Annons

Sara Lövestam:Historisk språkstrid blev en rolig historia

På sidan 4 i SvD 19 mars 1889 finns under vinjetten ”Tidsfördrif” en språklig vits med koppling till en då pågående språkstrid om pluralböjning på substantiv i neutrum.
På sidan 4 i SvD 19 mars 1889 finns under vinjetten ”Tidsfördrif” en språklig vits med koppling till en då pågående språkstrid om pluralböjning på substantiv i neutrum.

”Kontrakter”, ”citater” och ”resultater” – har verkligen pluralformen på ”ett-ord” låtit så en gång i tiden? Ja, och för cirka 150 år sedan rasade en debatt om dem – en debatt som landade i en vits i SvD år 1889.

Under strecket
Publicerad

För 130 år sedan gick diskussionerna vilda om pluralformerna i det svenska språket.

”Det kan jag tro”, tänker kanske genast en och annan lingvistiskt bevandrad nu, ”avskaffandet av verbens pluralformer har man väl hört talas om”. Och verbens pluralformer har mycket riktigt diskuterats – fram till på 1940-talet var praxis att i skrift böja verben så att jag gick blev till vi gingo, och hon kommer till de komma. Det blev ramaskri när Selma Lagerlöf redan 1906 lät Nils Holgersson tala utan att böja sina verb i pluralis.

Men långt in på 1800-talet var det ännu relativt tyst om detta. Man var naturligtvis medveten om att verbens skriftliga pluralformer saknades i tal, men de pluralformer som då diskuterades mest i offentligheten var substantivens. Framför allt dryftades pluralböjning av substantiv i neutrum – så kallade ”ett-ord”, och ofoget att till dessa lägga ett -er i plural.

I Nya Dagligt Allehanda år 1867 skriver en Måns Månsson om -er-pluralformerna, som han kallar ”Aftonbladsbeslägtade”: snuser, tyger, tobaker, théer, bränviner och spriter.

Annons
Annons

Redaktionen för Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning vill år 1877 gärna tro att ”så osvenska språkformer som systemer, resultater m fl äro på afmarsch ur skriftspråket”, men lektor Nils Linder framför år 1886 att han håller pluralformer såsom landskaper, härader, fängelser, departementer, citater, systemer och protokoller för fullkomligt riktiga. (SvD 1886-08-14). Fyra år senare utkommer han med en hel bok i frågan: ”Om -er, -r, -ar och -or såsom pluraländelser för neutrala substantiver [sic!] i svenska språket”.

Den som vill undersöka den saken behöver inte gå längre än till annonserna på samma tidningssidor.

Tobaker, kontrakter och resultater? Sa folk verkligen så, eller ville språkvetarna bara ha något att bråka om på insändarsidorna? Den som vill undersöka den saken behöver inte gå längre än till annonserna på samma tidningssidor. Där lockas vi att handla från J.E. Fribergs Glas- och Porslins-magasiner, erbjuds hyreskontrakter via Helsingborgs Dagblads redaktion och skrivmaterialier via konkursförvaltningen. Den som kan sin sång om Julebocken (Alice Tegnér) minns kanske också textraden: ”Han tog ur sin påse små paketer opp”.

I en framtidsspaning i Dagens Nyheter år 1900 slår språkforskaren Karl Ljungstedt fast att vi nu har ”en viss klockarkärlek för böjningen system-systemer, resultat-resultater, pris-priser, te-teer osv”. Ljungstedt, som för övrigt också förutspår tempusböjningarna bli-blidde-blitt och ta-tadde-tatt samt borttagandet av verbens pluralformer, tror att ”kanske randas omsider äfven den dag då det är i full öfverensstämmelse med det svenska språkets lagar att neutrala substantiv ska ha en särskild ändelse i pluralis”.

Annons
Annons

Så hur blev det då med dessa på 1800-talet så omdiskuterade pluralformer? Man skulle vilja meddela Karl Ljungstedt från 2000-talet, att de språkvetare som motarbetade -er-pluralen till största del avgick med segern. Vi säger nu med självklarhet flera system, resultat och landskap. Paketer, citater och magasiner fortsatte att användas några decennier in i 1900-talet – en del ända inpå 1980-talet – innan de fick ge vika för nollsuffixet (den lingvistiska termen för att lägga till ett ”ingenting”). Men människokollektivets förkärlek för undantag svek inte, och några -er-ord etablerade sig. Lika förvånad som man i dag kan bli över att departementer, citater och kontrakter en gång var på väg att bli vedertagna pluralformer, lika självklart känns det i dag att tyger, teer och priser har sina -er-suffix.

Vi avslutar med en vitsighet från Svenska Dagbladet år 1889.

Vi avslutar med en vitsighet från Svenska Dagbladet år 1889 – så uppskattad att den snart upprepades i flera andra dagstidningar:

I skolan. Läraren (till en lärjunge, hvars far är värdshusvärd): – Nå, finns det någon pluralform på ordet bränvin?

– Ja.

– Hur heter det?

– Tiodubbelrenadt.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons