Sojabonden Danny Murphy.
Sojabonden Danny Murphy. Foto: Rob Schoenbaum

Här slår handelskriget hårt: ”Är marknaden förstörd?”

Han har förlorat miljoner kronor – nu vet han inte hur länge han orkar fortsätta som jordbrukare. Danny Murphy är en av 300 000 sojabönder, som drabbats hårt av handelskriget mellan USA och Kina.

Publicerad

 

CANTON, MISSISSIPPI. Jordbrukaren Danny Murphy plockar upp en fnasig skida och öppnar den försiktigt. Inuti ligger tre skrumpna sojabönor, som missats av skördemaskinerna.

– Så här ser de ut, säger han, håller dem i handflatan och synar dem i solljuset.

De små gula ärtväxterna som Danny Murphy odlar spelar en central roll i handeln mellan världens två största ekonomier: amerikanerna producerar mest soja globalt, kineserna konsumerar mest.

Han skördade för ett par veckor sedan, därför är marken han står på nästintill barskrapad. Marken påminner om hur hela marknaden för sojabönor har varit för amerikanska jordbrukare i över ett och ett halvt år. Handelskriget har lamslagit branschen och marknaden har stagnerat.

Annons

Innan strafftullarna infördes köpte Kina sojabönor från amerikanerna till ett värde av 14 miljarder dollar per år. Det innebar att drygt 30 procent – alltså var tredje sojaböna i USA – exporterades till det östasiatiska landet, som använder sojan till bland annat tofu, sojamjölk och framförallt som djurfoder.

Danny Murphy säger att han har förlorat stora pengar på grund av tarifferna. Han uppskattar att det handlar om cirka 200 000 dollar, alltså motsvarande knappt två miljoner kronor.

För många jordbrukare i området ser det likadant ut.

– Det har varit tufft. Många här är frustrerade över de låga priserna, och jojo-effekten vi får när vi inte vet om det blir ett avtal, eller inte. Vi har haft recession i jordbrukarekonomin de senaste åren, vilket är frustrerande och oroande inför framtiden, säger Danny Murphy.

Ovissheten har varit svår för honom och resten av USA:s 300 000 sojabönder. Flera gånger har de fått upp förhoppningarna, men sedan händer inget.

– Det har verkligen varit en utmaning. Jag är 67 år och närmar mig pensionen, så jag oroar mig över att de förlorade pengarna måste tas ur mina besparingar och att det påverkar min pension längre fram.

Annons
Foto: Rob Schoenbaum

I mitten av oktober tillkännagav USA:s president Donald Trump och Kinas vice premiärminister Liu He att de enats om ett mini-handelsavtal. USA sköt på nya strafftullar som skulle ha införts, och Kina lovade samtidigt att öka landets import av amerikanska jordbruksprodukter.

Trump twittrade: ”Det bästa och största avtalet som någonsin gjorts för våra fantastiska patriotbönder i hela vårt lands historia”.

Samtidigt kvarstår en rad strafftullar, och handelskonflikten kan inte ses som överspelad. Dessutom är delavtalet inte påskrivet ännu.

Fyra gånger har man trott att ett avtal närmat sig, säger Danny Murphy – senast i maj – men varje gång har de politiska samtalen brakat samman och retoriken hårdnat.

Trots löften om att Kina nu ska återuppta sin sojaimport så tror Danny Murphy att skadan är skedd. Den nya vinsten kommer inte att kunna mäta sig med vad han och andra jordbrukare redan har förlorat.

Annons

– Jag har varit lika hoppfull varje gång. Men en stor del av min oro handlar inte bara vad vi förlorat de här månaderna. Jag tänker långsiktigt, och undrar om har vi förstört den kinesiska marknaden för tio år framåt. Ja, kanske är den marknaden skadad för alltid.

Han berättar att amerikanerna har spenderat 40 år på att utveckla sojamarknaden i Kina. De har inte råd att förlora den.

Under de dåliga handelsrelationerna de senaste 18 månaderna har Kina i stället vänt sig till Sydamerika, Ryssland och Ukraina för att mätta sitt behov av soja. Nya handelsrelationer, som Murphy tror har vuxit sig allt starkare.

– Idag är Ryssland och Ukraina inte alls särskilt stora sojabönsleverantörer, men vad händer nu när Kina samarbetat med dem under ett och ett halvt år? De skapar en större operation, och kanske en långsiktig relation. Så, jag undrar – har vi förlorat vår möjlighet?, säger Danny Murphy.

Foto: Rob Schoenbaum
Annons

Under 2018 sjönk exporten av amerikanska jordbruksvaror till Kina till ett värde av nio miljarder dollar. Men om Kina skriver på delavtalet innebär det att landet siktar på att köpa jordbruksprodukter för 20 miljarder dollar nästa år. Det skulle betyda att man är tillbaka på samma nivå som 2017, innan handelskriget startade.

– Det vore jättegoda nyheter. Men än så länge har vi inte fått något officiellt tillkännagivande, säger Danny Murphy.

”Handelskrig är bra, och lätta att vinna”, twittrade president Donald Trump i mars 2018. Nu börjar många bönder bli otåliga. Visserligen håller Danny Murphy med om att det är bra att presidenten försöker förhandla så att USA får bättre villkor i handelsavtal. Men redan när konflikten med Kina startade tyckte han att det var ren idioti.

– För att Trump bestämde sig för att göra det helt ensam. Att ändra ojämlikheter inom handelsavtal är sådant som The World Trade Organization (WTO) borde göra. Då är jag säker på att andra; EU, Brasilien, Argentina, hade kunnat hjälpa till och kämpa mot en del av Kinas orättvisa avtal, säger han.

Å andra sidan skulle en WTO-process kunna dra ut på tiden, konstaterar han. Men en långsam process kanske trots allt inte vore lika omskakande för ekonomin.

– Men när presidenten bestämde sig för att göra det ensam, föll bördan på USA:s bönder, säger han.

Annons

– Det som är särskilt nedslående för mig är att Trump fortsätter att hävda att kineserna betalar för tarifferna. Men det är amerikanska importörer som betalar priset för tarifferna, och i förlängningen amerikanska konsumenter.

Foto: Rob Schoenbaum

I USA talas det om ”farm country”, alltså delstaterna i de centrala delarna som står för merparten av jordbruket. Det är också här den mest solida republikanska väljarbasen finns; i Mississippi fick Trump 58 procent i senaste presidentvalet. Danny Murphy, som varken röstade på Trump eller Clinton 2016 utan en tredjepartskandidat, tror inte att handelskriget har fått böndernas politiska färg att skifta.

Annons

– Visst, Trump har skadat sina egna väljare genom handelskriget, men de kommer att fortsätta att rösta på honom i Mississippi. Även om bönderna är missnöjda med tarifferna har de varit nöjda med mycket annat. Och det handlar inte om att de gillar Trump – utan att de ogillar alternativen, säger han.

Huruvida handelskriget får bönderna ändra namn på valsedeln hänger dock på vem den demokratiska presidentkandidaten blir.

– Jag skulle säga att de flesta jordbrukare är konservativa, många demokrater är för långt ut på vänsterkanten för dem. Kanske skulle vissa stötta någon som demokraten Amy Klobuchar, för hon är från Minnesota och många anser att hon förstår sig på jordbruket, säger han.

Danny Murphy tror att handelskriget inte kan fortgå länge till. Många otåliga jordbrukare får det knappt att gå runt och kritiken mot Trump har varit massiv.

– Han måste göra något, särskilt före valet 2020. Vissa tror att han kanske väntar tills strax före valet för att göra en överenskommelse, så att alla har avtalet färskt i minnet. Men jag hoppas inte han gör det. Det är inte så det funkar.

Annons

Inledningsvis skulle delavtalet ha skrivits på mellan Donald Trump och Xi Jinping under Asia-Pacific Economic Cooperation-mötet (APEC) i Chile i mitten av november. Men mötet ställdes in efter den senaste tidens massiva protester mot den egna regeringen i Chile. Vita Huset har dock meddelat att planen är att skriva under det delavtalet inom samma tidsram.

Foto: Rob Schoenbaum

Under handelskrigets gång har Trump gett landets bönder ett rejält stödpaket, statliga subventioner på 14,5 miljarder dollar, som kompensation för handelskonflikten med Kina.

– Det har verkligen gjort skillnad. Om vi inte fått stödpaketet hade verkligen varit svårt att betala räkningarna detta året. Men de flesta jordbrukare skulle hellre sälja till konsumenter, i stället för att få bistånd eller gå på bidrag. Då anser man att man adderar till USA:s budgetunderskott, säger Danny Murphy.

Annons

Han hoppar in i sin pickup truck och kör runt på åkrarna där han och hans bror odlar både majs och sojabönor. Det var deras farfar som köpte marken på 1940-talet. Men nu behöver de göra omvälvande förändringar – delvis som en reaktion på tarifferna – delvis för att de blivit äldre och vill skala ner.

I dag äger bröderna tre kvadratkilometer mark, och arrenderar lika mycket. Hädanefter slutar de hyra mark. Dessutom måste de göra sig av med sina anställda, två personer som har jobbat på markerna ända sedan deras farfars tid.

I morgonljuset bildas stora ångmoln när en tröska tvättas med högtryckstvätt. Danny Murphy slår sig ner i gungstolen bredvid Robert Lee Jackson, 67, en av hans anställda som nu fått ta ett jobb på en annan gård.

– Klart att det är tråkigt att göra sig av med både personal och mark, men jag tror att detta blir nödvändigt för oss ekonomiskt, säger Danny Murphy.

– Jag har arbetat med jordbruket i 46 år. Om det var blomstrande tider skulle det vara svårt att lämna när man vet att man har möjlighet att tjäna mycket mer. Men nu undrar jag bara hur länge jag orkar kämpa på. Vi får se hur det går med delavtalet – jag hoppas på det bästa.

Foto: Rob Schoenbaum Bild 1 av 4
Foto: Rob Schoenbaum Bild 2 av 4
Foto: Rob Schoenbaum Bild 3 av 4
Foto: Rob Schoenbaum Bild 4 av 4