Annons

Hockeyn var hans liv – fick sluta för att komma ut

Leon Reuterström hette tidigare Denise och var målvakt i Leksands IF.
Leon Reuterström hette tidigare Denise och var målvakt i Leksands IF. Foto: Simon Rehnström

Tidigare levde han för hockeyn, nu söker han sin nya identitet. Leon Reuterström är hockeymålvakten som valde bort elitkarriären för att få bli sig själv.

– Det är extra tufft att vara trans inom idrotten, den är så extremt uppdelad i kön, säger han.

Under strecket
Publicerad

Vem är jag som man? Leon Reuterström brottas med frågan, och söker sin identitet. Han blir glad varje gång någon kallar honom ”grabben”, det är ett kvitto på att behandlingen ger resultat.

Foto: Simon RehnströmBild 1 av 3

När Leon Reuterström påbörjade sin könsbekräftande behandling, fick han avsluta sin elitkarriär som hockeymålvakt. Beslutet var tufft att fatta, hockeyn hade varit hans liv.

Foto: Simon RehnströmBild 2 av 3

Leon Reuterström och flickvännen Jonna.

Foto: Simon RehnströmBild 3 av 3

Leon Reuterström, 22 år, ser ljust på framtiden. Och det, säger han, är den allra största skillnaden i dag jämfört med tidigare, innan han påbörjade sin könskorrigering.

– Då var framtiden rent mörker. Jag såg bara framför mig hur jag skulle få ännu mer bröst, ännu större höfter ju äldre jag blev. Hata mig själv ännu mer.

Leon Reuterström lutar sig tillbaka i soffan. Han är transsexuell och mitt uppe i den könsbekräftande behandlingen. Och livet har kastats om. Allra mest har det varit positivt, något han längtat efter så länge. Men mycket är också svårt. Som det här att han inte längre kan identifiera sig som hockeyspelare på elitnivå. Sedan han var fem år har han levt på isen, gått på hockeygymnasium och stod i mål i högsta serien med Leksands damlag.

Men när han fick sin första spruta med könshormonet testosteron var han tvungen att hoppa av sin elitkarriär. Testosteron klassas som ett dopingpreparat.

– Att släppa hockeyn var jättetufft. Jag tvekade, kanske skulle jag skjuta upp behandlingen en säsong till? Men samtidigt insåg jag att hur mycket än hockeyn hade gett mig, var livet mer värt. Jag ville komma igång med sprutorna. Jag ville bli mig själv. Jag hade mått dåligt så länge, säger han och tillägger:

Annons
Annons

Vem är jag som man? Leon Reuterström brottas med frågan, och söker sin identitet. Han blir glad varje gång någon kallar honom ”grabben”, det är ett kvitto på att behandlingen ger resultat.

Foto: Simon RehnströmBild 1 av 1

– Fast visst är det tomt nu. Jättetomt. En elitsatsning upptar hela ens tillvaro och jag älskade att stå i mål. Det var det bästa. Nu måste jag … bygga upp mig på nytt.

Vem är jag som man? Leon Reuterström brottas med frågan, och söker sin identitet. Han blir glad varje gång någon kallar honom ”grabben”, det är ett kvitto på att behandlingen ger resultat.
Vem är jag som man? Leon Reuterström brottas med frågan, och söker sin identitet. Han blir glad varje gång någon kallar honom ”grabben”, det är ett kvitto på att behandlingen ger resultat. Foto: Simon Rehnström

Leon Reuterström har alltid känt sig som en pojke. Fram till puberteten var det inget större problem. Han lekte och spelade hockey med killarna. Han blev själv för det mesta tagen för en kille och var en i gänget, både på och utanför planen.

– Det var inga konstigheter. Jag hade en jättebra barndom. Före puberteten, alltså.

I tonåren blev allt mer komplicerat. I takt med att kroppen förändrades och fick kvinnliga former, växte också Leons Reuterströms självhat. Efter årskurs 6 fick han inte längre spela i pojklaget, och gled ifrån kompisgänget där. Under högstadiet skedde överlag en tydligare uppdelning utifrån kön, killar umgicks för sig och tjejer för sig. Och Leon, eller Denise som han hette då, förväntades vara med tjejerna. Fast han passade aldrig riktigt in.

– Jag blev väldigt ensam. Kanske var det mest jag själv som satte mig utanför, och drog mig undan mer och mer. Kände: ’jag hör inte hemma någonstans’. Jag mådde sämre och sämre. Det blev snabbt en ond cirkel.

Att han kunde förändra sitt fysiska kön var inget han tänkte på. Han kände inte ens till möjligheten, utan trodde att han var tvungen att ’gilla läget’. Dölja sin kropp och stå ut, trots det accelererande självhatet.

Annons
Annons

När Leon Reuterström påbörjade sin könsbekräftande behandling, fick han avsluta sin elitkarriär som hockeymålvakt. Beslutet var tufft att fatta, hockeyn hade varit hans liv.

Foto: Simon RehnströmBild 1 av 1

– Jag var fast i ett biologiskt tänkande runt kön. Jag tänkte att det är sådan här jag är, och att jag måste försöka passa in. Samtidigt som jag alltid tog väldigt illa upp om någon tog mig för en tjej. Det var kluvet och förvirrande.

Som tur var hade han hockeyn. Visserligen i damlaget, men ändå: när han spelade, skingrades mörka tankar. På planen fick han också ut mycket av sina frustrationer. Drämde klubban i stolpen eller skrek rakt ut efter en bra räddning. Han skrattar till. 

– Ja … på planen släppte jag ut känslorna. Allt det som jag annars sopade under mattan. Jag var väldigt bra på det, att trycka undan. Man kan nog säga att jag själv var min egen största fiende. Det dröjde så länge innan jag accepterade mig själv som den jag är. Jag fortsatte att bara försöka överleva.

När Leon Reuterström påbörjade sin könsbekräftande behandling, fick han avsluta sin elitkarriär som hockeymålvakt. Beslutet var tufft att fatta, hockeyn hade varit hans liv.
När Leon Reuterström påbörjade sin könsbekräftande behandling, fick han avsluta sin elitkarriär som hockeymålvakt. Beslutet var tufft att fatta, hockeyn hade varit hans liv. Foto: Simon Rehnström

Men till slut gick det inte längre. Efter gymnasiet fick han en djup depression, och så småningom hjälp vid Akademiska sjukhuset i Uppsala. När läkaren han träffade direkt sa: ”kan det vara så att du är född i fel kropp?”, stannade världen för ett ögonblick. Leon Reuterström låter hakan falla och spärrar upp ögonen, gestaltar den förvåning han kände där i mottagningsrummet. 

– Jag blev helt ställd. Och samtidigt kände jag: ja. Det stämmer. Jag är född i fel kropp. Det är så det är. Och jag insåg att det finns hjälp att få, och att det här var min chans.

Annons
Annons

Leon Reuterström och flickvännen Jonna.

Foto: Simon RehnströmBild 1 av 1

Efter utredning fick han diagnosen könsdysfori, och remiss till behandling.

Det har nu gått lite mer än ett år sedan den första sprutan. I december 2018 genomgick han mastektomi, alltså tog bort bröstvävnad och fick en plattare bröstkorg. Rösten har mörknat, musklerna blivit större. Nästa steg är att ansöka om nytt personnummer och ändra sitt juridiska kön, och därefter ta ställning till underlivskirurgi. 

Förändringarna, både fysiskt och mentalt, är omvälvande.

Fast ändå inte tillräckligt stora, enligt Leon Reuterström själv. Han är otålig och vill att det ska hända mer, att det manliga ska framträda än mer tydligt. Han har väntat så länge och tyckt så illa om sin kropp, och hade hoppats på att processen skulle gå snabbare. De långa väntetiderna har också tärt på honom. Självhatet sticker fortfarande upp sitt fula tryne ibland.

– Det är skört. Det räcker med att någon kallar mig för ’hon’ för att hela dagen ska bli förstörd. Fel pronomen är som att få en stekpanna i huvudet. Den här sommaren, efter operationen, hade jag hoppats kunna gå med bar överkropp. Fast där är jag inte än och det är en besvikelse. Men kanske nästa. Jag måste ha tålamod. Ta ett steg i taget. 

Leon Reuterström och flickvännen Jonna.
Leon Reuterström och flickvännen Jonna. Foto: Simon Rehnström

Och just idag mår han väldigt bra, säger han. Nästa vecka ska han och flickvännen Jonna åka till USA på semester. Prideveckan pågår i Stockholm, och med den en känsla av frihet. Man får träffa likasinnade, smälta in utan att bli ifrågasatt. Leon Reuterström har också medverkat i ett panelsamtal om att vara elitidrottare och trans tillsammans med Loui Sand och Noel Filén Hammarström, i arrangemang av RFSL.

Annons
Annons

Alla tre har tvingats avsluta, eller pausa, sina framgångsrika idrottskarriärer på grund av att de får könsbekräftande vård. Med stor tomhet som följd. Och även medial uppmärksamhet, de är de första elitidrottarna i Sverige som är öppna med att de är trans. Det stora intresset säger något om den tystnad och okunskap som finns om transpersoner inom idrottsrörelsen, menar Leon. 

–  Okunskapen är generellt stor i samhället. Det gör att det är svårt att få rätt bemötande. Men det är extra tufft att vara trans inom idrotten, den är så extremt uppdelad i kön. Man är ofta helt fast i dam- och herrlagstänkandet. I många sporter är machokulturen väldigt stark. Det gör att många transpersoner lägger av tidigt och det är jättesynd. 

Nu vill han arbeta för att göra idrotten mer inkluderande, och använda sina egna erfarenheter som grund. Hålla föredrag, blogga, sprida information. Göra det möjligt för fler att hålla på och känna sig välkomna på plan, oavsett könstillhörighet. Hockeyn har varit en så viktig del av hans liv. Helt avgörande, säger han. 

– Den gjorde att jag överlevde. Att jag tog mig igenom den tuffaste tiden.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons