X
Annons
X

”Hjälp problemskolor att förstärka bemanningen”

Förstärkning från andra yrkeskategorier kan hjälpa lärarna att lyfta skolor med orolig miljö och svaga studieresultat, skriver Mimi Maria Bernström.

Läs mer om Svenska skolan
undefined
Foto: Jessica Gow/TT

DEBATT | SKOLAN

Det är anmärkningsvärt att ett stort antal skolor har fastnat i utanförskapsområdets fälla med svårigheter att attrahera tillräckligt många bra lärare, har stökig miljö och undermåliga studieresultat. Jag vill ta upp några reformer som skulle kunna ge effekt redan på några års sikt. När nu förändringarnas vindar blåser i svensk rikspolitik finns alla möjligheter till att tänka i nya banor.

En ljusglimt är att vissa skolor har lyft sig avseende lugn och ro och med allt högre andel elever med gymnasiebehörighet efter årskurs nio. Så det är uppenbart ingen omöjlighet.

Det finns emellertid en mängd skolor där mer än hälften av eleverna lämnade grundskolan på försommaren med betyg som är för dåliga för att komma in på gymnasiet. Skolinspektionen har upprepade gånger kommit med anmärkningar på hur skolorna sköts, men problemen har kvarstått. Utgångspunkten måste vara att ställa högre krav från riksnivå och det ska gälla alla skolor. Sätt upp kriterier som måste vara uppfyllda. De som inte lyckas trots möjligheter att åtgärda på egen hand – och något nedläggningsbeslut inte har tagits – ska få operativ hjälp i sitt ledarskap. Kommunen och/eller skolledningen ska då inte tillåtas vara en bromskloss och neka hjälpen. Skolverket och Skolinspektionen har tillsammans drygt 1 200 anställda och kostnader omkring 2 miljarder årligen. Det är inte för mycket begärt att ställa höga krav även på dem avseende användning av pengarna inom områden som bevisligen påverkar lärmiljön. Och när problemskolorna successivt får bättre rykte finns förutsättningar för minskad segregation – på frivillig basis – bland eleverna.

Annons
X

Där många elever har andra modersmål än svenska och svagt studiestöd hemifrån bör skolklasserna vara relativt små. Samtidigt är lärarbristen stor och statistik visar att bara drygt hälften av lärarna i de särskilt utsatta områdena är ”behöriga”. Högre lön och andra morötter kopplade till förbättring kan locka fler erfarna lärare. Det finns dock behov av mer än så.

Det handlar inte primärt om fler vuxna i klassrummen utan att få in ytterligare personer som kan ge undervisning och stöd av kvalitet. Så därför: erbjud kvalificerade men obehöriga lärare ett snabbt, fokuserat utbildningsspår att bli certifierade (ett smidigare alternativ till att bli legitimerad) genom tester inom sina ämnen och kondenserad träning i sådant som ledarskap i klassrummet, hur man bemöter elever med särskilda behov och undervisning kopplad till inlärning i praktiken. Men det behövs dessutom en ännu bredare rekryteringsbas. Bland landets cirka 50 000 öppet arbetslösa som är akademiker finns också en potentiellt stor grupp som kan ha en alldeles utmärkt profil och intresse för lärarjobbet. Tänk alla kompetenta journalister, humanister, samhällsvetare, ekonomer, jurister, beteendevetare, naturvetare som just nu är tillgängliga och skulle kunna göra ett värdefullt jobb i skolvärlden. På en skola har jag fått prova detta upplägg i en klass där drygt en tredjedel av eleverna har utländska modersmål. Då hade vi gemensam introduktion och avslutning av lektionen i hela klassen och lärarledd undervisning däremellan med gruppindelning baserad på elevernas behov.

Det kan också underlätta att få in skolassistenter som avlastar administrativt. Jämför Liberalernas förslag på 18 000 fler lärarassistenter – ett förslag som i grunden är bra men som riskerar att cementera onödiga uppgifter om man inte först tar bort det som inte tillför något eller omformar det onödigt krångliga.

Skolorna runt om i landet har de senaste åren betalat hundratals miljoner kronor till bemanningsföretag – inte sällan riskkapitalägda – för att få in lärarvikarier eller betala ”förmedlingsavgift” om de sedan anställer den inhyrda läraren. I rapporter från Skolinspektionen står att läsa att eleverna själva tycker att det ofta är extra stökigt på vikarieledda lektioner och skolledningar hävdar att underlåtenhet att anmäla kränkningar eleverna emellan är vanliga när externa korttidsvikarier är inkallade. På välskötta skolor som jag själv har arbetat på har man använt den egna personalen, med några schemalagda timmar varje månad för vikariat, samt egna extralärare till att täcka upp för frånvaron. När elever och lärare känner eller åtminstone är bekanta för varandra och rutinerna är kända, så är mycket vunnet. Dessutom är detta upplägg i det långa loppet billigare än de externt köpta tjänsterna. Ett annat bra alternativ är att samordna egna personalpooler mellan närliggande skolor.

Inom olika yrkeskårer finns en dos av stolthet, ibland ett motstånd mot att släppa in andra yrkeskategorier i sina led. Det ligger nära till hands att fackförbunden står bakom lärarna i denna syn, vilket emellertid är fullständigt kontraproduktivt som situationen ser ut i Sverige i dag. Hellre en välutbildad person med goda kunskaper inom sina ämnen, arbetslivserfarenhet och som har tränat verkliga situationer i klassrummet, än en som har svaga ämneskunskaper och en mängd teoretisk pedagogik i bagaget.

Nu gäller det att alla goda, behöriga lärarförmågor ska få än mer förstärkning från andra yrkeskategorier utan att det går inflation i yrkesrollen. Förenkla mer och locka dem som vill vara med att göra en värdefull insats på skolor som behöver ett rejält lyft.

Mimi Maria Bernström
fristående skribent med erfarenhet som lärare i kommunala och fristående skolor

Annons
X
Annons
X
Annons
X
Foto: Jessica Gow/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X