Annons

Janerik Larsson:Historielös socialdemokrati

Har satt ett bestående märke
Har satt ett bestående märke Foto: RICKARD NILSSON
Under strecket
Publicerad

Jag kan känna förståelse för Håkan Juholts ilska över att han håller på att utraderas ur det socialdemokratiska partiets historia när hans tal blivit svårare att hitta på partiets Youtube-kanal.

Men jag tycker egentligen inte att Juholt ska vara så missnöjd. Han har satt vad som nu tycks vara bestående märken i socialdemokratisk politik.

Socialdemokratin har sedan partiets stora ideologiska uppgörelser under tiden mellan det första och andra världskriget som huvudinriktning haft tanken att vara ett brett maktparti som oftast sökt undvika vänstersocialistiska villospår. Därför har partiet också under huvuddelen av denna tid haft ambitionen att vara ett pragmatiskt parti med sikte på att bidra till att skapa förutsättningar för välfärdsskapandet.

Från den linjen har man gjort två stora avvikelser.

Den första var arbetarrörelsens efterkrigsprogram som under de första åren efter andra världskriget siktade mot omfattande socialiseringar. Detta väckte en bred opposition och riksdagsvalet 1948 ledde till att tanken på statligt övertagande av viktiga delar av näringslivet övergavs.

Annons
Annons

Näringslivets samlade motstånd spelade en viktig roll för detta resultat, som i sig betytt mycket för den fortsatta välståndsutvecklingen.

Liknande tankegångar har förvisso funnits kvar – främst inom ungdomsförbundet SSU som haft långtgående socialiseringsambitioner men de har aldrig påverkat partiets politik.

Metalls och LOs tankar om löntagarfonder på 1970-talet utlöste en omfattande, mångårig ideologisk strid där näringslivet under Curt Nicolins ledning samlade sig till ett effektivt och framgångsrikt motstånd. Löntagarfonderna avskaffades av regeringen Bildt.

Valet av Juholt har tolkats på olika sätt, men mitt intryck har ända sedan jag lyssnade på hans första tal som partiledare varit att socialdemokratin åter var på väg att göra om samma ideologiska missgrepp som på 40- och 70-talen.

Under Stefan Löfvens ledning trodde många på en återgång till en pragmatisk politik, men det man ser idag är snarast en fortsättning av Juholts maning till politikomläggning vänsterut.

Alliansen med ett numera vänsterinriktat miljöparti och vänsterpartiet har nu lett till en politikinriktning som handlar om önskan om vänster/höger-konflikt.

Precis som tidigare är det näringslivet som hamnar i fokus. Det kan finnas de i företagsvärlden som tror att ”vinst i välfärden” är en avgränsad fråga till några få företag. Inget kunde vara mera felaktigt.

Det handlar precis som tidigare om en grundläggande missuppfattning av vad näringslivet är och hur landets välstånd kommer till.

Aftonbladets ledarsida predikar varje dag detta oförstånd. Att dessa unga skribenter inte läst på partiets historia är uppenbart.

Annons
Annons

Kjell Olof Feldt skrev i sin memoarbok ”Alla dessa dagar” om varför han motsatte sig fondsocialismen:

”Min hållning avgjordes av min syn på vinstens funktion i samhällsekonomin. Dess uppgift är inte bara att vara en mätare på graden av effektivitet i olika sätt att använda de ekonomiska resurserna. Vinstintresset är dessutom den enda renodlade bevakaren av att resurser utnyttjas effektivt. Och för att denna bevakning ska fungera måste det finnas en grupp aktörer i samhället, vars mål och mening med livet är att maximera vinsten i det näringsliv man äger.”

Idag styr Jonas Sjöstedt agendan och Feldts ord torde inte någon politiker våga stå upp för. Häxjakt i vänsterregi råder i media, i debatten.

Feldt skrev också i samma bok att ”bristen på kraftfulla aktörer med uppgift att bevaka effektiviteten i resursanvändningen blev alltmer kännbar, när skattekällorna började sina. Sitt klaraste uttryck tycker jag att skillnaden mellan privat och offentlig sektor får i synen på effektivitet. Medan effektivitet i ett privat,’vinststyrt’ företag är symbolen för framgång uppfattas kravet på effektivitet i en offentlig förvaltning bara som ett uttryck för att det saknas pengar.”

Den enda frågan som återstår är om det idag i näringslivet finns tillräcklig insikt om hotet.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons