Annons

Hedningarnas uppror mot den kristne kungen

Tingshögen och gamla kyrkan i Gamla Uppsala.
Tingshögen och gamla kyrkan i Gamla Uppsala. Foto: Leslie Garland Pictures/IBL

”Kristnandet av Sverige skall ha börjat med att Ansgar kom hit på 800-talet och avslutats med att Olof Skötkonung och de andra 1000-talskungarna tvingades folket att anta den nya religionen. Men hur länge levde hedendomen kvar? Vet vi när det sista upproret mot kristendomen och prästerna ägde rum?”

Publicerad

Om vi begränsar oss till dagens Sverige, och utlämnar Finland (där kristendomen slog igenom långt senare, med hedniska uppror på 1200-talet) och samernas land i norr, blir svaret att huvuddelen av Västergötland kristnades på 900-talet och resten av landet på 1000-talet.

I vissa trakter, som södra Uppland och Jämtland, är utvecklingen förhållandevis lätt att analysera tack vare angivelser på runstenar. Dessutom nämns vissa av de väpnade uppgörelserna i bevarade skrifter. Den mest berömda incidenten skall ha ägt rum på 1080-talet, när kung Inge den äldre nedkämpade en icke-kristen reaktion i Svealand under ledning av en ingift släkting, känd som Blot-Sven (”Mannen som offrar”). Jag bloggade om detta för flera år sedan; Inge skall ha tvingats dra sig tillbaka till Västergötland eftersom han var kristen, men några år senare återkom han med vapen i hand och återställde ordningen. Missionären Sankt Eskil, vars namn går igen i Eskilstuna, lär enligt traditionen ha dödats av hedningar under Blot-Svens resning.

Men kristendomen blev inte allenarådande bara för att alla kungar höll sig till denna lära från och med kung Inges tid. Tack vare Sankt Botvids helgonbiografi känner vi till en hednisk resning några decennier senare. Botvid, en sörmlänning som blivit döpt i England, skall ha missionerat på Södertörn tills han halshöggs i sömnen omkring 1120. Mördaren uppges ha varit en slavisk träl som Botvid friköpt och sökt omvända till kristendomen. I helgonbiografin anges att en större kamp mellan kristendom och hedendom vid denna tid slutade med den förra lärans slutgiltiga seger och att en kyrka invigdes till Sankt Botvids ära år 1129, en ovanligt exakt datering.

Annons

Efter 1120-talet hör vi aldrig talas om hedniska revolter mot kristendomen inom ramen för det svenska riket, bortsett från ovannämnda resningar i Finland. Utifrån detta kan vi utgå från att de hedningar som ännu fanns kvar omkring 1130 tillhörde de sista generationerna, och att kristendomen var allenarådande i landet efter deras död.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons