Historien var full av lögner – en spegel gick i tusen bitar

Malin Hoelstad | Jag kommer framförallt visa bilder från tre reportage som jag gjort under året.

Det första är från Indien och handlar om pojken Sarfaraj.

Det andra är från Afghanistan. Jag åkte dit för att träffa två ensamkommande pojkar som skickats tillbaka från Sverige. Jag åkte också runt med Svenska Afghanistankommittén och dokumenterade deras satsningar på kvinnor och flickor.

Det tredje handlar om familjen Swirakly. De kom till Sverige i den stora flyktingströmmen 2015 och tillsammans med Jonas Fröberg skildrar vi deras väg in i det svenska samhället.

Jag har jobbat på SvD i 27 år.

Publicerad
1/4
Foto: Malin Hoelstad
2/4
Foto: Malin Hoelstad
3/4
Foto: Malin Hoelstad
4/4
Foto: Malin Hoelstad

Sarfaraj

2014 var vi med när pojken Sarfaraj, som fötts med läpp- käk- gomspalt, opererades av organisationen Operation Smile. I maj 2017 åkte vi tillbaka för att se hur hans liv ser ut i dag, men då var han försvunnen.

Efter ett snårigt detektivarbete lyckas vi ta reda på att Sarfaraj de senaste två åren jobbat som barnarbetare i Rajhastan. Han vill helst inte prata om åren i Rajhastan, men viskande berättar han om hur ensam han varit och att han ibland blev slagen.

Det visar sig att historien som vi tidigare berättat om Sarfaraj var full av lögner, den var som en spegel som gått i tusen bitar och när den åter pusslades ihop fick vi syn på en ny spegelbild – en bild av ett Indien vi hört talas om, men som denna gång kom smärtsamt nära.

Istället för historien om att hans föräldrar dog när han var liten fick vi träffa hans mamma som lever som prostituerad. Hon berättade hur Sarfarajs pappa inte ville veta av den missbildade pojken när han föddes och att hon därför tvingades lämna honom till hans mormor. Som prostituerad lever hon utanför all social gemenskap. Alla i byn viskar om henne när hon kommer på besök och Sarfaraj vill inte veta av sin mamma.

Foto: Malin Hoelstad

Vattenbrist

Sommaren var torr i delar av Sverige och på Gotland rådde det bevattningsförbud. Bonden Claes Pettersson byggde för flera år sedan en damm som samlar regnvatten. Den är han glad för i dag. Döttrarna Lisa och Elsa vid kanten av dammen.

Annons
1/4
Foto: Malin Hoelstad
2/4
Foto: Malin Hoelstad
3/4
Foto: Malin Hoelstad
4/4
Foto: Malin Hoelstad

Hamzeh har ingen framtid i Afghanistan

I maj 2017 utvisades Hamzeh till Afghanistan – ett land där han aldrig satt sin fot. Han ser ingen framtid i Afghanistan och tänker ofta på tiden i Sverige.

– När polisen hämtade mig var jag på väg till skolan, jag trodde jag skulle ha lektioner som vanligt.

– Jag saknar den svenska skolan mest av allt. Det var första gången jag fick gå i en riktig skola. Min lärare hette Josefin och jag tyckte mycket om lektionerna i matte. Jag lärde mig prata och skriva lite på svenska och ibland när jag tänker så tänker jag på svenska, säger Hamzeh och ler.

1/4

Shirin Gul Adirghel, 30 år, med dottern Razia, 3 månader.

Foto: Malin Hoelstad
2/4

Hälsokliniken i Aziz Khan utanför Jalalabad.

Foto: Malin Hoelstad
3/4

Läkaren Dr Roshanak Wardak.

Foto: Malin Hoelstad
4/4

Jalalabad Highway.

Foto: Malin Hoelstad

Kvinnorna i Afghanistan

Många afghanska kvinnor har det svårt, de blir bortgifta tidigt och får ofta barn innan de själva blivit vuxna.

Vi besökte en vårdcentral där en manlig läkare hade mottagning för kvinnor och barn. Påfallande många kvinnor sökte för att de var deprimerade. En kvinna berättade att hon sov dåligt och alltid var trött och irriterad på barnen som alla var hemma och inte gick i skolan. Hon ville helst bara sitta i ett hörn och vara ifred.

Annons

Men det finns en växande opinion för att kvinnor ska få en starkare position i samhället. Ett exempel är den kvinnliga läkaren Dr Roshanak Wardak. Hon använder sin ställning för att medla mellan talibaner och lokalbefolkningen. En gång hittade hon en ung taliban med ett uppställt maskingevär bakom sitt hus. Han planerade att skjuta på en konvoj.

– Vad skulle din mamma säga om du satte upp ett gevär bakom hennes hus? Då packade han ihop geväret och försvann. Hon har också valt att inte gifta sig och skaffa familj.

–Jag har inte tid, jag behöver inte heller en chef som bestämmer över mig.

Foto: Malin Hoelstad

Familjen Swirakly

Familjen Swirakly kom till Sverige under den stora flyktingströmmen hösten 2015. Jag var med ombord på Gula Båtarna när pappa Khaled och hans son Rodan var minuter från att drunkna i Medelhavet. De bor nu i Borås och Rodan väntar på att återse sin mamma och sina syskon som fortfarande är kvar i Syrien.

Khaled har äntligen fått börja SFI och Rodan trivs i skolan, men saknaden efter resten av familjen gör att det är svårt att på riktigt börja livet i Sverige.

Foto: Malin HoelstadBild 1 av 14
Foto: Malin Hoelstad Bild 2 av 14
Foto: Malin HoelstadBild 3 av 14
Foto: Malin Hoelstad Bild 4 av 14
Foto: Malin HoelstadBild 5 av 14
Foto: Malin Hoelstad Bild 6 av 14
Foto: Malin HoelstadBild 7 av 14
Foto: Malin Hoelstad Bild 8 av 14
Foto: Malin HoelstadBild 9 av 14

Shirin Gul Adirghel, 30 år, med dottern Razia, 3 månader.

Foto: Malin Hoelstad Bild 10 av 14

Hälsokliniken i Aziz Khan utanför Jalalabad.

Foto: Malin Hoelstad Bild 11 av 14

Läkaren Dr Roshanak Wardak.

Foto: Malin HoelstadBild 12 av 14

Jalalabad Highway.

Foto: Malin Hoelstad Bild 13 av 14
Foto: Malin HoelstadBild 14 av 14