Annons

Josefin Holmström:Har Twitter blivit New York Times redaktör?

Bari Weiss (född 1984) arbetade till nyligen som kultur- och politikredaktör vid New York Times. Hon har även skrivit boken ”How to fight anti-semitism”.
Bari Weiss (född 1984) arbetade till nyligen som kultur- och politikredaktör vid New York Times. Hon har även skrivit boken ”How to fight anti-semitism”. Foto: Alberto E Tamargo/AP

Bari Weiss anställdes av New York Times för att bevaka den del av den amerikanska befolkningen som röstade på Trump. Nu har hon sagt upp sig under tumultartade former – och hon menar att det delvis är Twitters fel.

Under strecket
Publicerad

”Twitter har blivit New York Times egentliga redaktör.” Med de hårda orden sade Bari Weiss nyligen upp sig från sitt arbete som politisk och kulturell redaktör på den anrika amerikanska tidningen. Uppsägningen skedde mycket publikt, i ett öppet brev som snabbt väckte enorma reaktioner på nätet.

Weiss blev anställd på New York Times 2017, i kölvattnet efter Trumps seger i presidentvalet – en seger som tog tidningen och många amerikanska intellektuella på sängen. Hur kunde det ske? Tanken med Weiss rekrytering var att hon skulle bevaka den del av befolkningen som inte röstat på Hillary Clinton eller kampanjat för Bernie Sanders. Hennes uppgift var att få in fler konservativa eller åtminstone mittenröster i tidningen. Men hon blev snabbt kontroversiell, bland annat för sin kritik av begreppen intersektionalitet och kulturell appropriering.

I sitt brev beskriver Weiss hur hon systematiskt motarbetats, ja till och med mobbats av sina medarbetare på New York Times. De ska ha förföljt och kritiserat henne i interna kanaler, och de få kollegor som sympatiserat med henne har bara vågat göra det i privata mejl. Weiss menar att hon (som själv identifierar sig som mittenväljare) har kallats både rasist och nazist och att hennes engagemang mot antisemitism utmålats som något suspekt.

Annons
Annons

Bari Weiss sorti är det andra högprofilerade avhoppet från New York Times på kort tid. I juni försvann hennes chef James Bennet efter att ha publicerat senator Tom Cottons kontroversiella debattinlägg om Black lives matter-protesterna. Cotton menade att man borde sätta in militären mot demonstranterna. 1 000 medarbetare skrev på ett upprop och Bennet lämnade snabbt sin post.

Men nu verkar en backlash vara på väg mot vad som på nätet kallas för cancel culture, det vill säga den snabbt mobiliserade bojkott av offentliga personer som syftar till att tvinga bort dem från sina arbeten och poster efter påstått kontroversiella uttalanden. Häromveckan publicerade en rad tunga namn, bland andra Salman Rushdie och Margaret Atwood, ett öppet brev i det prestigefyllda magasinet Harper’s, där de varnar för att samtidens jakt på rättvisa och genomlysning av korrupta system riskerar att samtidigt leda till ett nedtystande av kritiska röster: ”Det fria utbyte av information och idéer som är den liberala demokratins hjärta snörps åt mer och mer för var dag”.

Är en tidnings uppdrag att bevaka eller uppfostra?

Weiss menar att den politiska och allmänmänskliga nyfikenhet, vars renässans hon hoppades på när hon började på New York Times, har ersatts av en konsensuskultur där ”sanningen inte är en process som man kollektivt söker sig fram till”, utan en ”ortodoxi” som ett fåtal upplysta förmedlar till de mindre vetande.

Frågan är: hur mycket intellektuell och åsiktsmässig mångfald klarar New York Times? Eller för den delen svensk offentlighet: det var trots allt inte så länge sedan skådespelaren Kjell Bergqvist meddelade att han vägrade låta sig intervjuas av GP, eftersom han inte höll med om ledarredaktionens politiska linje. En petitess i sammanhanget, visst, men också en intressant utveckling i den allmänna förståelsen av en tidnings uppdrag. Ska den bevaka eller uppfostra? Och om den ska uppfostra, vad får det i förlängningen för konsekvenser för läsarnas förtroende, den fria tanken och demokratin?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons