Det blir mer design i salarna när Nationalmuseum återinvigs. Här är Berndt Arell på Kulturhuset, där museet har tillfälliga designutställningar under evakueringen.
Det blir mer design i salarna när Nationalmuseum återinvigs. Här är Berndt Arell på Kulturhuset, där museet har tillfälliga designutställningar under evakueringen. Foto: Staffan Löwstedt

Har Nationalmuseum blivit en lekstuga?

Nästa år återinvigs Nationalmuseum. Det pampiga huset har öppnats upp. Men museichefen Berndt Arells öppenhet på sociala medier väcker frågor. Var går gränserna för vänskapskorruption i kulturvärlden?

Uppdaterad
Publicerad

De svarta plastsäckarna, som i åratal täckt taklanterninerna, är borta. Bunkerkänslan är glömd.

Nu flödar ljuset in i Nationalmuseums stora 1800-talsbyggnad.

– Tidigare var det så igenbommat, säger intendenten Helena Kåberg som går runt i hjälm och gul skyddsväst på översta våningsplanet.

Utställningssalens gråblå väggar är tomma. En rad små kabinett, en fil av nymålade rum i sepiabrunt, orangerött, ljusgrönt, grönt, guldgult och grågrönt, väntar på att fyllas.

Färgstarka kabinett ska fyllas med konst.
Färgstarka kabinett ska fyllas med konst. Foto: Staffan Löwstedt

Museet på Blasieholmen är fortfarande en byggarbetsplats. Men man anar redan vad som väntar när museet återinvigs 2018.

För besökarna blir det som att kliva in i ett nytt hus; det blir mer färg på väggarna och mer design i salarna. Det blir nya möjligheter att röra sig i huset och större utställningsytor. Det blir nya siktlinjer och oväntade utblickar.

– Tidigare kunde man inte se ut. Men där är Storkyrkans torn, och där är ju Lydmar, säger Helena Kåberg förtjust och pekar ut mot en kupol.

Museibyggnaden har öppnats upp. Hundratals igensatta fönster har tagits fram. Dagsljuset flödar in, restaurangen placeras med utsikt mot slottet.

Gamla Nationalmuseum, även kallat Nattmössan, kommunicerar med staden på ett nytt sätt.

Men museichefen Berndt Arells transparens och öppenhet på sociala medier har samtidigt väckt frågor kring hur museet styrs, och var gränsen går för vänskapskorruption.

Annons
Berndt Arell, överintendent och myndighetschef på Nationalmuseum. 2013 stängdes museet för renovering. 2018 återinvigs Nationalmuseum, som är kronjuvelen bland svenska konstinstitutioner.
Berndt Arell, överintendent och myndighetschef på Nationalmuseum. 2013 stängdes museet för renovering. 2018 återinvigs Nationalmuseum, som är kronjuvelen bland svenska konstinstitutioner. Foto: Staffan Löwstedt

Nationalmuseum, som är Sveriges största konstmuseum, sitter på en ovärderlig skatt. Här finns Rembrandt, franska impressionister och världens största samling av ryska ikoner utanför Ryssland.

Nationalmuseum ansvarar för många av den svenska konsthistoriens stora verk; i trapphallen hänger Carl Larssons för tillfället övertäckta fresker som orsakat viss nervositet under renoveringen.

– Det har varit en utmaning att genomföra sprängningar och byggnadsarbeten med freskerna i huset. Det har varit en läskig grej. Men hittills har det gått bra och freskerna mår bra, säger Cecilia Brännvall, projektchef på Statens Fastighetsverk när hon visar runt på bygget bland gipssäckar och byggnadsställningar.

1/6

Nationalmuseums tak har rengjorts, decennier av smuts är borta. Konservatorn Emma Imnells uppgift är bland annat att limma fast små färgflagor och retuschera fuktfläckar.

Foto: Staffan Löwstedt
2/6

1800-talshusets ljusgårdar täcks av nya glas- och stålkonstruktioner. Små pyramider av glas speglar ljuset ner i ljusgårdarna.

Foto: Staffan Löwstedt
3/6

Restaurangen, som ska drivas av krögaren Fredrik Eriksson, får en ny placering med utsikt mot slottet. Formgivaren Matti Klenell står för inredningen.

Foto: Staffan Löwstedt
4/6

När Nationalmuseum återinvigs får publiken tillträde till nya ytor. I källaren blir det kapprum och toaletter.

Foto: Staffan Löwstedt
5/6

1800-talshuset har fått nya el- och klimatinstallationer. Renoveringen ska ge utställningslokaler i världsklass, något som ställer höga krav på klimat och säkerhet.

Foto: Staffan Löwstedt
6/6

Nationalmuseum är ett statligt byggnadsminne. Det innebär att huset måste renoveras med stor försiktighet och mycket skyddsinklädning; ingenting får skadas.

Foto: Staffan Löwstedt

Solfrid var sakkunnig och en riktigt tuff ledare. Berndt är annorlunda.

Annons

I höst ska Fastighetsverket, som ansvarat för den mångåriga renoveringen, lämna över nycklarna till Nationalmuseum. Cecilia Brännvall lovordar de skickliga hantverkare som sökt sig till Blasieholmen. Hon visar nya lösningar, som fönstren som filtrerar skadligt ljus och takrosetterna som fungerar som sprinkleranläggningar.

Hon konstaterar att renoveringen både ska modernisera huset och lyfta fram 1800-talskaraktären.

Det pampiga museet, med drag av venetianskt palats, invigdes 1866. Det byggdes som en pendang till slottet på andra sidan vattnet. Satsningen var en del av den nya borgerliga offentlighet som växte fram på 1800-talet; här skulle rikets klenoder visas för medborgarna.

Men redan vid invigningen var museet för litet. På 1950-talet flyttades den moderna konsten till Moderna, på andra sidan Skeppsholmsbron. Nationalmuseum blev statens museum för äldre konst.

Museets ansvarsområde är ”äldre måleri, skulptur, teckning och grafik, företrädesvis från tiden före år 1900”, men också ”porträtt och konsthantverk från äldre tid till nutid”.

Annons
Kulturhuset huserar tillfälliga designutställningar signerade Nationalmuseum under evakueringen.
Kulturhuset huserar tillfälliga designutställningar signerade Nationalmuseum under evakueringen. Foto: Staffan Löwstedt

2011 satt Berndt Arell på Svenska kulturfonden i Helsingfors när han blev kontaktad av en rekryteringsfirma. Firman jagade kandidater till chefsjobbet på Nationalmuseum i Stockholm som snart skulle bli ledigt. På kulturfonden hanterade Berndt Arell stora pengar; den finlandssvenska fonden delar årligen ut drygt 30 miljoner euro. Tidigare hade han bland annat varit chef på samtidskonstmuseet Kiasma och Helsingfors kommunala konstmuseum.

Han har berättat att han blev överraskad när rekryteringsfirman hörde av sig. Många anställda på Nationalmuseum blev också överraskade, då Berndt Arell var ett okänt namn för dem.

Han har tumme med näringslivet, skrev TT när dåvarande kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth (M) utnämnt honom till chef och överintendent. Han är duktig på att skaffa extern finansiering, rapporterade Hufvudstadsbladet.

Annons

Berndt Arell beskrevs som en god nätverkare, social, smidig och idérik. Men han kom med svagare akademisk meritering än sin företrädare Solfrid Söderlind, konstprofessorn som doktorerat på 1800-talets porträttmåleri.

Berndt Arell fick ändå betydligt högre lön än sin företrädare. Och Nationalmuseum fick en ny sorts chef.

– Solfrid var sakkunnig och en riktigt tuff ledare. Berndt är annorlunda, kommenterar en museikollega i Finland.

– Han är inte en tydlig kapten på skutan, säger en anställd på Nationalmuseum.

Berndt Arell tillträdde i en speciell och krävande situation. Regeringen hade till slut bestämt sig för att lägga pengar på en stor renovering; 1800-talskåken behövde allt från stambyte till modernt brandskydd. Nu skulle byggnaden på Blasieholmen stängas i fem år, och samtidigt skulle nystarten planeras – det största som hänt museet på 150 år.

– Det var ett väldigt speciellt läge när jag kom, för jag kom ju till ett museum som höll på att stänga. Så ingenting var ju som det hade varit, och det kunde inte vara som det hade varit. Så det gällde att tänka på ett helt annat sätt än tidigare, säger Berndt Arell på sin mjuka finlandssvenska.

Annons

Nu är det en kall vårdag högt uppe på Kulturhuset i Stockholm. Berndt Arell kryper in i den runda 60-talsstolen ”Ball chair” för fotografering.

Under hela intervjun har han både Nationalmuseums kommunikationsansvariga Lena Munther och stabschefen Birgitta Castenfors vid sin sida. Här på Kulturhuset har Nationalmuseum skaffat sig en tillfällig utställningsscen för design under renoveringen.

– För mig är det viktigt att museet fortfarande har en levande dialog med besökarna, säger Berndt Arell.

Han tillägger att renoveringen har blivit ett tillfälle att ”ta ut svängarna lite mer” och skaffa nya erfarenheter.

– Vi har gjort utställningar med andra teman och lite andra grepp och andra berättelser än vi gjort tidigare.

På Kulturhuset har det blivit designutställningar, bland annat med Eero Aarnios futuristiska formgivning. Som chef har Berndt Arell lagt en tyngdpunkt på modern och samtida design. Det kommer även att bli tydligt när 1800-talshuset nyöppnar nästa år.

Berndt Arell ansvarar för Nordens största konst- och designmuseum, med över 700 000 föremål i samlingarna.
Berndt Arell ansvarar för Nordens största konst- och designmuseum, med över 700 000 föremål i samlingarna. Foto: Staffan Löwstedt
Annons

– Vi har reserverat en hel utställningshall för dialog med den samtida form- och designscenen. Jag vill nog inte kalla det paradigmskifte. Men en ny tyngdpunkt är det ju i vår verksamhet.

Det hela kan också ses som en positionering, inför att regeringen i höst ska lägga fram en ny arkitektur- och designpolitik. Frågan om designens hemvist i den svenska museistrukturen har länge varit oklar. Stockholm saknar ett renodlat designmuseum. Röhsska i Göteborg håller stängt.

Idén om att bygga ett statligt form- och designmuseum, som diskuterades ivrigt för tio år sedan, är i dag politiskt död. Därmed uppstår en kamp mellan olika institutioner om uppdrag och medel på området.

”Nationalmuseum är redo att ta ett samlat grepp på form och design”, skrev Berndt Arell i en debattartikel i SvD augusti 2014. I övrigt har han hållit en relativt låg profil i den allmänna debatten. Han har uttryckt sig påfallande försiktigt om Nobel Center, det stora hus som planeras intill Nationalmuseum.

Trots att Berndt Arell med sin månadslön på 99 700 är den näst högst avlönade museichefen i Sverige – efter Modernas Daniel Birnbaum – är han okänd även bland många kulturintresserade. En förklaring är säkerligen att museets hemmabas är stängd, och att utställningsverksamheten går på sparlåga.

Annons

Mest känd är han kanske för BMW-historien som rullades upp våren 2015. Berndt Arell hade skrivit ett sponsoravtal med BMW som innebar att Nationalmuseum förbundit sig att ”skapa ett positivt intryck" av bilföretaget. Museet fick två bilar i utbyte, och Arell använde den ena privat.

”Ett pinsamt misstag”, sa Berndt Arell när SvD avslöjade BMW-historien. Avtalet fick skrivas om. Riksenheten mot korruption inledde en förundersökning, men förundersökningen lades ned eftersom åklagaren inte kunde visa att BMW avsåg att gynna någon enskild person med bilarna.

I dag vill Berndt Arell överhuvudtaget inte kommentera BMW-historien.
– Det finns inget att tillägga, säger han.

Om jag inte skulle kalla konstnärer för vänner, eller känna konstnärer, så skulle jag inte kunna göra mitt jobb.

Men detta är inte enda gången som det stormat kring Berndt Arell. Hans öppenhet på sociala medier har överraskat många, och lett till att hans agerande som chef ifrågasatts internt.

2015 såg Berndt Arell till att Nationalmuseum förvärvade att verk av hans gode vän Jan Hietala för 45 000 kronor. Verket, ”A string of pearls”, är utformat som en stringtrosa med sötvattenpärlor. På museets inventeringsblankett framgår det tydligt att Berndt Arell själv var den som låg bakom förvärvet.

Annons
”A string of pearls”, ett förvärv till Nationalmuseum  som Berndt Arell tagit initiv till.
”A string of pearls”, ett förvärv till Nationalmuseum som Berndt Arell tagit initiv till. Foto: Nationalmuseum

För den som följt Berndt Arell i sociala medier är det uppenbart att Arell och konstnären är vänner. De har umgåtts både på svamputflykt och i Gondolens bar.

– Det är ett konstnärskap jag har följt länge och respekterar, säger Berndt Arell.

Ni är uppenbarligen vänner också, hur ser du på den problematiken?

– Om jag inte skulle kalla konstnärer för vänner, eller känna konstnärer, så skulle jag inte kunna göra mitt jobb. Det är en omöjlighet. Jag skulle vilja se den museichef som inte känner konstnärer och inte träffar dem. Det är liksom ett stort nätverk som är rätt organiskt flödande. Och eftersom jag mest jobbar med samtidskonst så känner jag hundratals konstnärer som jag skulle kunna kalla vänner.

Vi har helt olika uppfattning om hur detta gått till.

Annons

Konst- och museivärlden är liten. I någon mening kan man säga att alla känner alla. Men när Berndt Arell förra året rekryterade sin vän Peppe Bergström Hesselbom till ett chefsjobb på Nationalmuseum, och en plats i ledningsgruppen, var det ändå många som höjde på ögonbrynen.

Det finns olika versioner av hur den rekryteringen gick till. Ord står mot ord. Berndt Arell har en version, Saco-S-klubben på museet, har en annan.

Men att döma av Facebookbilder har Berndt Arell och Peppe Bergström Hesselbom haft mycket roligt ihop genom åren. De skålade in nyåret 2015 tillsammans i Paris, och de har umgåtts vid middagsbordet hos Berndt Arell på Söder i Stockholm.

– Jag känner honom sedan jättemånga år. Jag känner många människor sedan jättemånga år, säger Berndt Arell när han ska förklara sin relation till Peppe Bergström Hesselbom som i dag har jobbet som chef för publika avdelningen.

Saco-S-klubben vid Nationalmuseum anser inte att rekryteringsprocessen gick korrekt till. I ett yttrande pekar facket bland annat på jävsproblematiken. Hanteringen ”skadar ytterligare förtroendet gentemot överintendenten”, enligt klubben.

Annons

Hur kommenterar du fackets kritik?

– Det är lite överraskande faktiskt, säger Berndt Arell som menar att kritiken kom först i efterhand och att fackliga företrädare fått delta i rekryteringsprocessen som de skulle.

– Vi har helt olika uppfattning om hur detta gått till, kommenterar Audrey Lebioda, klubbordförande på museet.

Enligt Berndt Arell förelåg ingen jävsproblematik vid rekryteringen. Han har heller inga invändningar mot att Peppe Bergström Hesselboms make Ted Hesselbom – som också är vän till Arell – fått i uppdrag att komma in och tala om HBTQ-, genus- och mångfaldsfrågor på myndigheten Nationalmuseum.

Berndt Arell säger att han känner till det hela, men att han inte lägger sig i vad en avdelningschef beslutar. Han tillägger att han bara försäkrat sig om att uppdraget inte ska arvoderas eftersom ”man kan inte arvodera sin partner”.

Men man kan ta in sin partner på ett uppdrag på myndigheten?

– Han måste ha gjort en sådan bedömning. Det är hans val och beslut, och han har inte konsulterat mig.

När Solfrid Söderlind var chef för Nationalmuseum visade hon inte upp sitt liv i sociala medier. Berndt Arell har flitigt exponerat sitt umgänge, och sitt till synes guldkantade leverne, sedan han tillträdde tjänsten. Han har valt en öppenhet som är ovanlig för en myndighetschef (även om öppenheten avtagit under arbetet med denna SvD-artikel).

Annons

Hans flöde har överraskat många både inom och utom museet; för den som följt Berndt Arell i sociala medier verkar chefsjobbet handla mycket om resor och mingel.

Förra året överskred Nationalmuseum sin resebudget rejält. 1 071 000 kronor hade budgeterats för resor. Utfallet blev drygt 1 800 000.

Många anställda beskriver dig som frånvarande, hur ser du på det?

Berndt Arell ser först förvånad ut.

– Vi har gjort ett val att finnas på många håll, både i Sverige och utomlands, under den här perioden. Och jag har varit mån om att följa med när vi gjort utställningar. Det ser kanske konstigt ut om Nationalmuseum kommer med en jättefin utställning till Paris, eller ett viktigt utlån till Amsterdam eller London, och chefen inte är där.

Det är naturligt att en museichef reser mycket när det egna museet är stängt; resor kan handla om förvärv, utlån och inlån. Samtidigt har det inte saknats frågor att ta tag i på hemmaplan.

Nationalmuseum kan snart flytta in i ett topputrustat museum. Men det betyder inte att allt är frid och fröjd. Nationalmuseum har ett skadestånd på 16 miljoner att betala, efter att museet förlorat en rättsprocess mot krögaren som drev restaurang i byggnaden fram till stängningen 2013.

Annons
På 1900-talet vitmålades många väggar på Nationalmuseum. Nu blir det mer färg; vissa salar har återfått 1800-talets färgsättning.
På 1900-talet vitmålades många väggar på Nationalmuseum. Nu blir det mer färg; vissa salar har återfått 1800-talets färgsättning. Foto: Staffan Löwstedt

Renoveringen av museet kommer samtidigt att innebära en kraftig hyreshöjning från Statens fastighetsverk. Dessutom har Nationalmuseum sagts upp från sitt största magasin, vilket skapar stress i organisationen.

För ett statligt museum handlar mycket om att förvara och vårda vårt gemensamma kulturarv. Nationalmuseum ansvarar för Sveriges mest värdefulla museisamling.

Det optimala skulle ju vara att staten byggde magasin för sin statliga konstsamling.

Bara en bråkdel av konstskatterna kan visas upp i huset på Blasieholmen. Samtidigt som det putsas och fejas på monumentalbyggnaden mitt i Stockholm så lever 46 100 föremål ett farligt liv i en till det yttre oansenlig lagerbyggnad i en av Stockholms närförorter. På hemlig adress har Nationalmuseum sedan 2003 sitt största magasin. Men här ska rivas och byggas bostadsrättsradhus.

Annons

Drygt 46 000 föremål måste packas ner och flyttas. Och frågan är vart de ska flyttas.

Berndt Arell kniper bekymrat ihop ögonen.

Hur stor är den här frågan för er?
– Den är jätteakut, så den är jätteviktig.

Fastighetsägarens uppsägning kom knappast som en blixt från klar himmel. Lagerbyggnaden ligger i ett område som omvandlas från industriområde till bostadskvarter. Kritikerna menar att museiledningen agerar i elfte timmen för att hitta ett nytt magasin. En ny stor lagerlokal, för känsliga museiföremål, är inget man snyter ur näsan i dagens överhettade Stockholm.

Men Berndt Arell säger att ledningen agerat så snart det stod klart att det befintliga hyreskontraktet skulle sägas upp.

– Magasinssituationen är knepig, för vi är beroende av hyreskontrakt hos privata fastighetsägare. Det optimala skulle ju vara att staten byggde magasin för sin statliga konstsamling, säger han.

Något sådant statligt konstmagasinsbyggande är dock inte i sikte just nu. Nationalmuseum måste själv ordna magasin; det är en av många frågor som en museiledning måste hantera strategiskt.

Annons

Staten har just satsat en dryg miljard på att renovera den palatsliknande museibyggnaden. På Blasieholmen går renoveringen in på sista varvet. Berndt Arells chefsförordnande löper fram till den 31 december; under de närmaste månaderna måste regeringen besluta om det ska förlängas.

Nu gör sig gamla Nattmössan redo att ta emot besökare igen. Något exakt öppningsdatum är inte spikat, och öppningsutställningen är ännu inte officiell. Men det ryktas om en utställning med en 1800-talsmålare, som kräver dyrbara inlån från USA. Det är en konstnär som tillhör Berndt Arells egna favoriter, men som är tämligen okänd i Sverige.

Berndt Arell själv är inställd på att fortsätta överraska. När han talar om framtidens Nationalmuseum talar han om salar med en blandning av välbekanta verk och nyförvärv. Konst och konsthantverk ska mixas, välkända verk ska placeras i nya sammanhang, säger han.

– Man vill ju att besökarna ska känna igen sig, men samtidigt vill man överraska. Så det blir en kombination av igenkänning och överraskning.

Färgstarka kabinett ska fyllas med konst.

Foto: Staffan LöwstedtBild 1 av 12

Berndt Arell, överintendent och myndighetschef på Nationalmuseum. 2013 stängdes museet för renovering. 2018 återinvigs Nationalmuseum, som är kronjuvelen bland svenska konstinstitutioner.

Foto: Staffan LöwstedtBild 2 av 12

Nationalmuseums tak har rengjorts, decennier av smuts är borta. Konservatorn Emma Imnells uppgift är bland annat att limma fast små färgflagor och retuschera fuktfläckar.

Foto: Staffan LöwstedtBild 3 av 12

1800-talshusets ljusgårdar täcks av nya glas- och stålkonstruktioner. Små pyramider av glas speglar ljuset ner i ljusgårdarna.

Foto: Staffan LöwstedtBild 4 av 12

Restaurangen, som ska drivas av krögaren Fredrik Eriksson, får en ny placering med utsikt mot slottet. Formgivaren Matti Klenell står för inredningen.

Foto: Staffan LöwstedtBild 5 av 12

När Nationalmuseum återinvigs får publiken tillträde till nya ytor. I källaren blir det kapprum och toaletter.

Foto: Staffan LöwstedtBild 6 av 12

1800-talshuset har fått nya el- och klimatinstallationer. Renoveringen ska ge utställningslokaler i världsklass, något som ställer höga krav på klimat och säkerhet.

Foto: Staffan LöwstedtBild 7 av 12

Nationalmuseum är ett statligt byggnadsminne. Det innebär att huset måste renoveras med stor försiktighet och mycket skyddsinklädning; ingenting får skadas.

Foto: Staffan LöwstedtBild 8 av 12

Kulturhuset huserar tillfälliga designutställningar signerade Nationalmuseum under evakueringen.

Foto: Staffan LöwstedtBild 9 av 12

Berndt Arell ansvarar för Nordens största konst- och designmuseum, med över 700 000 föremål i samlingarna.

Foto: Staffan Löwstedt Bild 10 av 12

”A string of pearls”, ett förvärv till Nationalmuseum som Berndt Arell tagit initiv till.

Foto: NationalmuseumBild 11 av 12

På 1900-talet vitmålades många väggar på Nationalmuseum. Nu blir det mer färg; vissa salar har återfått 1800-talets färgsättning.

Foto: Staffan LöwstedtBild 12 av 12