Annons

Ett hemligt liv. Verner von Heidenstam och Kate BangHeidenstam och den hemliga kärlekshistorian

”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar
”Ett hemligt liv” av Martin Kylhammar Foto: Stefan Tell

När Kate Bang möter den 33 år äldre Verner von Heidenstam är hon gift och har en utomäktenskaplig affär i bagaget. I en ny biografi får vi läsa om den svenska nationalskaldens sista och allra största kärlek.

Under strecket
Publicerad

Ett hemligt liv. Verner von Heidenstam och Kate Bang

Författare
Martin Kylhammar
Genre
Biografier
Förlag
Albert Bonniers Förlag

646 s.

Paret står på trappan till herrgården. Hon med en både resignerad och bedjande blick åt hans håll. Han med ryggen demonstrativt vänd mot henne, blicken i fjärran. De står en god bit ifrån varandra, stämningen en helt annan än på andra foton från deras gemensamma liv. Kate Bang och Verner von Heidenstam håller på att glida isär. Deras kärlekshistoria är över, kampen om Övralid ska snart ta vid.

Jag fastnar för det här odaterade fotot, eftersom det har en både synlig och underliggande dramatik. Ett ögonblick vi kan fylla med symbolisk tyngd: ”vi vet att det gick åt helvete, här ser vi hur det började”. Martin Kylhammars ”Ett hemligt liv” innehåller många bilder från parets två decennier tillsammans, men ingen så betydelsemättad som den här. Dessutom föreställer den alla tre huvudpersoner i hans biografi: Verner von Heidenstam, Kate Bang och – gården Övralid. I januari 1937 skriver Heidenstam sitt sista brev till Bang, slutraden lyder: ”Hela Övralid är klätt till vinter och gnistrar i sin fulla prakt.”

Låt oss ta det från början. ”Ett hemligt liv” är berättelsen om kärlekshistorien mellan den svenska nationalskalden och den 33 år yngre kvinnan från Danmarks högborgerliga skikt. De två – i boken kallade Kate och H – möts 1916 när Kate är tjugofyra och H närmar sig sextio; deras smått skandalösa kärleksrelation ska vara i dryga tjugo år. Kate Bang blir Heidenstams sista och största kärlek. Men, det är också en kärlek som präglas av att till stor del tvingas pågå i det fördolda; inte ens när de flyttar ihop på Övralid i mitten av 20-talet är deras relation helt officiell. Paret fortsätter att ha skilda sovrum. De gifter sig aldrig.

Annons
Annons

Alla spännande berättelser om gamla hemligheter innehåller en bortglömd låda. ”Ett hemligt liv” är inget undantag från den regeln. När Kate Bangs barnbarn Flemming och hans hustru Marianne 2014 bjudits in till Övralid, efter att Kate Bang-priset instiftats, överlämnar de lådan som gåva till Övralidsstiftelsen. Trälådan innehåller Kate Bangs privata arkiv; dagböcker, brev och foton. Martin Kylhammar är den som får ta hand om lådan och använda dess innehåll. Ett pusselläggande arbete tar vid, ”Ett hemligt liv” är resultatet.

”Ett hemligt liv” är en tung bok, i ordets alla upptänkliga betydelser. Med sina 650 sidor mellan hårda pärmar är den inget för den handledssvaga att bära runt på. Tung är den också för att historien om Kate och H kantas av så många svårigheter och sorger. Och den är också mastig i det avseendet att den är överlastad med information, ingen teknikalitet tycks för obetydlig. Det är ett misstag experten, och professor Kylhammar har arbetat med Heidenstam i decennier, ofta gör: överskattar intresset för detaljkunskaper. 

Martin Kylhammar följer Kate och H genom deras år tillsammans, därefter efterspelet och striderna kring Övralid som varar också efter Kates död 1976. Kylhammars väg genom denna historia är den kronologiska, hans ambition att följa Kate och H ”dag för dag”. I spännande faser av parets gemensamma liv är det ett utmärkt grepp, när det innebär detaljfakta om försenade tåg, hotellinredning eller bilinköp vandrar tanken däremot lätt iväg.

Heidenstam förhåller sig betydligt svalare till Hitler och nazismen än historieskrivningen velat göra gällande

Annons
Annons

”Ett hemligt liv” är en hybrid mellan (litteratur)historieskrivning och publiktillvänd biografi. Som sagt är den späckad med detaljer intressanta främst för forskningen, men den är samtidigt också härligt renons på akademisk stolpighet. Kylhammar kanske inte bländar med sin stilistik, men den är klar och fri från krumbukter. Stundtals är han väl förtjust i sin expertis och arbetsinsats, men: han är passionerad inför ämnet. Det är inte svårt att förstå varför. Kärlek med förhinder är en berättelse vi aldrig tröttnar på.

Författaren Verner von Heidenstam har ingen framträdande roll i ”Ett hemligt liv”. Dels faller det sig naturligt – Heidenstam tilldelas Nobelpriset året han och Kate träffas, 1916, och skriver inget av stor betydelse efter ”Nya dikter” (1915) –, dels beror det på att Kylhammar konsekvent fokuserar på historien om Kate och H. Den politiskt kontroversielle Heidenstam och det eftermäle som nazianstruken nationalskald han fått dras med, ägnas dock viss uppmärksamhet. Både H och Kate har en antikommunistisk hållning som får dem att vurma för den tidiga fascismen under Mussolini. Det går inte att komma ifrån, lika lite som det faktum att Heidenstam förhåller sig betydligt svalare till Hitler och nazismen än historieskrivningen velat göra gällande; enda gången han gör ett statement i offentligheten är i ett upprop mot den tyska förföljelsen av judiska intellektuella hösten 1935.

Kylhammar gör genom hela boken en poäng av just hemligheterna, av att skilja mellan liven, som han säger, ”på scenen” och ”bakom scenen”. Att Kate och H levde ett liv som var för kontroversiellt för offentligheten är sant, men stundtals tänker jag att Kylhammar gör för stor sak av sitt ”bakom scenen”; det blir ett mantra som upprepas till dess att paret framstår som helt unika i sin, faktiskt rätt allmänmänskliga, åtskillnad mellan privat och offentligt.

Annons
Annons

Den stora behållningen med ”Ett hemligt liv” är att den ger oss berättelsen om den förtalade Kate Bang. Hon är en fascinerande bekantskap, inte minst så för sina upprepade brott mot regler och konventioner. Hon är gift med barnafadern Otto Bang när hon träffar H, men har redan en utomäktenskaplig affär i bagaget. Hon lever länge med den så mycket äldre svenske författaren trots att det tvingar henne från barnen och in i hemlighetsmakeri, mot slutet inleder hon åter relationer med andra; hon träffar val som ständigt går på tvärs mot vad den förväntade kvinnorollen påbjuder.

Bang kommer förvisso att själv skriva sina memoarer (”Vägen till Övralid” och ”Övralid”), men Martin Kylhammar nyanserar och fördjupar bilden. Historien om Kate Bang – en kvinna för vilken friheten att välja alltid tycks ha varit det viktigaste – och fynden i trälådan, får mig att tänka på Heidenstams dikt ”Gustaf Frödings jordafärd”: ”Förunderligt stort är ett människoöde. (…) Allting fåfängligt, / allting jordiskt dör, dör, / men hon själv blir det verk hon danar.”

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons