Annons
Gäst

Lotta Lundberg:Hellre en ursinnig apa än en hatisk antidemokrat

Ursinniga apor och hatiska antidemokrater sitter inte i samma båt.
Ursinniga apor och hatiska antidemokrater sitter inte i samma båt. Foto: Oskar Kullander
Under strecket
Publicerad

I tidningen Fokus 25/8 berättar Mats Holm om ett försök med två apor.

Den ena apan belönas med en bit gurka efter väl förrättat värv.

Allt är frid och fröjd tills han upptäcker att apan bredvid får en druva för exakt samma prestation.

En druva! En mycket godare druva!

Jag tror att de flesta av oss kan känna igen oss i båda aporna. Vi vet hur det känns att bli premierade och vi vet hur det känns att drabbas av avunden.

Apan med gurkan blir så förbannad att han kastar den på försöksledaren och börjar leva rövare i sin bur.

Känslan för orättvisa är djupt rotad i oss. Om det är biologiskt eller socialt lämnar jag till de lärde att fortsätta tvista om. Jag tror att de flesta av oss kan känna igen oss i båda aporna. Vi vet hur det känns att bli premierade och vi vet hur det känns att drabbas av avunden.

Sen delar sig havet. Hur vi lever med det faktum att ingen av oss får det vi förtjänar är inget ämne för en krönika – det är ett helt bibliotek. För var står det ens skrivet att vi överhuvudtaget förtjänar någonting?

Och vem är i så fall ansvarig att fördela gurkor och druvor?

Annons
Annons

Gud, Staten, Mamma, Chefen – där har vi också lite olika anspråk.

Berättelsen om gurkan och druvan har följt mig när jag har observerat den tyska valrörelsen och sett hur framför allt Angela Merkel, men även journalisternas väg, kantats av flygande tomater, glåpord och visselpipor. Hur smockan har hängt i luften.

Och hur raseriet som brinner i ögonen på de förödmjukade förvandlas till hat.

De bara skriker. Som små barn som inte har något annat uttryck än att vråla rakt ut.

Och jag känner skillnaden mellan apans ursinne och antidemokraternas hat. Ursinnet är fortfarande ett känslouttryck. Det finns något sunt i det. Hatet är fruset. Hatet är iskallt. Hatet är den primitiva avundens enda bastion.

För det är en stor skillnad mellan vrede, ilska, hat och ursinne.

Det är en mognadsfråga att orka ta sig igenom de olika stadierna. Våga känna nyanserna mellan förakt och avsky. Bära besvikelser och erkänna avund. Utan att agera ut det.

Att kunna bära, hålla, känna och resonera om sina egna känslor är en förutsättning för att man ska klara av att upprätthålla en demokrati.

Allt detta kan en människa lära sig som får ett språk. Och det betyder inte att kunna en massa ord på engelska eller latin, om nu någon trodde det.

Att ha ett språk är att veta vad man känner och kunna sätta ord på det, men ännu viktigare är att kunna få in känslan i ordet. Det är minsann ingen Hermodskurs.

Att kunna bära, hålla, känna och resonera om sina egna känslor är en förutsättning för att man ska klara av att upprätthålla en demokrati. Alla föräldrar som haft en treåring vet att den måste stoppas när den går bärsärk.

Att erfara att vuxenvärlden fullständigt kollapsat och kommer att släppa ut treåringarna i Göteborg på lördag – intill synagoga och litteratur – två grundpelare i bildningens tempel, är förtvivlat.

Att veta att det nationalistiska rasistiska partiet AfD har en roll att spela i dagens tyska val är förstadiet till samma olycka.

Här är det oerhört viktigt att komma ihåg att de tyska mansförbund som hjälpte Hitler till makten inte var några arga apor som bara fått en gurka.

De var förfrusna funktionärer – utan språk för det dyraste vi har. Vår känsla för varandra.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons