X
Annons
X

”Hjärnforskning kan inte visa bästa skolformen”

Låt föräldrar och elever få välja den pedagogik som tilltalar dem. Det finns inte en skolform som är den bästa för alla, skriver Jens Peter de Pedro i en replik till läraren Isak Skogstad.

Läs mer om Svenska skolan
Jens Peter de Pedro skriver att friare pedagogiska metoder ger människor i unga år möjligheter att ta ansvar, hitta sina passioner och behålla sin lust för lärande.
Jens Peter de Pedro skriver att friare pedagogiska metoder ger människor i unga år möjligheter att ta ansvar, hitta sina passioner och behålla sin lust för lärande. Foto: Privat, Gorm Kallestad/TT

REPLIK | SKOLAN

Läraren Isak Skogstad skriver att undervisning bör bygga på katederundervisning och faktakunskaper och att detta stöds av rön från hjärnforskning. Det senare har han självklart rätt i, hjärnforskning kan nämligen användas för att stödja i princip vilken pedagogisk metod som helst, så även den modernare pedagogiken han ratar. Det är inte svårt att finna bevis för att ge barn och unga mer frihet i sitt lärande – till och med total frihet!

Skogstad hänvisar till studier som funnit att katederundervisning är den mest effektiva undervisningsmetoden. Andra metoder, där elever givits mer frihet gav sämre effekt. Detta menar Skogstad kan förklaras av att elevernas arbetsminne överlastas med friare pedagogik och informationssökning vilket leder till tappat fokus och förvirring. Slutsatsen Skogstad drar är att mer tydlighet är bättre.

Grundproblemet när man diskuterar pedagogik är att debattörerna ofta inte är överens om vad slutmålet med utbildning är. De traditionella debattörerna som Skogstad vill ha mätbara resultat på kunskap. Vi som förespråkar friare pedagogiska metoder är övertygade om att människor i unga år bör ges möjligheter att ta ansvar, hitta sina passioner och behålla sin lust för lärande för att kunna bli omsorgsfulla och moraliska medborgare. Våra mål är lite svårare att mäta. Vi är inte nödvändigtvis mer socialistiska men vi är helt klart lite flummigare.

Annons
X

Flummiga värderingar behöver dock inte betyda flummig bevisföring. Det finns nämligen även forskning som stödjer att mer individualiserade och friare metoder ger bättre resultat än de konventionella auktoritära. Till exempel fann en studie att barn minns fakta bättre om någon de har en nära relation till sitter bredvid dem när de lär. Detta skulle kunna tas som ett argument för mer föräldranärvaro i klassrummet eller rent utav för hemundervisning.

Att människor lättare tar till sig information de är intresserade av är känt i pedagogiska kretsar. Faktum är att ett passionerat intresse för ett ämne kan få elever att övervinna både inlärningssvårigheter och funktionshinder. En amerikansk studie visade att elever som generellt var lågpresterande men som hade ett välutvecklat intresse för läsning eller matematik visade ovanligt starkt engagemang och hade hög förståelse när de presenterades med just textpassager eller matematiska problem. De presterade alltså bättre än klasskamrater, som i vanliga fall var högpresterande men saknade dessa intressen.

I en annan studie undersöktes framstående akademiker och nobelpristagare med dyslexi. Som unga hade de idogt kämpat med läsningen just för att de getts möjlighet att förkovra sig i ämnen som de tidigt visat ett brinnande intresse för.

Det finns till och med bevis för att skolor där elever ges total frihet att välja hur de spenderar sin tid kan ge goda resultat. En sådan skola är Sudburyskolan i Massachusetts. En studie från närliggande Boston College visade att de unga som går ut high school i Sudburyskolan i stort är nöjda med sin utbildning och att de där lärt sig vad som behövs för att kunna gå vidare till universitetsstudier. Detta efter att ha spenderat upp till tolv år i en miljö där inga läxor eller prov ges och där det inte finns några som helst närvarokrav på lektionerna. Det har alltså inte utsatts för något tvång alls, utom deltagande på demokratiska möten en gång per vecka.

I en tid av robotar, informationsöverflöd och artificiell intelligens är traditionalisterna på försvar. Skogstad gör därför en poäng av att hävda att faktiska kunskaper alltid kommer vara viktiga. Självklart kommer de att vara betydelsefulla, men frågan är vad vi förlorar om vi prioriterar bort andra värden? Den pedagogiska debatten handlar, i likhet med var man befinner sig på den politiska höger-vänsterskalan, till sist om vilken människosyn och framtidstro man har. Ingen forskning i världen kan ge svar på exakt hur en människa bör leva sitt liv vare sig hon är 8 eller 88, inbegripet vilken skola man bör vistas på. Det beror ju på vilket liv man eftersträvar.

Skogstad får förstås tycka som han vill men det kommer i Sverige aldrig råda konsensus kring hur läroplanen bör utformas. Om Skogstad däremot är det minsta liberal bör han sluta förespråka allmän återgång till en viss skolform – en skolform som dessutom i mångas ögon sett bättre tider. I ett fritt samhälle är det rimliga i sådana här fall att komma överens om att inte komma överens. De föräldrar som vill ha sina barn instruerade av traditionella lärare kan tillåtas välja sådana skolor. Vi föräldrar, och barn, som vill se varmare och mänskligare skolor där pedagogiken tar hänsyn till barns intressen och preferenser, skulle stå fria att välja sådana miljöer.

Utvecklingen i skolan står i det närmaste still och har gjort så i decennier. Det är därför dags att göra Läroplan för grundskolan (Lgr 11) till ett frivilligt styrdokument. Vi kommer på så vis få en uppsjö av moderna skolor, för att använda Skogstads term, men även mer traditionella skolor kommer vara fria att undervisa efter tycke. Med större pedagogisk mångfald kommer svenska skolan att kunna ta betydligt större och snabbare steg mot framtiden.

Jens Peter de Pedro
Tankesmedjan tillit

Annons
X
Annons
X

Jens Peter de Pedro skriver att friare pedagogiska metoder ger människor i unga år möjligheter att ta ansvar, hitta sina passioner och behålla sin lust för lärande.

Foto: Privat, Gorm Kallestad/TT Bild 1 av 1
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X