–  Vi betalar per person, säger han och lutar sig tillbaka på trästolen.

Hur mycket är det per person?

–  Det vill jag inte att ni ska skriva om. Det är olika från anläggning till anläggning.

Men just det här boendet?

–  Jag vill inte säga det, men en tredjedel går alltid till den som har lokalerna.

 Tycker man inte om att jobba med invandrare ska man inte jobba hos oss.

Bert Karlsson går sin egen väg när han anställer personal till Jokarjos boenden.

–  Jag har gått på cv några gånger, men då går det åt helvete. Jag går i stället på social kompetens, säger han och berättar att han har fått sparka personer som på pappret såg bra ut, men som ”varit elaka”.

Annons
Annons

Andreas Nikunen, verksamhetschef på Jokarjos asylboende i Svenshögen.

Foto: Anna SvanbergBild 1 av 5

Jokarjos asylboende i Svenshögen sett utifrån.

Foto: Anna SvanbergBild 2 av 5
Foto: Anna SvanbergBild 3 av 5
Foto: Anna SvanbergBild 4 av 5

Migrationsverket tillåter egentligen inte frysta portionsförpackningar på landets asylboenden.

Foto: Anna SvanbergBild 5 av 5

–  Tycker man inte om att jobba med invandrare ska man inte jobba hos oss.

En pojke, runt åtta år gammal och som bor på asylboendet, sitter bredvid Bert Karlsson under ­intervjun.

–  Han är för go. De är mina små assistenter när jag kommer hit.

När SvD ställer frågor om bolagets vinster ilsknar Jokarjochefen till. Pojken går tyst i väg och hämtar kaffe åt oss utan att någon ber honom. Allt medan Bert Karlsson fortsätter att skälla. ­Sedan börjar pojken ställa fram stolarna i matsalen inför lunchen som snart ska serveras.

1/5

Andreas Nikunen, verksamhetschef på Jokarjos asylboende i Svenshögen.

Foto: Anna Svanberg
2/5

Jokarjos asylboende i Svenshögen sett utifrån.

Foto: Anna Svanberg
3/5
Foto: Anna Svanberg
4/5
Foto: Anna Svanberg
5/5

Migrationsverket tillåter egentligen inte frysta portionsförpackningar på landets asylboenden.

Foto: Anna Svanberg

Vi lämnar Strömstad och kör söderut längs E6:an mot ett annat av Jokarjos boenden – ett gammalt sanatorium som i mitten av 1950-talet användes för att vårda tbc-patienter från de tyska koncentrationslägren. Efter en och en halv timme är vi framme i det lilla samhället Svenshögen.

Verksamhetschefen Andreas Nikunen visar oss runt. Det finns stora utrymmen och utsikt över vattnet, men i något hörn ligger krossat glas kvar från en lampa. När vi på egen hand går in i köket ser vi frysta portionsförpackningar, som enligt Migrationsverkets regler inte bör användas.

–  De klagar på maten till Migrationsverket. Jag hör klagomålen på maten, men de går inte till mig eftersom det inte är min personal, säger Andreas Nikunen.

Det är hans familj som äger fastigheten. Efter att Bert Karlsson uppvaktat dem med förslag om att starta ett asylboende, med deras fastighet och hans verksamhet Jokarjo i ryggen, gjorde de slag i saken.

Så då får Bert Karlsson en del av kakan, men ni ­driver det?

–  Ja, så är det, säger Andreas Nikunen.

Annons
Annons

Postutdelning på asylboendet Mälarblick i Strängnäs.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 4

Ibrahim och Mahmoud i lekrummet på Mälarblick.

Foto: Yvonne ÅsellBild 2 av 4

Skänkta kläder som ännu inte blivit sorterade.

Foto: Yvonne ÅsellBild 3 av 4

Anders Hedqvist, verksamhetschef på Mälarblick.

Foto: Yvonne ÅsellBild 4 av 4
1/4

Postutdelning på asylboendet Mälarblick i Strängnäs.

Foto: Yvonne Åsell
2/4

Ibrahim och Mahmoud i lekrummet på Mälarblick.

Foto: Yvonne Åsell
3/4

Skänkta kläder som ännu inte blivit sorterade.

Foto: Yvonne Åsell
4/4

Anders Hedqvist, verksamhetschef på Mälarblick.

Foto: Yvonne Åsell

Tillbaka till asylboendet Mälarblick. Det gamla ­hotellet i Strängnäs hade stått tomt i flera år innan det förra året intogs av Jokarjo.

Den krämvita putsfasaden är sliten och flera fönster står på glänt. Det är smuts i vrårna, damm i hörnen och slitet. På en fönsterbräda syns två par barnskor, i ett annat fönster ett juicepaket. Vi ska senare få förklarat att de boende använder fönsterbrädorna som kylskåp, eftersom de inte kan kyla maten på rummen.

Anders Hedqvist berättar att han känner ­Jokarjochefen Bert Karlsson ”väldigt väl och kan alla hans sidor”. Hedqvist verkar stolt över boendet. Han leker och skojar med barnen. Verkar tjenis med flera av de boende.

–  Jag gillar att jobba med människor, säger han och berättar att det var när hans gamla vän från skivbolagsbranschen, Bert Karlsson, började inom asylboende som Hedqvist ringde och frågade om det inte skulle öppnas något i närheten av Stockholm.

Mälarblicks asylboende öppnade i september förra året. Då var det höga ambitioner. I samband med invigningen sa Bert Karlsson till Sveriges Radio att han tänker höja standarden på asylboenden.

–  Jag tycker att om man ska ta emot flyktingar ska man göra det värdigt.

Men som SvD Näringsliv kunde avslöja i veckan gick det till och med så långt med den undermåliga maten att de boende hungerstrejkade.

Och det verkar som om rummen ska fyllas så mycket som ramverket tillåter – ibland till och med mer. I ett av Mälarblicks rum på 15 kvadratmeter bor två vuxna och tre barn.

I  dag bor 330 asylsökande här. Omräknat till kronor och ören blir det cirka 3,5 miljoner kronor per ­månad från Migrationsverket. Det betyder 115  500 kronor i intäkter till asylboendets ägare, varje dag.

Annons
Annons

Rose Krieakes och sonen George, 1,5 år gammal.

Foto: Yvonne ÅsellBild 1 av 2
Foto: Yvonne ÅsellBild 2 av 2

Fastighetsägaren gjorde försök att få plats med ännu fler. De rum som används som kyrka, moské och klassrum för undervisning skulle göras om för att få in fler asylsökande. Det får vi reda på under ett möte i Strängnäs kommunhus.

Vi kan se risker om man fyller lokalen för mycket.

–  Vi har vid ett tillfälle fått signaler om att man var på väg att fylla lokalen med för många, säger Jacob Högfeldt (M).

När kommunen förstod vad som höll på att hända skrev de ett brev till Migrationsverket.

–  Vi ville tydliggöra att det här är ett boende som fungerar väldigt bra, men vi kan se risker om man fyller lokalen för mycket.

Det här hade kommunen förmodligen inte fått reda på, om det inte varit för Helena Edvinssons besök. Hon är samordnare och den sammanhållande länken mellan kommunen och asylboendet. Hon besöker Mälarblick en dag i veckan. De flesta kommuner har ingen sådan länk.

–  Jag fick höra att det fanns önskemål från ägarna att fylla andra utrymmen i huset, men då kände vi att de behöver man till aktiviteterna. Det vore ­katastrof om man tog hela konferens­rummet i besittning, som nu används för att lära ut svenska.

1/2

Rose Krieakes och sonen George, 1,5 år gammal.

Foto: Yvonne Åsell
2/2
Foto: Yvonne Åsell

Vi möter en av de boende, trebarnsmamman Rose Krieakes, i korridoren utanför. Frågar om vi får se hennes rum. Anders Hedqvist följer med.

Rummet är inte större än uppskattningsvis ­mellan 12 och 15 kvadratmeter. Migrationsverkets krav är minst fem kvadratmeter per person.

I Rose Krieakes rum behöver vi behålla skorna på, precis som hon gör. Heltäckningsmattan är smutsig. Rummet består av en 90-centimeters bädd som Rose Krieakes delar med sin 1,5-åring. Här finns också en våningssäng som de andra ­sönerna, 9 och 7 år gamla, sover i.

Annons
Annons

Hjälp mig.

Rose Krieakes var lärare i Syrien men lämnade för sex månader sedan med sina tre barn. Hennes man, som är advokat, är på väg till Sverige.

–  Hjälp mig, säger hon och skrattar, vänd mot Anders Hedqvist.

Rose Krieakes skämtar och skrattar mycket ­under samtalet. Bara ibland märks allvaret och hon får bryta för att inte rösten ska brista.

–  Du har redan största rummet, svarar Anders Hedqvist lättsamt.

–  Men jag behöver två rum.

–  Det är omöjligt, svarar Anders Hedqvist mer allvarligt. Inte just nu.

–  Men jag menar inte just nu, utan när han kommer.

Rose Krieakes får 24 kronor per dag från Migrationsverket och 12 kronor per barn och dag. Alltså omkring 1  800 kronor per månad.

Det ska räcka till kläder, mellanmål – och hygienprodukter, som toalettpapper. Det ingår inte på asylboendet, då det inte heller är något krav från Migrationsverket.

I rummet står en gunghäst. Den har Rose Krieakes yngsta son George fått av en av de kvinnor som arbetar ideellt på boendet och som öppnar dörren till lekrummet. Det lekrum där de donerade leksakerna större delen av veckan samlar damm. Inlåsta.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons