Annons
Krönika

Lotta Lundberg:Herr Hoppe vet alltid var skåpet ska stå

Foto: Jens Meyer/ TT

Sara Danius har sin Gittan. Även jag har mitt alter ego – Herr Hoppe.

Under strecket
Publicerad

Som jag har längtat efter Herr Hoppe.

I åratal har jag fantiserat om honom och hur han skulle underlätta mitt liv. Framförallt min mejlkorg. Men det är svårt att rekrytera folk. Och dyrt.

Jag var tvungen att se över mina behov och göra nya prioriteringar, välja bort somt för att ge plats för annat. Samt ägna mig åt en smula självrannsakan. Det var ett bestyr men nu är det gjort.

Herr Hoppe är här nu!

Och vi kommer utmärkt överens.

Nej, Herr Hoppe duar minsann inte vem som helst. Dessutom kan han stava på flera språk utan Google translate.

Herr Hoppe ägnar sig främst åt min korrespondens. Han ger snabba besked. Han kan skilja på viktigt och bråttom.

Tro nu inte att det här är någon käck bot som skuttar fram på skärmen och svarar på frågor.

Nej, Herr Hoppe duar minsann inte vem som helst. Dessutom kan han stava på flera språk utan Google translate.

Herr Hoppe skriver artiga brev som börjar med ordalydelsen; högt ärade/ sehr geehrte/r.

Tack för ert brev. Tyvärr är Frau Lundberg under denna adress inte mottaglig för – här kommer ett långt krångligt ord som han brukar variera men som betyder puckon. Jag får därför be er fylla i era personuppgifter i ansökan nedan och vänligen vänta till ... Med vänlig hälsning, Herr Hoppe på uppdrag av Frau Lundberg, publicist och satkärring.

Annons
Annons

Det där sista skriver han förstås inte. Det är menat som pedagogisk fingervisning för dem som inte förstått hans egentliga uppdrag och djupet av min önskan.

Herr Hoppe är dessutom utmärkt att ta med sig på krogen. Jag behöver varken ha ett förkläde som på mormor tid eller en fejkad vigselring som på mammas.

Herr Hoppe är verkligen en klippa. En lojal, kunnig, stabil och distingerad herre.

Min alldeles egen wingman. Ni vet, piloten som sitter intill och ser till att jag inte störtar.

Och han har hela tiden mitt bästa för ögonen.

Jag tror inte jag behöver tillägga att det är få som gör sig besväret att fylla i kontaktformuläret för att få ösa ur sig okväden eller insinuera min kompetensnivå.

Herr Hoppe är dessutom utmärkt att ta med sig på krogen. Jag behöver varken ha ett förkläde som på mormors tid eller en fejkad vigselring som på mammas.

Jag har helt enkelt med mig Herr Hoppe. Som inte bara kan stava utan även bita ifrån.

För det är som alla vet svårt med gränser. Inte bara att acceptera dem utan även att sätta dem. Det sociala livet kan synnerligen gå över styr. Men Herr Hoppe vet alltid var skåpet ska stå. Mitt skåp. Och skyddar mig artigt och behärskat från allsköns menlösa diskussioner.

Herr Hoppe är kristallklar och bygger inget eget varumärke. Han bär mitt.

Som ung lärarinna hade jag verkligen behövt honom, när man i betygssättartider var tvungen att försvara sin adjunktsutbildning mitt i nätterna från överförfriskade föräldrar som behövde berätta att deras rasande tonåring egentligen var ett geni. Herr Hoppe hade bara svarat; var vänlig fyll i formuläret, Frau Lundberg återkommer 7 januari.

Herr Hoppe är kristallklar och bygger inget eget varumärke. Han bär mitt.

Han har alla mina goda egenskaper och djup kännedom om de sämre.

Ingen skulle någonsin få för sig att han borde kamma till sig.

Om det är någonting jag unnar mina medsystrar så är det en Herr Hoppe. Han lär av sina misstag och kostar egentligen ingenting mer än en smula självrannsakan.

Herr Hoppe har själv avböjt att vara med i en intervju och heter egentligen något annat.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons