Annons

”Heberleins resonemang om burka håller inte”

Ann Heberlein hänvisar till andras säkerhet när hon förespråkar ett förbud mot burka. Men hennes argumentation är bristfällig även på sina egna premisser, skriver statsvetare Henrik Dahlquist i en replik.

Under strecket
Publicerad
Foto: Mads Claus Rasmussen/Ritzau/TT, Adéle AskelöfBild 1 av 1
Foto: Mads Claus Rasmussen/Ritzau/TT, Adéle AskelöfBild 1 av 1
Foto: Mads Claus Rasmussen/Ritzau/TT, Adéle Askelöf

REPLIK | BURKAFÖRBUD

I förra veckan blev det olagligt att bära ansiktsslöjorna burka och niqab på allmänna platser i Danmark. Nu vill Ann Heberlein införa ett så kallat burkaförbud även här i Sverige (SvD 6/8). I stället för att fokusera på de muslimska klädesplaggen väljer Heberlein att peka på ett par generella problem med ansiktsmaskering.

Även den danska lagtexten håller sig till det generella. Den är ett allmänt maskeringsförbud, som träffar också clownmasker och motorcykelhjälmar. Heberlein menar att lagen infördes av säkerhetsskäl, att det vore för farligt att låta människor fortsätta täcka ansiktet. Hon har fel. Det argumentet hörs ibland. Men det är uppenbart att det inte är huvudsyftet med de europeiska burkaförbuden. Författarna till lagtexterna har medvetet valt att inte nämna burka och niqab, samtidigt som de hänvisar till allmängiltiga värden som trygghet och säkerhet, för att undvika kritik om att lagen inskränker religionsfriheten eller värderar människors livsval olika.

Annons
Annons

De danska Socialdemokraternas rättspolitiska talesperson Trine Bramsen menade exempelvis att det för partiet är ”avgörande att ett burkaförbud används till att få upp ögonen för den sociala kontroll och det kvinnoförtryck som burkan är en symbol för”.

Heberleins version av säkerhetsargumentet är bristfälligt även på sina egna premisser. Enligt henne kan ett förbud som begränsar människors frihet vara motiverat om nyttan för samhället är större än den skada som åsamkas den som hindras från att göra något. Som exempel ger hon hastighetsbegränsningar på vägar. Den enskilda människans frihet att köra fort begränsas eftersom de goda konsekvenserna, i form av färre olyckor, väger upp de dåliga. Samma resonemang använder Heberlein för att motivera ett maskeringsförbud: ”individens frihet att traska runt i balaklava begränsas med hänvisning till övriga medborgares trygghet och säkerhet”.

Resonemanget haltar. Heberlein behandlar valet att bära niqab eller burqa som vilken preferens som helst när hon likställer det med att ”traska runt i balaklava”. Forskning visar att den bilden ligger långt ifrån sanningen. I de djupintervjuer som gjorts med kvinnor som bär niqab framträder bilden av ett väl underbyggt och personligt val. Detta har betydligt starkare ställning i bärarens självuppfattning och världsbild än viljan att köra fort har hos fartdåren. Det innebär att skadan för den som hindras från att bära niqab blir oöverskådligt större än den som drabbar bilföraren som måste följa hastighetsbegränsningarna.

Annons
Annons

Det finns också mer grundläggande problem med Heberleins nyttokalkyl: den kan motivera förbud av vad som helst. Så länge den påstådda vinsten för samhället är tillräckligt stor kan begränsningarna för enskilda människor bli precis hur stora som helst. Det finns otaliga historiska exempel där argumentet har använts för att motivera mycket långtgående frihetsinskränkningar och förtryck.

Heberleins andra problem med niqaben är att den försvårar kommunikationen mellan människor. Det gör den säkert. Men det är knappast tillräckligt för att motivera ett förbud. Även den som frivilligt avlagt ett tysthetslöfte är svår att prata med. De eventuella problem det leder till är knappast skäl nog att tvinga den som inte vill tala till att börja göra det. Just frivilligheten är central även när det gäller ansiktsslöjan: den forskning som finns har inte kunnat hitta tecken på att de som bär niqab i Europa blir tvingade till att göra det. I själva verket visar undersökningar från Belgien och Frankrike att familjemedlemmar och släktingar i många fall försöker övertyga kvinnorna att inte börja täcka sig.

Ett burkaförbud gör det omöjligt för människor att fatta grundläggande beslut om sina egna liv. Den påstådda samhällsnyttan kan aldrig vara överordnad varje persons rätt att i så stor utsträckning som möjligt leva på det sätt hon själv vill.

Henrik Dahlquist
doktorand i statsvetenskap vid University of Oxford,
har tidigare arbetat på Utrikesdepartementet, och studerat vid London School of Economics och Uppsala universitet

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons