Annons

Gunilla von Hall:Hjärtlöst att stoppa hjälp till de flyende

Hjälporganisationer stoppar nödhjälp i flyktingläger på Greklands öar till följd av avtalet mellan EU och Turkiet. Beslutet förvånar när Europa befinner sig i exceptionellt läge. Ska man verkligen låta barn skrika av hunger på grund av principer?

Under strecket
Publicerad

Marva sitter med sin 20 dagar gamla dotter Iram i famnen. Tillsammans med 40 andra har hon precis korsat det Egeiska havet från Turkiet till Lesbos i en liten gummibåt.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1

Marva sitter med sin 20 dagar gamla dotter Iram i famnen. Tillsammans med 40 andra har hon precis korsat det Egeiska havet från Turkiet till Lesbos i en liten gummibåt.

Foto: Linus Sundahl-DjerfBild 1 av 1
Marva sitter med sin 20 dagar gamla dotter Iram i famnen. Tillsammans med 40 andra har hon precis korsat det Egeiska havet från Turkiet till Lesbos i en liten gummibåt.
Marva sitter med sin 20 dagar gamla dotter Iram i famnen. Tillsammans med 40 andra har hon precis korsat det Egeiska havet från Turkiet till Lesbos i en liten gummibåt. Foto: Linus Sundahl-Djerf

GENÈVE. Knappt har bläcket torkat på flyktingavtalet mellan EU och Turkiet förrän rader av hjälporganisationer slår bakut. FN:s flyktingorgan UNHCR, Läkare utan gränser, Rädda barnen, Norska flyktingrådet – alla är eniga och beskedet är bistert. Man stoppar hjälpinsatser i läger på grekiska öar, dit flyktingar fortsätter att komma trots avtalet som ska hejda flyktingströmmen över Egeiska havet.

Enligt EU-avtalet ska flyende som inte söker asyl i Grekland, får ansökan avslagen eller väljer att inte söka asyl, skickas tillbaka till Turkiet. För varje syrier som skickas tillbaka ska en syrier sändas till ett EU-land. Sammanlagt erbjuder EU 72 000 platser. I utbyte får Turkiet bland annat tre miljarder euro i stöd och landets EU-förhandlingar påskyndas.

Annons
Annons

Hjälporganens skäl att dra in nödhjälp låter begripligt men är ändå märkligt och måste ifrågasättas. De menar att dessa mottagningscentrum blivit interneringsläger eftersom flyktingarna inte längre får lämna lägren. Enligt UNHCR “strider det mot vår policy som innebär att vi är motståndare till obligatorisk internering”. Läkare utan gränser säger: ”vi vill inte bli del av ett orättvist och omänskligt system”.

Så man lämnar lägren på öar som Lesbos, Samos, Chios, Leros och Kos. Tidigare körde UNHCR flyktingar från stränderna i bussar till centret Moria på ön Lesbos. De bistod med mat, mediciner och andra förnödenheter i lägret. Nu har denna nödhjälp fått ett abrupt slut.

I det läget verkar det hjärtlöst och onödigt principfast att stoppa humanitär hjälp till de flyende bakom stängslen.

Det ser självklart inte vackert ut med instängda flyktingar bakom stålstängsel, människor som i många fall redan lidit tillräckligt i krig som Syrien och Irak. Men samtidigt är detta nödvändigt om EU-avtalet ska fungera och flyktingströmmen stävjas. Poängen är att få stopp på ett system där flyktingar bara vinkas vidare, från grekiska öar till fastlandet och vidare norrut mot Makedonien och Serbien och sedan mot Tyskland och Sverige.

Om flyktingarna får fortsatt fri rörlighet kollapsar planen mellan EU och Turkiet, och Europas flyktingkaos fortsätter. Nu handlar det om att säkra EU:s yttre gränser och kontrollera vilka som kommer in, samtidigt som flyendes skyddsbehov ska beaktas. I avtalet sägs att även UNHCR är med på detta.

I det läget verkar det hjärtlöst och onödigt principfast att stoppa humanitär hjälp till de flyende bakom stängslen. Är inte humanitärt stöd själva kärnan i dessa organisationers verksamhet och viktigare än allt annat? Ska man verkligen lämna nedfrusna flyktingar vid vägkanten och låta barn skrika av hunger i lägret på Lesbos på grund av principer?

Vi befinner oss i en exceptionell situation i Europa, och då krävs exceptionella åtgärder när man kanske bör lägga paragraferna åt sidan. Det handlar kanske bara om några veckor innan EU och Turkiet fått personal på plats. Vi har i ett nafs gått från ett läge där frivilligorganisationer tagit ansvar till att myndigheter ska bestämma. Då behövs flexibilitet, inte prat om policy.

Stor skuld bör dock läggas på EU och Turkiet, som är skandalöst illa förberedda på avtalets genomförande. Man klubbade det i blixtfart utan att ha ordnat läger och asylresurser på de grekiska öarna. Det måste fixas i illfart och sedan måste flyende få sina skyddsbehov prövade på rättssäkert sätt. Det är fortfarande oklart om Turkiet kommer att leva upp till dessa krav när flyende skickas tillbaka. Men tills dess måste flyktingarna i alla fall få mat, mediciner och värdiga förhållanden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons