Annons

Lotta Lundberg:Har vi alla blivit desinformatörer i dag?

Horst Kopp arbetade som officer i DDR:s säkerhetstjänst Stasi.
Horst Kopp arbetade som officer i DDR:s säkerhetstjänst Stasi. Foto: Nancy Jesse

Horst Kopp är den enda levande Stasiagent som öppet pratar om sina gärningar. Han ansvarade för Avdelning HVA X, den psykologiska krigsföringens vassaste instrument i DDR under kalla kriget. Varför vill jag träffa honom?

Under strecket
Publicerad

Herr Kopps huvudsakliga uppgifter handlade om desinformation. Att förleda framför allt journalister, placera skrot i huvudet på dem så att de skrev fördelaktigt om Det Bättre Tyskland, DDR och skitade ner den västtyska förbundsrepubliken BRD. Ibland med rena lögner, så kallad svart propaganda, oftare med tillspetsade och skruvade berättelser om missförhållanden i väst – desinformation eller fake news.

Sedan jag började läsa om honom och förstod att han går omkring på gatorna har jag sovit så dåligt. Efter vårt telefonsamtal där han bjöd in mig att komma och ställa mina frågor börjar världen att snurra. Varför vill jag träffa en Stasiofficer?

Vilka var hans bevekelsegrunder? Och vilka samhällen skapar människor som vill skylla ifrån sig?

Under hela arbetet med min roman ”Den första kvinnan” funderade jag på vad som får en människa att gå över gränsen; förlora sin moraliska kompass. När blir det journalistiska uppdraget så förföriskt att sanningen får stryka på foten? Var hamnar vi när folk inte längre kan tro på det som står i tidningen?

Annons
Annons

Frågorna är ytterst aktuella, men desinformation har alltid funnits. Slaget om vårt medvetande är lika gammalt som mänsklighetens historia. Redan de gamla grekerna, påvarna och kungahusen visste vad de gjorde långt innan Goebbels Blut und Boden eller Horst Kopps Det Bättre Tyskland.

Desinformation är inte det samma som propaganda. Den senare vill övertyga oss om något: ”En svensk tiger”, ”Arbetare håll i din bit, spionen lägger pussel”. Desinformation är heller inte alltid rena och skära lögner.

Desinformationen arbetar med att vrida till, skruva upp och garnera fakta. I många fall vända upp och ner på folks relation till sanningen, förvirra och så tvivel. Skapa en osäkerhet som gör att man börjar ifrågasätta verkligheten.

En desinformatör hittar på för att väcka avsky, ilska, ja, hat.

En desinformatör hittar på för att väcka avsky, ilska, ja, hat. För att försvaga, isolera eller fälla. Diskreditera personer, institutioner och politiska processer.

Som när ryska journalister försökte hetsa invandrare att börja bråka i Rinkeby, så att de kunde skriva om Sveriges moraliska förfall (New York Times 10/8–19). Eller skandalen med att svenskar är beredda att äta upp varandra i klimatkrisens namn (Hela Hälsingland; Patrik Oksanen 20/9–19). Bakom låg den ryska sändaren RT, vars syfte är att destabilisera Europa.

De vet hur man härskar med hjälp av hysteriska känslor. Det vet även före detta Stasiofficeren Horst Kopp.

Det fanns en tid då vi lite skämtsamt sa; det måste vara sant, för det har stått i tidningen. I dag behöver vi inte läsa tidningen. Vi (des)informeras via sociala medier. Vi hjälper till med att sprida lögner genom att inte kritiskt granska innehåll eller ta reda på vem som är avsändaren. Har vi alla blivit ett slags desinformatörer? Och i vems tjänst står vi i så fall?

Vill jag träffa den banala ondskan – för att jag själv är en del av den?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons