Annons

”Hög tid att stoppa EU:s dyra flyttkarusell”

Anna Maria Corazza Bildt, ordförande för Ett Enda Säte-kampanjen.
Anna Maria Corazza Bildt, ordförande för Ett Enda Säte-kampanjen. Foto: Claudio Bresciani/TT

Vi som är medlemmar av Europaparlamentet konfronteras gång på gång med samma fråga: varför accepterar ni flyttkarusellen mellan Bryssel och Strasbourg med allt det uppenbara slöseriet? Gång på gång är upprördheten stor över detta – och det med all rätt, skriver Anna Maria Corazza Bildt med flera i Ett Enda Säte-kampanjen.

Under strecket
Publicerad

DEBATT | EU

EU-fördragen tvingar fortfarande parlamentet att ha 12 sessioner om året i Strasbourg fast dess dagliga arbete sker i Bryssel, och i det består slöseriet.

Detta är ingen liten fråga. Tusentals personer måste omlokaliseras från Bryssel till Strasbourg varje månad. Den officiella kostnaden är åtminstone 144 miljoner euro årligen och flyttkarusellen orsakar utsläpp av 19 000 ton koldioxid varje år.

Ett Enda Säte-kampanjen, som jag är ordförande för, har brett stöd över parti- och nationsgränserna. Vi vill ha ett Europaparlament som är mer effektivt, mindre förorenande, mindre kostsamt och närmare medborgarna. Vi är för demokrati, för Europa, för dialog. 

Som valda medlemmar av Europaparlamentet har vi makten att be medlemsaterna om en fördragsändring under artikel 48 av EU-fördraget för att parlamentet ska få besluta om sitt egna säte. År efter år har vi röstat med stora majoriteter för att avsluta denna slösericirkus.

Strasbourg är visserligen en symbol för fred och försoning men det är på inget sätt en funktion av att Europaparlamentet sammanträder där. Om institutioner är nödvändiga för denna symbolism så är denna förtjusande stad redan säte för Europarådet, Europadomstolen för mänskliga rättigheter och den gemensamma fransk-tyska armébrigaden.

Annons
Annons

EU borde inte låta Europas fredssymbol bli en slöserisymbol.

Vi har ett ansvar gentemot våra medborgare att se till att EU:s budget spenderas på klokast möjliga sätt och i och med att budgeten kommer att krympa när Storbritannien lämnar, finns det helt enkelt inget sätt för hur någon kan försvara denna meningslösa flyttkarusell.

Denna juli var viktig då Europaparlametet för första gången bestämde en debatt om sitt säte i plenum, vilket visar på det ökade trycket i frågan. För att EU ska bli trovärdigt måste vi vara konsekventa. Vi har dessutom ett ansvar för att frågan om Europaparlamentets enda säte inte ska få hamna i populisternas händer som använder den mot EU.

Den smärtsamma Brexit-processen kommer att tvinga oss att se över budgetfrågorna. Men den måste också göra oss mer uppmärksamma på medborgarnas oro i frågor om onödiga utgifter och byråkrati.

Den kan också öppna upp nya möjligheter relaterade till lokaliseringen av EU:s institutioner för att hitta lösningar som är acceptabla för alla – också Frankrike. Vi hoppas till exempel att Frankrike kommer att be den viktiga Europeiska Läkemedelsmyndigheten, baserad i London, att flytta till Strasbourg.

Ett Enda Säte-kampanjen arbetar just nu på en aktionsplan som tittar på olika sätt att föra denna viktiga fråga vidare.

Europaparlametet håller gradvis på att få mer och mer betydelse. Under de senaste åren har statsmän från hela världen kommit för att tala till dess 752 medlemmar och genom de till Europas folk. Det har också delad lagstiftningsrätt tillsammans med Ministerrådet.

Parlamentets effektivitet kräver ett slut på cirkusen men det gör även vårt ansvar gentemot skattebetalarna och vår vilja att återfå kontakten med Europas medborgare. Europaparlamentet förtjänar ett enda säte – och det ska borde vara i Bryssel.

Frankrike är såklart nyckelspelaren. Ett realistiskt förslag ska förse Frankrike med både ekonomiska och politiska fördelar. Vi sträcker ut handen till Frankrike för att ta initiativet till en konstruktiv dialog för att finna alternativ för ett bättre Europa närmare medborgarna.

Ett Enda Säte-kampanjen

Anna Maria Corazza Bildt, ordförande (EPP, Sverige)

Pina Picierno, vice-ordförande (S&D, Italien)

Ashley Fox (ECR, Storbritanninen)

Beatriz Becerra (ALDE, Spanien)

Dennis De Jong (GUE-NGL, Nederländerna)

Ulrike Lunacek (Greens-EFA, Österrike)

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons