Annons

Per Gudmundson:Har vi inte alla i vår ungdom halshuggit oppositionella?

Prins Mohammad bin Salman.
Prins Mohammad bin Salman. Foto: Francois Mori / TT
Under strecket
Publicerad

De mest sensationella uppgifterna gör gällande att en grupp om 15 professionella lönnmördare torterade honom, skar av huvudet, styckade kroppen och löste upp kvarlevorna i syra. Men eftersom turkiska statsmedier inte riktigt är att lita på kan vi nöja oss med att konstatera att den i USA boende regimkritiske journalisten Jamal Khashoggi försvann bokstavligen spårlöst efter att i tjänsten ha lurats in på det saudiska konsulatet i Istanbul den 2 oktober.

Internationella analytiker bedömer att den saudiska regimen under kronprins Mohammad bin Salman med detta vill skicka en tydlig signal till sina undersåtar: vilka ni än är, varhelst i världen ni bosätter er, kommer ni inte att kunna yttra ett negativt ord om kungadömet Saudiarabien.

Nyhetskonsumenter som ännu lever kvar i den rosenskimrande rapporteringen för ett år sedan upplever kanske utvecklingen som förvånande.

Mohammad bin Salman var ju den unge reformatorn som gav kvinnor körkort och skulle lotsa in Saudiarabien i en ny tid av utveckling, jämställdhet och demokrati. Eller som det hette i nästan alla svenska tidningar: ”Saudisk kronprins ger unga hopp om framtiden” (TT, 29/12-17).

Annons
Annons

Ah, den ungdomen! Har vi inte alla våra egna minnen? Vårens löftesrika solstrålar. Kärleken. Massarresteringarna. Dekapiteringarna. Syrabaden. Visst gör det ont när knoppar brister!

Skildringarna av kronprinsen följde ett välbekant mönster.

Vi fick samma hoppfulla ord om Libyens tidigare envåldshärskare Muammar Ghadaffis son. ”Saif al-Islam, som studerat vid London School of Economics, tillhör reformförespråkarna i kretsen kring fadern. På senare år har han propagerat för att de mänskliga rättigheterna ska bli bättre” (Sydsvenskan 14/8-04). Han var ”En Ghadaffi som har framtiden för sig” (Tempus 5/10-07).

Den förre egyptiske diktatorn Hosni Mubarak hade också ett framtidslöfte till son. Gamal Mubarak porträtterades som en ”reformivrare” (GP 4/5-07) som ”imponerat på många i väst med sina kunskaper och idéer om ekonomisk liberalisering” (SR 27/4-07).

Till och med Syriens nuvarande blodsbesudlade förtryckare beskrevs som en reformivrare när han tog över efter sin far Hafez al-Assad. ”Internet och datorer ligger Syriens nyvalde president Bashar al-Assad varmt om hjärtat”, fick vi veta (TT 3/8-00). ”Under den nya regimen har yttrandefriheten börjat göra sitt intåg” (TT 11/1-01). ”Det tycks som om rädslan för hemliga polisen gradvis har släppt” (Sydsvenskan 5/1-01). ”Assad har minskat rädslan i Syrien” (GP 18/7-01). ”Liberaliseringar är på gång” (Sydsvenskan 14/10-00).

Det är möjligt att det hänger ihop med vår gränslösa ungdomsdyrkan i inrikespolitiken, där det alltid ses som en framgång när andelen unga ökar i riksdagen. Att vi generellt inbillar oss att unga står för upplysning, utvädring och frisk luft.

Men precis som våra egna ungdomsförbundare visar sig vara nya inkarnationer av sina föregångare, är de romantiserade ungdomsarabförbundarna inte mycket mer än föryngrade versioner av de gamla despoterna.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons