Annons

Hjältehistoria som borde bli film

HÖRVÄRT. Alla repriser är inte trista – ­Vetenskapsradion Historias program om svensk-­rumänen Constantin Karadja som ­räddade ­tusentals judar undan koncentrationslägren ­var både angeläget och spännande.

Under strecket
Publicerad

MEDIEKRÖNIKA

Lika förutsägbart som sommarens alla repriser i radio och tv är kritiken mot detta ständiga repriserande. Argumenten från bägge håll är välkända sedan länge. Uppenbart är att allt färre delar sina liv mellan ett dåsande i hängmattan utanför sommarstugan och en lång sammanhängande arbetsperiod under resten av året. Världen har förändrats – och vi är många som inte begriper varför sommaren är den tid då vi skulle lyssna, läsa och titta i väsentligt mindre omfattning än annars.

En invändning har alltid varit att utbudet är så stort under året att sommaren faktiskt erbjuder en god – och förvisso billig – möjlighet att återutsända godbitar ur medieflödet. Det är väl snarare ett försvar än ett argument, men efter att under en dryg vecka ha koncentrerat mig på främst radiorepriser måste jag tillstå att åtskilliga återutsändningar sannerligen inte förlorat i angelägenhet.

Ett gott exempel är Vetenskapsradion Historia som i veckan återigen lät oss höra programmet Sveriges Oscar Schindler. Man hade kunnat önska en bättre titel, men försöken att göra Constantin Karadja till svensk torde vara svåremotståndligt med tanke på vårt aningen skamfilade rykte under andra världskriget.

Annons
Annons

I programmet tecknades ett människoöde så gripande och enastående att det är en gåta varför det inte filmatiserats för länge sedan. Med hjälp av författaren Joakim Langer, som tillsammans med Pelle Berglund nyligen skrivit en bok i ämnet, riktade programledaren Tobias Svanelid sökarljuset på en person som vi med all säkerhet kommer att få höra mer om i framtiden.

Han hette alltså Constantin Karadja och lyckades under sitt arbete som diplomat rädda ofattbara 51000 judar undan nazisternas koncentrationsläger. I rena siffror är det fler människor än vad Oscar Schindler och Raoul Wallenberg tillsammans lyckades med. Dylika jämförelser är på flera sätt ovidkommande, men varför Karadjas livsöde länge varit höljt i dunkel är mot bakgrund av hans enastående insatser närmast obegripligt.

Karadja var en av dessa centraleuropéer för vilka nationalitetsbeteckningar var av ringa betydelse. Han var född i Haag, fick sin högre utbildning i England, bosatte och gifte sig i Rumänien, talade ett tiotal språk, däribland svenska, tjänstgjorde på Rumäniens ambassader i Budapest, Stockholm och Berlin. Bakgrunden var högaristokratisk med rötter i bysantinsk tid, men Karadjas morfar var den svenske brännvinsfabrikören LO Smith.

Denna koppling till Sverige var en av Vetenskapsradion Historias poänger och ett resultat av Langer och Berglunds detektivarbete. Karadjas humanitära insatser utfördes vid rumänska ambassaden i Berlin där han lyckades ordna pass som alltså räddade livet på tiotusentals judar.

Efter kriget fastnade Karadja i kommunistiska Rumänien där hans aristokratiska tillhörighet stängde alla dörrar. Förgäves sökte han utresevisum till Sverige men dog i Bukarest, 1950, utblottad och bortglömd.

Med kommunismens fall fick han åter nämnas. Och för fem år sedan fick Constantin Karadja postum upprättelse genom titeln ”Righteous among the nations” vid Förintelsecentret Yad Vashem i Jerusalem.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons