Annons

”Finns en kraft i chocken kring tystnadtagning”

Över tusen skådespelare och dansare vittnade om sexuella övergrepp, trakasserier och kränkningar förra hösten. Fack och arbetsgivare tog problemen på allvar och lovade åtgärder. SvD Scenhöst frågade fyra aktuella skådespelare på olika stadsteatrar om vad som hänt sedan dess.

Under strecket
Publicerad

Helena Bergström.

Foto: Claudio Bresciani/TTBild 1 av 1

1 / 4

”Spelar Nora i fantastisk pjäs helt i metoos anda”

Helena Bergström.
Helena Bergström. Foto: Claudio Bresciani/TT

Helena Bergström, aktuell i ”Ett dockhem 2” på Stockholms stadsteater, premiär 21/9.

Hur reagerade du på #metoo och i synnerhet #tystnadtagning och #tystdansa?

– Det blev för mig och för så många andra en form av revolution. De här strukturerna har funnits så länge jag har hållit på med teater och film, och äntligen tog man bladet från munnen. Det som var chockartat var alla dessa vittnesmål. Jag kan ju säga att i och med att jag blivit äldre så har jag inte råkat ut för så mycket. Jag har helt enkelt anpassat mitt arbete för att slippa det. Men som ung, då hände ju saker hela tiden, och framför allt det att vi kvinnor hela tiden fått, och får, parera. Det var nödvändigt och fantastiskt att allt detta uppdagades.

– Sedan kan det också gå lite överstyr rent mediemässigt, när det känns som att media kidnappar storyn. Det här med Benny Fredriksson är förstås väldigt känsligt.

Har du märkt av någon förändring i branschen sedan dess vad gäller nolltolerans mot kränkningar?

– Ja, det har förändrats, man känner att det finns en större medvetenhet och vilja i branschen. Men att fullt ut få detta att bli en jämlik bransch, det kommer att ta tid, och ska också ta tid. När det har funnits en struktur och en norm så otroligt länge och vi tar tio steg fram, så kommer vi också att ta några kliv tillbaka, för att sedan kunna ta tio steg fram igen. Att hetsa på och göra en ”quick fix” av det här kommer inte att vara hållbart, för då kommer många att känna att de inte är inkluderade och istället sparka emot förändringen. #Tystnadtagning blev ett slags chock för branschen. Och den chocken ska vi surfa på, men också tänka inkluderande så att alla känner sig delaktiga i det som sker.

– Jag har fört den här kampen inom mig själv länge och med åren blivit allt mer medveten om att det handlar om strukturer och inte om mig. Förut, när jag var yngre, tog jag saker så väldigt personligt. Nu vill jag bara förändra, skapa medvetenhet. Och det är det som hänt nu, att medvetenheten om att det är såhär det ser ut har kommit med raketfart. Det fanns en sådan kraft i chocken kring hela #tystnadtagning, trots att vi alla egentligen redan visste hur det var.

Vad spelar du i höst?

– Jag spelar Nora i ”Ett dockhem 2”, tillsammans med Marie Göranzon. Det är en fantastisk nyskriven pjäs som behandlar just de här ämnena, helt i #metoos anda. Efter hösten som varit så omtumlande och dramatisk är det intressant när det kommer dramatik som också speglar kvinnokampen på ett väldigt komplext sätt. Pjäsen har gått på Broadway, och har nu svensk premiär. Att jag får chansen att spela Nora igen, det är exakt femton år sedan sist, känns som en present just när man sitter med allt det här i ryggen.

Annons
Annons

Mari Götesdotter.

Foto: Emmalisa PaulyBild 1 av 1

2 / 4

”Folk är extra aktsamma just nu och det är bra”

Mari Götesdotter.
Mari Götesdotter. Foto: Emmalisa Pauly

Mari Götesdotter, aktuell i ”Monicas vals” på Malmö stadsteater, premiär 21/9.

Hur reagerade du på #metoo och i synnerhet #tystnadtagning och #tystdansa?

– Jag kände lättnad. Jag upplever att det under lång tid, ända sedan jag började med det här yrket, har funnits ett hysch-hysch kring de här sakerna. Och ju mer jag jobbat och ju äldre jag blivit, desto fler historier har jag fått höra från alla runtomkring, både män och kvinnor, om ett utbrett maktmissbruk där sexuella trakasserier är en del. Det fanns något sorgligt över kvinnor i en äldre generation som sa att, ja men så här är det. En uppgivenhet. Det var därför det var en så stor lättnad när allt det här fick komma upp. Det är många som sagt att vad spelar det för roll, det hände för tjugo eller trettio år sedan. Men det är mycket uppdämt som verkligen behövde få komma upp till ytan. Inte minst så slipper alla som varit med om trakasserier att känna sig ensamma. Jag har själv varit med om saker och anmält, och även om jag visste att jag inte var ensam blev det så tydligt nu. Vidden av det hade jag aldrig kunnat föreställa mig.

Har du märkt av någon förändring i branschen sedan dess vad gäller nolltolerans mot kränkningar?

– Jag märker att man är mer osäker på var gränserna går, vad som är okej att skämta om och inte. Skojar man med varandra är man hela tiden försiktig och kollar att alla är med på tåget. Vi dör om vi inte får skämta med varandra, men det är skillnad när det övergår i kränkning eller när någon dominerar ett rum. Nu har jag en extremt human arbetsplats, en av de bästa jag jobbat på när det kommer till de här frågorna. Så där har jag inte märkt någon enorm förändring just för att vi inte haft så stora problem.

– Men jag tror att det överlag kommer att vara en övergångsfas nu när man är rädd för att vara på fel sida gränsen. Då är det viktigt att ha helikopterperspektivet. Man ska inte behöva vara konstant försiktiga gentemot varandra, men det är nog naturligt att folk är lite extra aktsamma just nu och det tror jag är bra.

Vad spelar du i höst?

– Jag spelar Monica Zetterlund i ett slags drömspel om hennes liv och konstnärskap. Vår ensemble flyter in i och ut ur karaktärer och minnen kring Monica som rör sig mellan allt från att hon är femton år till strax före hennes död.

Annons
Annons

Charlotta Öfverholm när hon repeterar en av sina egna koreografier.

Foto: Staffan LöwstedtBild 1 av 1

3 / 4

”Arbetsgivare känner sig nog lite rädda”

Charlotta Öfverholm när hon repeterar en av sina egna koreografier.
Charlotta Öfverholm när hon repeterar en av sina egna koreografier. Foto: Staffan Löwstedt

Charlotta Öfverholm, aktuell i ”Det sjunde inseglet” på Uppsala stadsteater, premiär 17/11.

Hur reagerade du på #metoo och i synnerhet #tystnadtagning och #tystdansa?

– Från början tyckte jag bara att det var väldigt välkommet och behövligt. Under min karriär där jag framför allt jobbat internationellt som dansare har folk, eller män, verkligen gått över gränsen. Å ena sidan kände jag att äntligen kan man faktiskt kräva lite mer av arbetsgivare och arbetsplatser. Som frilans är man alltid i underläge och ska vara tacksam för att ha fått ett jobb. Men å andra sidan finns det en risk att folk kan bli felbedömda också. Det såg jag personligen på nära håll. Det är så enkelt att beskylla någon som man kanske bara vill sätta dit av andra anledningar.

Har du märkt av någon förändring i branschen sedan dess vad gäller nolltolerans mot kränkningar?

– På en arbetsplats där jag ofta arbetar har de gjort ett åtgärdsprogram, och även avskedat folk som uppenbart betett sig helt fel. Jag vet exempelvis en man som verkligen utnyttjat systemet och människor omkring sig. I och med #tystdansa gjordes det direkt åtgärder vilket var väldigt bra.

– Det som är positivt med att #metoo slog igenom så starkt är att vi arbetstagare nu kan säga när något känns fel. Om man står upp för sig själv nu så tror jag att det kommer att vara en skillnad gentemot tidigare, när man i stället kanske straffades. Sedan vet man inte hur arbetsgivaren går vidare med det. Men jag tror att det åtminstone just nu finns en rädsla för att göra fel. Arbetsgivare känner sig nog lite rädda och det har blivit en självklarhet att ha nolltolerans mot sexuella kränkningar precis som mot rasism och homofobi. Men jag tror också att det är upp till arbetstagarna att fortsätta stå uppför detta, man måste vara aktiv hela tiden.

Vad spelar du i höst?

– I november är det premiär för ”Det sjunde inseglet” av Ingmar Bergman på Uppsala stadsteater. Det är jättekul för jag har fått kontrakt som skådis. Jag har en skådespelarutbildning också men jag har ju verkligen mest fokuserat på dansen. Det är dock en väldigt fysisk roll, jag kommer att spela Döden som är en av huvudrollerna.

Annons
Annons

Emelie Strandberg.

Foto: Ola KjelbyeBild 1 av 1

4 / 4

”Nu finns en beredskap som inte fanns tidigare”

Emelie Strandberg.
Emelie Strandberg. Foto: Ola Kjelbye

Emelie Strandberg, aktuell med ”Smärtan” på Göteborgs stadsteater, premiär 14/9.

Hur reagerade du på #metoo och i synnerhet #tystnadtagning och #tystdansa?

– Jag läste tillsammans med många andra skådespelare vittnesmål från #tystnadtagning på Världskulturmuseet i Göteborg en tid efter att uppropet publicerats. Det var en vidrig upplevelse att höra och läsa om alla övergrepp, men också en mäktig känsla med den totala uppslutningen.

Har du märkt av någon förändring i branschen sedan dess vad gäller nolltolerans mot kränkningar?

– Branschen kan omöjligen ignorera det som #metoo-rörelsen lyfte fram. Då menar jag både på ett strukturellt plan och i konkreta situationer på teatern. Jag tror att det nu finns en beredskap och medvetenhet som inte fanns tidigare.

Vad spelar du i höst?

– Jag är mitt uppe i arbetet med Marguerite Duras "Smärtan" i bearbetning av Lucas Svensson. Jag regisserar uppsättningen, har gjort scenografin och medverkar på scenen. Pjäsen bygger på Duras dagboksanteckningar från Paris i slutskedet av andra världskriget. Carina Boberg spelar rollen som Marguerite, en kvinna som väntar på sin man som har deporterats till ett koncentrationsläger. Hon vet inte om han någonsin kommer att återvända. Pjäsen skildrar en människa i upplösning som tar sig igenom ovisshetens helvete. Det är en djupt skakande text om överlevnad.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons