Annons

Nicklas Berild Lundblad:Hinner vi med?

Foto: Joanna Andreasson
Under strecket
Publicerad

Det finns olika sorters tid. Kontinentalplattorna förskjuts i geologisk tid och kvantfenomen flimrar bara till i Plancktid. Vi lever i en biologisk tid som vi delvis delar med andra varelser till större eller mindre del. Blåvalens tid är nog litet annorlunda än vår och näbbmusens likaså – kanske kan det mätas i att vi har ungefär samma antal hjärtslag, men att de hos de minsta däggdjuren spenderas över bara några veckor och hos de största fördelas över flera hundra år – men vi lever i biologisk tid.

I universum fortskrider den galaktiska tiden i vintergatans långsamma vridning kring ett svart hål, och universum självt expanderar enligt sitt eget schema. För det mest blandar vi inte tider. Det händer sällan att vi som människor måste fatta beslut om sådant som sker i kontinental eller galaktisk tid. Vi skulle inte ens kunna fatta beslut om processer som sker i Plancktid (om vi inte haft ordentligt tid att förbereda oss). Samhället är byggt på institutioner som körs i biologisk tid.

Demokrati, marknader och kultur rullar på i vår egen tidsdimension.

Annons
Annons

Men vad händer när ny teknik låter oss köra gamla institutioner i ny hastighet? Om vi leker med tanken att antalet beslut per timme är den relevanta hastigheten för oss här så kan vi lätt se att var och en av oss har en övre gräns. Beroende på hur komplexa beslut det handlar om kan vi fatta som mest, säg, ett beslut i sekunden och som minst behöver vi några dagar på oss.

Vad vi sett de senaste hundra åren är hur vi i det tysta uppfunnit en helt ny tidsdimension: datortiden (ja, det låter ju litet ostigt, men det var det bästa jag kunde komma på för att översätta ”computational time”). En dator kan programmeras att fatta många miljoner beslut i timmen, och när vi använder dessa verktyg i klassiska institutioner så kan vi plötsligt köra dem i helt andra hastigheter än de utvecklades i – och kanske för.

Ta marknaderna. När en marknad körs i biologisk tid vet vi att det är en av de mest effektiva kunskapskoordinerade mekanismerna som finns. Stämmer det nödvändigtvis när vi kör den i datortid? Förändras marknaden av att vi introducerar algoritmisk handel? Förändras den av att vi plötsligt kan köra den i vår nya tidsdimension? Uppkommer nya risker? Uppkommer nya robusta fördelar som ökad likviditet?  

När vi talar om att ”hinna med” handlar det nog om att förstå hur institutionen fungerar och kunna analysera vad den gör. Den växande hastigheten och komplexiteten gör detta svårare. Har det någon betydelse? Nobelpristagaren Friedrich Hayek talade om spontana ordningar, och menade att dessa nästan alltid var bättre än olika planerade interventioner - men de spontana ordningar han kände till uppkom i och organiserades i biologisk tid, inte datortid.

Om vi transponerar frågan till geologisk tid kan vi fundera kring hur en marknad skulle fungera om vi körde den i takt med kontinentalplattorna, eller hur den skulle fungera i Plancktid. Skulle våra institutioner alls vara möjliga i dessa tidsdimensioner?

Detta är en intressant och spännande fråga, en som vi utforskar live i ett globalt experiment: spelar det någon roll om vi hinner med? Blir det kanske till och med bättre om vi inte hinner med?

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons