Annons

Karin Henriksson:Hillarys utmaning – att få väljarna att tycka om henne

Hillary Clinton har funnits på plats på åtskilliga demokratiska partikonvent men hon har aldrig haft huvudrollen – förrän nu. SvD:s Karin Henriksson som följt först Bill Clintons och sedan hustruns långa karriär porträtterar den välkända men ändå oåtkomliga Hillary som länge drömt om att bli USA:s första kvinnliga president.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

Hillary Clinton på ett valmöte i Las Vegas i juli.

Foto: Andrew Harnik/APBild 1 av 5

SvD:s Karin Henriksson intervjuar Hillary Clinton 2003.

Foto: PrivatBild 2 av 5

Hillary och dottern Chelsea Clinton under valrörelsen 1992.

Foto: IBLBild 3 av 5

Hillary Clinton under valrörelsen 2007.

Foto: Elise Amendola / APBild 4 av 5

Bernie Sanders stödjer nu Hillary Clintons kandidatur.

Foto: Jim Cole / APBild 5 av 5

Hillary Clinton på ett valmöte i Las Vegas i juli.

Foto: Andrew Harnik/APBild 1 av 1
Hillary Clinton på ett valmöte i Las Vegas i juli.
Hillary Clinton på ett valmöte i Las Vegas i juli. Foto: Andrew Harnik/AP

WASHINGTON. Året var 2003.

Hillary Rodham Clintons första självbiografi, Levande historia, hade översatts till svenska.

SvD fick en intervju.

Jag satt i ena rummet i en svit i ett lyxhotell, ett stenkast från Vita huset, när dörren till det andra rummet öppnades och Hillary Clinton steg in.

Precis som alla andra journalister som träffat henne i enrum försökte jag ställa FRÅGAN så listigt som möjligt. Lappen ligger kvar i mitt ex av boken och där står: Om partiet nominerade Hillary Clinton till sin presidentkandidat – skulle det bli ja?

Hon viftade bort det hela med sitt porlande skratt. Något hon fortsatte med ända till 2007. Men de tjocka ganska tråkiga memoarerna ingick i en presidentvalskampanj som ingen vet när den började. Inte heller vem – hon själv eller Bill – som aldrig ville ge upp. Inte efter alla konspirationsteorierna, inte efter den smärtsamma förlusten mot uppstickaren Barack Obama 2008, inte när första efterlängtade barnbarnet kom och inte när hon eventuellt tittade på sitt födelsedatum och insåg att hon fyller 69 ett par veckor efter valdagen 2016.

Annons
Annons

SvD:s Karin Henriksson intervjuar Hillary Clinton 2003.

Foto: PrivatBild 1 av 1
SvD:s Karin Henriksson intervjuar Hillary Clinton 2003.
SvD:s Karin Henriksson intervjuar Hillary Clinton 2003. Foto: Privat

Hon gav prov på den värme och charm som så sällan glimtar fram i tv-rutan eller på massmöten.

Bland minnesfragmenten från bevakningen av Hillary. Glasögon som Coca-Cola-flaskor tyckte svärmor i Arkansas om yankee-svärdottern som knappast var en feminin sydstatsskönhet. Kampen för barns rättigheter. De utdragna affärerna. Havererade sjukvårdsinitiativet. Den ”enorma högerkonspirationen”. Hillaryhatet. Frisyrerna. De olycksaliga småbröderna Rodhams trassliga företag. Arbetssegern i senatsvalet år 2000 när hon lärde sig behärska mjölkpriskalkyler som är viktiga för de ofta bortglömda New York-väljarna på landsbygden bortom Manhattan. Utfrågningar, en gång av en åtalsjury bakom lyckta dörrar, många gånger i kongressen. Hillary alltid extremt väl påläst, men också undanglidande på jurist-politikerns sätt.

Under den där pratstunden i hotellsviten klarade vi av innehållet i boken ganska snabbt och sedan ville Hillary Clinton prata om Sverige och svensk familjepolitik – och hon gav prov på den värme och charm som så sällan glimtar fram i tv-rutan eller på massmöten.

Hillary Clinton tycker nog själv att hon varit öppen om allt från religiös tro, inspirationskällor, politiska ambitioner till besvikelser och äktenskapstrubbel i de bägge självbiografierna. Men anekdoter om hennes mer uppsluppna sidor får man leta på andra håll, som tjejsnack med en liten krets trogna väninnor, vanan att ta en stark drink – gärna vodka – på kvällarna.

Annons
Annons

Hillary och dottern Chelsea Clinton under valrörelsen 1992.

Foto: IBLBild 1 av 2

Hillary Clinton under valrörelsen 2007.

Foto: Elise Amendola / APBild 2 av 2
Hillary och dottern Chelsea Clinton under valrörelsen 1992.
Hillary och dottern Chelsea Clinton under valrörelsen 1992. Foto: IBL

Kort sagt, hon släpper ingen utanför närmaste familjen in på livet.

I år är det 47 år sedan hon uppmärksammades i medierna första gången. Hon hade, som första student någonsin, utsetts att hålla tal på examensdagen vid kvinnocolleget Wellesley. Det blev ett omnämnande i nationell press och på den vägen har det fortsatt. Smickrande, särskilt under valrörelsen 1992 om ”Köp 2, betala för 1” om det välutbildade proffsiga paret ur en ny generation som skulle dra in i Vita huset.

Men rätt snart kom en helt annan typ av skriverier, som att Hillary skulle ha kastat en lampa mot Bill, att hon hade tjänat storkovan på nötkreatursbörsen, att makarna iscensatt mord på en vän och rådgivare. Allt detta ligger bakom Hillary Clintons aversion mot medierna. Hon har inte gett en enda presskonferens i år och journalisternas misstankar om att det beror på att hon inte vill svara på frågor om e-posten är inget plus i sammanhanget.

Hillary Clinton under valrörelsen 2007.
Hillary Clinton under valrörelsen 2007. Foto: Elise Amendola / AP
Annons
Annons

Likeability-faktor spökade då och spökar nu också, även om hon leder en mer välordnad kampanj 2016

Sommaren 2007 bevakade jag ett möte med henne i New Jersey. Hon hade sjösatt kampanjen ett halvår tidigare och den här kvällen försvann hon, klädd i en dyr röd kavaj, in bakom ett draperi för att träffa vip-uppbackare innan hon dök upp igen på scenen i ett s k ball room. Hon greppade vant mikrofonen och avlossade ett tal som imponerade på alla närvarande. Hon såg helt enkelt ut att vara “the next president of the United States”, men parallellt vässade en yngre, grön nykomling sin kampanj och året därpå segrade han i en bitter och utdragen primärvalsstrid - tack vare en bättre kampanjorganisation, bättre rådgivare och bättre budskap.

Att så många inte litar på henne beror på att de tycker att hon är för mycket insiderpolitiker

I en debatt gjorde Barack Obama avsteg från sin neutrala stil och sa avfärdande ”You’re likeable enough Hillary”. Denna så kallade likeability-faktor spökade då och spökar nu också, även om hon leder en mer välordnad kampanj 2016 och attackmaskinen går varm i Brooklyn-högkvarteret. Hon är lika outtröttlig som alltid, med väl utarbetade valmanifest och var smart nog att ta till sig lagom mycket av den osannolikt framgångsrike utmanaren Bernie Sanders program.

Annons
Annons

Bernie Sanders stödjer nu Hillary Clintons kandidatur.

Foto: Jim Cole / APBild 1 av 1

Ytterst handlar det om kandidaten och varför han – eller nu hon – vill bli president.

Bernie Sanders stödjer nu Hillary Clintons kandidatur.
Bernie Sanders stödjer nu Hillary Clintons kandidatur. Foto: Jim Cole / AP

Partikamraten/opinionsexperten Peter Hart gick så långt som att råda: ”Visa din inre medkännande sida, håll fram dina ledartalanger, var djärvare och mer fokuserad”. Det är knappast något som kan beställas fram och däri ligger problemet för Hillary Clinton. Att så många inte litar på henne beror på att de tycker att hon är för mycket insiderpolitiker, att Bill och hon är lite väl giriga privat, att de bägge uppträder som om gängse regler inte gäller dem. Och, förstås, en ständig kanonad i konservativa medier och nu senast på republikanska partikonventet med den frustande talkören ”Lås in henne”.

För tillfället ser det ut som om Hillary Clinton fått en motståndare som är dömd att förlora i Donald Trump. Hon rankas högre i kunnighet och erfarenhet, medan han eldar upp folk och exploaterar den osäkerhet som den vita lägre medelklassen känt av länge. Men hon har en annan fördel som kallas ”den blå väggen” och innebär att demokrater gynnas av valsystemet med ett större antal garanterade så kallade elektorsröster.

Just nu dök ett mejl upp från Hillary-kampanjen. Från dottern Chelsea som tigger pengar, så lite som 1 dollar, med appellen:

”Min mamma har kämpat för vanliga amerikaner så länge jag minns. Hon är smart, hon är stark och hon glömmer aldrig vem det är hon slåss för och varför.”

Hillary Clinton har hållit tal - för andras räkning – på tidigare konvent, på torsdag kväll får hon hålla sitt eget om sin framtidsvision för partiet och landet. Och den 8 november säger väljarna sitt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons