Annons

Vår kamp för tolerans ska inte gömmas undan

Foto: Magnus Selander
Under strecket
Publicerad

Gäst | Historiecensur

”Du är en bögjävel, va?” Den verbala smockan förklädd till retorisk fråga gör ont. Mest för att den är så häpnadsväckande välplacerad i både tid och rum. Det är en ljummen fredagskväll i juni, året är 1997, jag är nyss fyllda 18 år, och står vid en bardisk. Livet leker och fallhöjden är stor.

Personen som uttalar ordet ”bögjävel” är vuxen. Det tar extra hårt. Men lika välplacerad som mannens snyting, är också den direkta reaktionen från kvinnan bakom baren. ”Hörru! Nu ska du gå hem”, säger hon bestämt samtidigt som hon rycker ölen ur den förvånades hand. Han lämnar baren efter att ha gjort en kort karriär från domare till dömd.

”Bögjävel”. Så kunde det låta på 90-talet. Vi är många som hört ordet. Så kan det säkerligen fortfarande låta på sina håll. Men mycket har onekligen hänt. Sedan episoden i baren har HBT-personer kunnat känna av både politiska framsteg och förbättrade attityder hos allmänheten.

Tjugo år senare går Försvarsmakten och Polisen i Prideparaden, kronprinsessan delar ut pris på Gaygalan och präster viger samkönade i kyrkan. Detta ensamt är möjligen inte svaret på alla ansträngningar, men det vore fel att inte betrakta tingen som ett slags kommandohöjder. Det är ett arbete som kommer av många människors långa kamp, och även om mycket återstår, har alla dessa människors hårda arbete betalat sig.

Annons
Annons

I ett tveksamt försök att rädda framtida generationer från nedsättande ord mot bland annat homosexuella har SVT beslutat att inte tillgängliggöra vissa avsnitt av 90-talsserien ”Bert” på SVT:s webbtjänst Öppet Arkiv. Detta är ett stort misstag.

I denna missriktade solidaritetshandling väljer de en censurliknande lösning på ett för dem uppenbart obekant problem. Det är enkla lösningar man använder för att snabbt diska undan det som är svårt.

Men ett problem försvinner som bekant inte för att man låtsas om som att det inte finns eller aldrig fanns. Den kamp och det arbete som lett vägen fram till att kyrkklockorna kan ringa för samkönade par har varit kantat av stickord och gliringar. Om detta måste vi kunna tala. Om orden som gjorde ont, och varför de gjorde ont.

Vi behöver peka på hur det kunde låta, och att vi medvetet valt en annan väg. Endast då kan vi förpassa de onda orden till historien. Göra orden till ett fenomen från förr.

Men SVT:s censur raderar också en annan del av historien. Inte bara orden. Den raderar oss som fick ta emot orden. Vi som slogs, och vad vi slogs emot.

Det raderar också historien om kvinnan bakom baren, hon som fick nog. Alla som kämpat för egen del, eller för andra, vän eller obekant. Vi känner att den strävan är evig. Men för att fortsätta måste vi få berätta och synliggöra vad vi stridit och strider emot. Det ska inte raderas från oss.

HENRIK HEDBERG är statsvetare. Presschef för Försvarets Materielverk.

l.henrik.hedberg@gmail.com

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons