X
Annons
X
Analys

Therese Larsson Hultin: Hård brexit det enda rätta för britterna?

Med det brittiska EU-utträdet i fullt kaos är frågan om inte ett avtalslöst utträde är det alternativ som är minst dåligt. Det kommer att kosta och det kommer att uppstå problem – men det kan också göra britterna nöjdare.

Läs mer om Brexitkaoset

Det är lika bra att ta det viktigaste först: med dryga två veckor kvar till den 29 mars (då Storbritannien är tänkt lämna EU) så vet ingen vad som kommer att ske. Theresa May vet det inte, det brittiska parlamentet vet det inte, Bryssel vet det inte och vi journalister eller andra förstå-sig-påare vet det absolut inte.

Det vi kan göra är kvalificerade gissningar och att lägga de olika alternativen på bordet.

Det finns i dagsläget heller ingen majoritet bland britterna för vad de ska göra nu. Landet har hela tiden varit splittrat och polariseringen har inte förändrats under de senaste månaderna. Att väljarna skulle ha svängt och ångrat sig vad gäller brexit – som ibland påstås – är alltså inte sant.

Annons
X

I stället visar mätningar att Storbritannien är delat i tre ungefär lika stora delar: de som vill lämna utan avtal (en hård brexit), de som vill lämna med Theresa Mays avtal eller fortsätta förhandla, och de som allra helst vill kasta resultatet från folkomröstningen i papperskorgen och stanna kvar i EU.

En hes Theresa May talar inför parlamentet strax innan hon förlorar omröstningen den 12 mars. Foto: Jessica Taylor/AP

Jag har nu följt brexitprocessen ända sedan David Cameron en gång för alla ville sätta punkt för Bryssel-kritiken i det egna Tory-partiet och dessutom radera ut EU-hatarna i UKIP. Det var i januari 2013 och den före detta premiärministern visste inte vad han drog igång.

Sakta har en tanke växt fram. Tänk om det trots allt är bättre för Storbritannien att klippa banden med EU och gå?

Världens blickar riktades än en gång mot London i tisdags. Här en Irländsk pub i Bryssel. Foto: Francisco Seco/AP

Britterna har haft ett komplicerat förhållande till unionen ända sedan de 1973 gick med i vad som då hette EG. Det skulle inte ta lång tid innan medlemskapet ifrågasattes, och en folkomröstning om de skulle stanna eller inte hölls redan 1975. Sedan dess har brittiska tidningar (eller snarare engelska, för de har varit värst) konstant överdrivit ”hotet från Bryssel” eller till och med hittat på historier som att EU vill förbjuda servitrisers urringningar eller att gurkor måste se ut på ett visst sätt.

(Pikant nog var det en viss Boris Johnson som fabricerade mest. Den före detta utrikesministern var tidningen Daily Telegraphs korrespondent i Bryssel i fem år, och han verkar ha skrivit efter mottot ”låt aldrig fakta stå i vägen för en bra story”.)

Över 45 år av skepsis sätter spår och jag har de senaste åren mött engelska tanter som vill lämna unionen för att ”det sitter för många polacker i väntrummet på vårdcentralen”. Gubbar som svurit över att Bryssel ”kört över” London och unga människor som stolt förkunnat att Storbritannien minsann varit ett imperium där solen aldrig gick ner, och att de därmed inte skulle behöva rätta sig efter kontinenten.

I engelska Blackpool röstade en 67,5 procent av invånarna för brexit. Pensionärerna på torget ville inte uppge sina namn – men de hade mycket negativ att säga om EU. Foto: Yvonne Åsell / SvD

Låt oss därför leka med tanken att Theresa Mays avtal – eller något liknande – trots allt röstas igenom.

För att hålla gränsen mellan Nordirland och republiken Irland öppen, vilket är ett villkor för en uppgörelse, måste Storbritannien gå med på att antingen vara en del av den inre marknaden (tänk Norge) eller ingå i någon sorts tullunion med EU (som Turkiet).

Men såväl norrmän som turkar måste rätta sig efter vad Bryssel bestämmer. Den som inte är medlem har inte heller något att säga till om. Så är det bara. Dessutom står det inte britterna fritt att upprätta handelsavtal med resten av världen, eftersom de i första hand måste rätta sig efter EU:s tullregler och kvoter.

Gissa om britterna kommer att uppskatta att behöva sitta fint, rulla runt och skälla bara för att Bryssel bestämmer det?

Ja, det kommer att kosta på att lämna EU. Men för den som upplever att de är fast i ett dåligt äktenskap spelar det ingen roll. Att huset blir mindre, bilen billigare och det bara blir varannan vecka med barnen är ett pris som kan kännas värt att betala.

Ur den synvinkeln är Theresa Mays uppgörelse värsta tänkbara. För vem vill skilja sig, leva med nackdelarna, och ändå tvingas hoppa högt eller måla om huset bara för att ex-mannen kräver det?

Det är en tanke som är värd att ha i bakhuvudet.

Annons
X
Annons
X
Annons
X

En hes Theresa May talar inför parlamentet strax innan hon förlorar omröstningen den 12 mars.

Foto: Jessica Taylor/AP Bild 1 av 3

Världens blickar riktades än en gång mot London i tisdags. Här en Irländsk pub i Bryssel.

Foto: Francisco Seco/AP Bild 2 av 3

I engelska Blackpool röstade en 67,5 procent av invånarna för brexit. Pensionärerna på torget ville inte uppge sina namn – men de hade mycket negativ att säga om EU.

Foto: Yvonne Åsell / SvD Bild 3 av 3
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X