Annons

Göran Eriksson:Två tydliga paradoxer i Löfvenliberalismen

Stefan Löfven gräver i S-lådan, och förankrar sin regering i partidjupet inför stormen. Den nya statsrådsmixen kan ändra tronföljden i partiet, när ministrarna tvingas hantera de inbyggda paradoxerna i regeringen ”Lööfven”.

Publicerad
Efter reklamen visas:
Vad sa Löfven i regeringsförklaringen?

Det har funnits med i alla Stefan Löfvens tidigare regeringsförklaringar, men inte i den här. Vad har hänt med arbetslöshetsmålet?

Att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020 har väglett regeringen Löfven sedan 2014, och Socialdemokraterna ännu längre. Det var länge sedan det samlade några större skaror troende, ens i regeringskansliet, men målet har ändå funnits med i regeringsförklaringarna tills nu.

Den förre näringsministern – och nye inrikesministern – Mikael Damberg säger till SvD, när alla statsråden släppts fria bland journalisterna, att Socialdemokraterna inte kommer att sluta bekämpa arbetslösheten. Och han påpekar att 2020-målet är fastställt av en S-kongress.

Annons

Så är det, men ett år innan det till synes omöjliga målet skulle vara uppfyllt, så kvalificerar det sig alltså inte längre för att vara med i regeringsförklaringen.

Studerar man bara regeringsförklaringen så finns det alltså fog för att tala om regeringen ”Lööfven”.

Dessutom inleder ju regeringen Löfven nu ett brett samarbete med Centern och Liberalerna – två partier som aldrig har trott på arbetslöshetsmålet.

Stefan Löfvens regeringsförklaring 2019 var för övrigt djupt färgad av det nya regeringsunderlaget – Centerledaren Annie Lööf har beskrivit inriktningen som ”borgerlig politik i liberal riktning”.

Det är heller ingenting som statsministern försöker dölja: Skattesänkningarna, den förändrade arbetsrätten den friare hyressättningen och de andra liberala reformerna fanns med.

Så studerar man bara regeringsförklaringen så finns det alltså fog för att tala om regeringen ”Lööfven”.

Statsminister Stefan Löfven och nyblivne ministern Hans Dahlgren.
Statsminister Stefan Löfven och nyblivne ministern Hans Dahlgren. Foto: Pontus Lundahl/TT

Men det betyder också att den innehåller ett antal till synes – åtminstone från Socialdemokraternas perspektiv – paradoxala politiska positioner.

Till exempel ska värnskatten på högre inkomster slopas, och RUT-avdraget utvidgas, men samtidigt lovar regeringen en skattereform som ”utjämnar klyftor och ökar jämlikheten”.

Och i arbetsrätten ska undantagen från turordningsreglerna ”tydligt utökas” – samtidigt som en ”grundläggande balans” mellan fack och arbetsgivare upprätthålls. Skatter och arbetsrätten är två tydliga exempel på paradoxerna i Löfvenliberalismen.

Den nya ministermixen kan påverka tronföljden inom partiet, där få tror att Stefan Löfven själv tänker göra fyra år till.

Och det kommer troligen att blåsa internt, när den nya politiska linjen ska genomföras. Det är med det perspektivet – förankring – som Löfven hanterar personfrågorna. Två av de nya S-ministrarna hämtas från den egna riksdagsgruppen. Det gäller landsbygdminister Jennie Nilsson och Matilda Ernkrans, minister för forskning och högre utbildning.

Den tredje nya S-ministern är Hans Dahlgren, mångårig ”supertjänsteman” som har varit med sedan Olof Palmes dagar, som blir EU-minister i statsrådsberedningen. Den fjärde Anders Ygeman, som gör comeback – han fick sparken efter skandalen på Transportstyrelsen.

Den nya ministermixen kan påverka tronföljden inom partiet, där få tror att Stefan Löfven själv tänker göra fyra år till. Mikael Damberg får nu chansen som inrikesminister, det jobb där Anders Ygeman gjorde sig till stjärna. Med polisfrågorna blir det också Damberg som ska förvalta den tuffa profil i frågor om lag och ordning, som partiet gick till val på.

Finansminister Magdalena Andersson behåller sin tunga position, liksom arbetsmarknadsminister Ylva Johansson. Ibrahim Baylan blir lite mer synlig som näringsminister och Ardalan Shekarabi fortsätter som civilminister – medan Anders Ygeman själv får en rätt blodfattig portfölj, som energi- och digitaliseringsminister.

Men det som verkligen kan påverka successionsordningen är de inbyggda riskerna i det nya samarbetsprojekt – det vimlar av uppgifter som man kan göra sig illa på, om man vill bli ny S-ledare.

Det gäller särskilt Magdalena Andersson och Ylva Johannsson, som måste lyckas hantera paradoxerna i skatte- och arbetsmarknadspolitiken, utan och utlösa rosornas krig – och göra sig omöjliga som efterträdare till Löfven.

Annons
Annons

Statsminister Stefan Löfven och nyblivne ministern Hans Dahlgren.

Foto: Pontus Lundahl/TT Bild 1 av 1
Annons
Annons
Annons
Annons