Annons

Maria Ludvigsson:Hemligt papper säkrar makten åt Socialdemokraterna

Foto: Lars Pehrson
Under strecket
Publicerad

Ledare | Överenskommelser

”Värdelösa ord på ett papper! Ett fullständigt fiasko!” Efter klädsam offentlig tystnad tog Jonas Sjöstedt i dag bladet från munnen. Han skrädde inte orden. En smula befriande var det onekligen.

I överenskommelsen mellan S, MP, C och L står "Denna överenskommelse innebär att Vänsterpartiet inte kommer ha inflytande över den politiska inriktningen i Sverige under den kommande mandatperioden".

Under presskonferensen tidigare i dag förklarade Sjöstedt samma mening pulveriserad: "Klausulen är nu i praktiken tillintetgjord. Den är historia."
Det är möjligt att vänsterledarens ord blir historiska. Att hans bedömning av framtiden för pakten mellan S, MP, C och L är riktig och att allt med tiden går i stöpet. Men de fyra partiernas respektive ledare tycks frejdigt gå vidare. Här finns bara möjligheter, som en framtidscoach förmodligen skulle uttrycka saken.

Som marknadsliberal är det inga problem att läsa delar av överenskommelsen mellan de fyra med en smula hopp. Att reformer måste föregås av arbete att ta fram underlag och slutligen ett smart lagförslag är heller inget argument mot poängen med marknadshyror och mindre omfattande arbetsmarknadsregleringar. (C och L har dessutom lovats aktivt deltagande i förarbeten och direktivformulering.) Men någon uppsluppen nyliberalism är det inte tal om. Tyvärr.

Annons
Annons

Det tycks som om Vänstern och Sjöstedt har funnit förslagen om bostads- och arbetsmarknaden mest motbjudande. Där alla andra ser friare hyressättning i kommande hyreshusproduktion och fler undantag från turordningsreglerna, ser Vänsterparitet marknadshyror och ett streck över anställningsskyddet. Från Vänsterpartiets ideologiska utgångspunkt är en ganska modest liberalisering av otjänliga system skäl nog att rasa.

Själva avtalstexten visar att V har fel i sak. Det är inget systemskifte, inte ens en början. Till dem som säger att Alliansen aldrig skulle mäkta med något liknande är frågan hur ett gemensamt alliansförslag om bostads- och arbetsmarknaden hade kunnat vara mindre radikalt.

Sjöstedts harm kommer, rättmätigt, av V-klausulen, den som stadgar att vänstern aldrig ska få något inflytande över Löfven-regeringens politik.

Det är också klausulen han återkommer till under mötet med pressen och kontrar med ett eget avtal mellan Löfven och honom, "ett papper ni aldrig kommer att få se". Han gjorde också klart att så fort detta pappers mening på något sätt negligeras av Löfven "drar vi undan vårt stöd".

Ett "misstroendelöfte" kallade han det och det innebär att varje antydan om förändringar i Las eller hyressättning kommer föranleda V att rikta misstroende mot statsministern. Då kommer M, KD, V och SD trycka på samma knapp.

Men, som Sjöstedt lät oss veta, tror han ändå inte att dessa förslag någonsin kommer att läggas fram.

Vi har alltså en kommande regeringsbildning som bygger på två motstående, väsensskilda, världsbilder. Å ena sidan en januariöverenskommelse mellan S och C/L där det främsta löftet är att V inte får något som helst inflytande över politiken, å andra sidan ett papper som ingen kommer att få se som ställer löfte att samma V ska få inflytande över politiken.

Lägg därtill det lika paradoxala att om C och L ska få igenom sin del av överenskommelsen kommer de vara tvungna att acceptera sådant som alls inte står i samma överenskommelse, allt det där Löfven lovat V att ändå få inflytande över.

Avtal och hemliga papper säkrar makten åt Socialdemokraterna, alldeles oavsett om de sviker alla de tecknat något avtal med.
Påminner inte det hela bedrövligt mycket om decemberöverenskommelsen?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons