X
Annons
X
Krönika

Guy Dammann: Har världen blivit så sned att skönheten inte längre finns?

Vacker musik står inte utanför verkligheten. Nej, ju mer vi uppmärksammar det vackra i livet, ju mer uppmärksamma blir vi gentemot varandra. Och det är väl så politik borde fungera? Eller?

Skrolla nedåt för Guy Dammanns musiktips.

undefined
Foto: IBL

"Vad är det vi lyssnar på?", frågade min fru nyligen. Dagen hade varit lång och stressig och allt tydde på att det skulle vara den första långa och stressiga dagen i en ännu längre rad av stressiga dagar. Så känns det med hösten ibland, oavsett vad poeter skriver om denna färgsprakande och flammande årstid. Jag hade valt en liten serenad för stråkorkester av Elgar, ett stycke med ljuvlig lättgående rytm som brukar lyckas med konsten att få mig på bättre humör. Vi lyssnade tillsammans. "Det är underbart vackert", sa min fru. Sedan reste vi oss upp för att fortsätta med arbetet med den nya huset. "Om bara världen verkligen vore så," la hon till på väg ut till tvättstugan.

Vi är många som använder oss av musiken för att komma ifrån den dagliga verkligheten. Förra veckans "Klassisk morgon" på P2 ägnades helt åt "uppmuntrande" musik som skulle få oss att glömma allt bråk och brus kring valet. Att stänga ute världen kan ha sina fördelar. Samtidigt ekar min frus ord i mina öron. Om bara världen verkligen vore så vacker. Men finns då inte den värld som musiken skildrar? Är musik ett slags önsketänkande?

Jag har svårt att hålla med. Den värld som musiken målar upp är ingen annan än den värld vi alla lever i här och nu. Musiken kan till och med förstås som ett slags politik. Det ansåg både Platon och Aristoteles. Enligt Platon skulle en förändring av musikens grundsystem – dess rytmer, skalor och tonartsystem – innebära inget mindre än en lika djupgående revidering av den lagstiftning som krävs för att få hela samhället att fungera. Med andra ord bär musiken ett stort ansvar för hur samhället håller ihop och huruvida harmoni – eller kaos – uppstår.

Aristoteles skrev i liknande anda att ett samhälle utan musik och musikalisk skolning får katastrofala följder – en gemensam musikalisk utbildning är en viktig del av medborgarskap och socialt ansvar. Observera att dessa resonemang inte utvecklades i några ströskrifter. Platon beskriver musikens politiska och moraliska vikt i de monumentala verken "Republiken" och "Lagarna". Aristoteles i just "Politiken".

Elgars serenad för stråkorkester

Så resonerar vi inte nuförtiden, nu när alla har rätten att tycka om vilken musik som helst. Musiken handlar numera mest om självbild, personlig identitet, om att vara den individ man vill vara. Vilket är bra, i och för sig. Åtminstone om man väljer bra musik. Men hur går det om vi väljer att föredra en musik där mångfald, gemenskap och harmoni inte står i fokus?

Att bibehålla en mångfald av harmoniska röster har varit centralt för den västerländska klassiska musiken sedan flera århundraden. Den lätt cyniska och ytliga musiken däremot, den som ofta har som målsättning att sälja på oss förföriskt felaktiga självbilder, ja den kanske bättre jämförs med sorlet från vissa av de politiska diskussioner som pågår på sociala medier eller gnisslet runt somliga ledardebatter: repetitiva och banala.

Det är inte konstigt att man byter kanal till "Klassisk morgon" på P2, precis som hundratusentals brittiska lyssnare har gjort under sommaren när de lämnat BBC:s nyhetsprogram till förmån för den klassiska musikstationen Radio 3.

Låt oss ändå återgå till frågan: har världen hamnat så på sned att den skönhet som musiken fångar inte längre har något grepp om verkligheten? Nej. Och just denna skönhet behöver vi mer nu än kanske någonsin förut. Den riktiga skönheten finner vi i hur det känns att få stå mitt i verkligheten. Det handlar inte om någon drömvärld eller något önsketänkande. Ju mer vi uppmärksammar det vackra i livet, desto mer uppmärksamma blir vi gentemot varandra. Och det måste väl ända vara politikens grundstomme. Eller?

Foto: IBL Bild 1 av 7

Elgars serenad för stråkorkester

Bild 2 av 7

Elgar: Symphony no. 2 & Serenade

Bild 3 av 7

Frederic Rzewski: The People United

Bild 4 av 7

Karlheinz Stockhausen 1974.

Foto: Philippe Gras/IBL Bild 5 av 7

Arnold Schönberg: A survivor from Warsaw

Bild 6 av 7

John Adams: On the transmigration of souls.

Bild 7 av 7

Elgar: Symphony no. 2 & Serenade

Bild 1 av 1

Del 1 av 5

Elgar: Symphony no. 2 & Serenade (Chandos)

Elgar: Symphony no. 2 & Serenade

Ett mycket fint framförande av Elgars stråkserenad finns med i en nysläppt skiva från det engelska skivbolaget Chandos, med BBC:s symfoniorkester under Edward Gardner. Särskilt lyckat är verkets andra sats, med sin långt utsträckt melodi som uttalar en svag och extremt from längtan som är så vackert att man nästan skrattar åt hur underbart det känns. Njut. Och gå sedan och rösta.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Frederic Rzewski: The People United

Bild 1 av 1

Del 2 av 5

Frederic Rzewski: The people united (Audioguy Classics)

Frederic Rzewski: The People United

Det finns så klart mycket musik vars politisk betydelse är litet mer uppenbar i sitt politiska budskap. Jag gillar alltid att lyssna på Frederic Rzewskis variationer av den chileanska protestsången "¡El pueblo unido jamás será vencido!" (Ett enat folk kan aldrig besegras). Verket speglar den politiska kampens många olika sidor: svårigheter, ilska, humor, gemenskap, längtan.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Karlheinz Stockhausen 1974.

Foto: Philippe Gras/IBL Bild 1 av 1

Del 3 av 5

Karlheinz Stockhausen: Hymnen

Karlheinz Stockhausen 1974. Foto: Philippe Gras/IBL

Den tyske kompositören anslöt sig till Platons och Aristoteles idéer om musikens betydelse för politiken, och även till idén att universum är stämt med en slags sfärernas musik. "Hymnen" framställer en musikalisk vision av en postnationalistisk och postideologisk utopi genom att blanda ihop 40 nationalsånger och radioklippningar med hjälp av 60-talets elektroakustiska teknologi. Glöm inte att sätta på säkerhetsbältet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

Arnold Schönberg: A survivor from Warsaw

Bild 1 av 1

Del 4 av 5

Arnold Schönberg: A survivor from Warsaw (RCA)

Arnold Schönberg: A survivor from Warsaw

Redan i 1947 fick Schönberg idéen att skriva en kantat till minnet av Förintelsens dödsoffer. Den judiska kompositören, som flydde Hitlers tredje rike redan 1933, var tydlig med att berättarens röst skulle undvika allt melodiskt i sin berättelse om en koncentrationslägerinspektion. Musiken imponerar fortfarande med sin råa kraft och rättframhet. Beethovens nionde symfoni kommer efter.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

John Adams: On the transmigration of souls.

Bild 1 av 1

Del 5 av 5

John Adams: On the transmigration of souls (Nonesuch)

John Adams: On the transmigration of souls.

Katastrofen som inledde det nuvarande århundradet, den 11 september 2001, fick snart sin egen minnesmusik. Adams, som tidigare komponerat framstående politiska operor som "Nixon in China" och "Dr Atomic", har tonsatt detta verk för orkester, kör, barnkör och förinspelat band. Sexton år senare framkallar stycket framför allt en känsla av hur annorlunda den nya världen plötsligt kom att kännas.

Annons
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X