Annons

Höger och vänster om i ojämlika Latinamerika

Chile är högerstyrt sedan i våras. I Colombia tar en högerman över makten i augusti. Och i Brasilien är extremhögern på frammarsch.

Men Mexiko går mot vänster och i Venezuela sitter president Maduro kvar, medan krisen i landet bara förvärras.

Här är det viktigaste att veta om presidentvalen i dessa fem länder, skriver Håkan Forsberg, frilansjournalist specialiserad på Latinamerika.

Under strecket
Publicerad

Jair Bolsonaro, brasiliansk högerpolitiker som leder opinionsmätningar inför kommande val.

Foto: Leo Correa/AP Bild 1 av 1

1 / 6

Jair Bolsonaro, brasiliansk högerpolitiker som leder opinionsmätningar inför kommande val.
Jair Bolsonaro, brasiliansk högerpolitiker som leder opinionsmätningar inför kommande val. Foto: Leo Correa/AP

Det senaste året har fyra viktiga länder i Latinamerika valt president och parlament: Chile, Colombia, Venezuela och Mexiko. I oktober är det Brasiliens tur.

Fattigdom, våld, korruption, gapande klassklyftor, migration och svag ekonomisk tillväxt är gemensamma problem – om än i olika grad.

Kommer freden med vänstergerillan Farc att bestå när Iván Duque, en oprövad högerman, tar över i Colombia? I Mexiko väntar alla på att vänsterpresidenten López Obrador ska stoppa korruption och vettlöst knarkvåld. Och i Brasilien växer oron för att en högerpopulist ska bli president.

Annons
Annons

Iván Duque.

Foto: Alex Brandon/AP Bild 1 av 1

2 / 6

Colombia – korruption och spänning med Farc

Iván Duque.
Iván Duque. Foto: Alex Brandon/AP

Colombias nyvalde president Iván Duque (41), som tillträder den 7 augusti, är en nykomling. Få visste vem han var bara för ett halvår sedan. Men han var ”Uribes man”, det räckte för att övertyga 54 procent av väljarna i juni.

Álvaro Uribe, en hårdför högerman, var president 2002-10, då han förde ett skoningslöst, USA-stött krig mot vänstergerillan Farc. Uribe har lett motståndet mot det fredsavtal som president Juan Manuel Santos lyckades sy ihop med Farc 2016. Då hade inbördeskriget pågått i 52 år, med 220 000 döda och 7 miljoner fördrivna. För detta fick Santos Nobels fredspris 2016.

Duque vill inte riva upp, men peta i fredsavtalet, bl a skärpa straffen för vissa Farc-ledare. Men då finns risken att hela avtalet spricker och Farc tar till vapen igen.Vill Duque avbryta samtalen med ELN, en annan, mindre vänstergerilla? Vi får se.  

Han måste också ta itu med korruptionen, polariseringen, flykten från grannlandet Venezuela och växande kokaodling.

Samtidigt ökar våldet och dödshoten igen. Över 320 sociala ledare och människorättsaktivister har mördats under de senaste två åren. Områden som Farc lämnar tas över av kokainkarteller, utpressare och illegala gruvor. Och de som protesterar eller informerar – dödshoten mot journalister ökar också – mördas eller skräms till tystnad.

Colombia är det mest ojämlika landet i Sydamerika. Men är ändå ny medlem i ”rikemansklubben” OECD.

Annons
Annons

Sebastián Pinera

Foto: Arnulfo Franco/AP Bild 1 av 1

3 / 6

Chile – ett av världens mest ojämlika länder

Sebastián Pinera
Sebastián Pinera Foto: Arnulfo Franco/AP

I mars tog Sebastián Piñera över som president efter socialdemokraten Michelle Bachelet. Piñera styrde landet även 2010–2014. Han fick rekordlågt slutbetyg då, men kunde ändå vinna stort i december.

Den nya vänstern, Frente Amplio, gick starkt framåt, samtidigt som den tidigare mittenalliansen – Bachelets bas – har gått i bitar. Även Piñeras högerkoalition är splittrad, mellan de gamla Pinochet-kramarna och en modernare, mer liberal höger, som Piñera företräder.

Han har utlovat högre ekonomisk tillväxt, fler investeringar och sociala satsningar för att blidka en växande, mer intressestyrd medelklass. Andelen fattiga har minskat betydligt, men Chile är ändå ett av världen tio mest ojämlika länder.

Piñera var snabb att skrota Bachelets stora grundlagsprojekt. Den nuvarande är ett arv från Pinochet-diktaturen (1973-90). Men han tänker inte röra den abortlag som värktes fram under Bachelet – efter 30 år av totalförbud. Lagen om partnerskap blir också kvar.

Bachelet införde en kostnadsfri utbildning för barn från fattiga familjer. Reformen blir kvar, men utvidgas inte.

Kvinnors rättigheter fick stort utrymme i Piñeras Tal till nationen i juni. Det kan kopplas till den feministiska protestvåg som drar genom Chiles universitet, skolor och gator, inspirerad av #metoo.

Invandring är ett stort tema även i Chile. Piñera var snabb att skärpa reglerna, vilket främst drabbar 100 000 fattiga haitier som sökt sig till Chile de senaste åren.

Annons
Annons

AMLO, Andrés Manuel López Obrador

Foto: Ramon Espinosa/AP Bild 1 av 1

4 / 6

Mexiko – rent hus med knarkligor utlovas

AMLO, Andrés Manuel López Obrador
AMLO, Andrés Manuel López Obrador Foto: Ramon Espinosa/AP

Han kallas AMLO efter sina initialer. Andrés Manuel López Obrador valdes till Mexikos nye president den 1 juli. Hans seger var förkrossande: 30 miljoner mexikaner (53 procent) röstade på den 64-årige vänsterledaren, som även vann egen majoritet i parlamentet.

AMLO har lovat att göra rent hus med den korrumperade politiska och ekonomiska elit som turats om vid makten hittills. Han ska stoppa knarkligornas sanslösa våld (28 000 döda i fjol) med mjuka metoder som amnesti, strafflindring, legalisering av marijuana/opiumvallmo i stället för med soldater och kulor. Och framförallt genom att bekämpa fattigdomen som är roten till mycket av det onda.

”De fattiga först”, var hans första officiella tweet efter valsegern, en blinkning åt Donald Trumps ”America first”. Trump ringde och gratulerade till segern. Mindre elände i Mexiko = färre som emigrerar till USA, är logiken. Och häromdagen sade Trump att AMLO är ”en fantastisk person”.

Detta var tredje gången gillt för López Obrador, som fick kämpa mot en kampanj, där företagsledare och högerpress målade upp en skräckbild av vänsterpopulism, kapitalflykt och ekonomiskt kaos –”som i Venezuela”. Nu är alla måna om att hålla sig väl med AMLO, som tillträder 1 december och sitter i sex år. Då ska löner och privilegier för höga tjänstemän skäras ned rejält.

Själv har han lovat halvera sin lön, sälja presidentplanet och inte bo i Los Pinos, presidentpalatset.

Annons
Annons

”Lula” da Silva.

Foto: Nelson Antoine/AP Bild 1 av 1

5 / 6

Brasilien – korruption och penningtvätt

”Lula” da Silva.
”Lula” da Silva. Foto: Nelson Antoine/AP

”Lula” da Silva är Brasiliens populäraste politiker, efter åtta goda år (2002–2010) som landets första arbetarpresident. Men han får inte ställa upp i valet i oktober eftersom han har dömts till tolv års fängelse för korruption, Brasiliens stora gissel.

I stället är det extremhögerns Jair Bolsonaro som leder i opinionsmätningarna. Han lovar hårda nypor mot korruption, kriminalitet och gatuvåld och får applåder för sina hätska utfall mot kvinnor, homosexuella och svarta.

Arbetarpartiet (PT) insisterar ändå på att Lula är dess presidentkandidat. Och på att fängelsedomen är politisk. Annars ses Fernando Haddad, tidigare borgmästare i São Paulo, som PT:s bästa namn. Haddad eller socialdemokraten Ciro Gomes kan bli den samlade vänsterns kandidat i en andra valomgång.

Dilma Rousseff (PT) – Brasiliens första kvinnliga president  – är också ute ur leken; avsatt av kongressen 2016 i en politisk process, som många kallar en statskupp.

Den sittande presidenten Michel Temer kandiderar inte. Stödet för honom ligger under fem procent. Han har överlevt två omröstningar i kongressen om åtal för korruption.

Många höjdare i den politiska klassen och i näringslivet utreds eller har dömts för korruption. Industrimagnaten Eike Batista, en gång rikast i landet, har dömts till 30 års fängelse för korruption och penningtvätt. Och Marcelo Odebrecht, som erkänt att hans byggbolag mutat sig fram i hela Latinamerika, sitter nu i husarrest – i egen lyxvilla med fru och barn.

Annons
Annons

Nicolás Maduro.

Foto: Ariana Cubillos/AP Bild 1 av 2

Protester mot Maduro.

Foto: Fernando Llano/AP Bild 2 av 2

6 / 6

Venezuela – ett land i djup kris

 Nicolás Maduro.
Nicolás Maduro. Foto: Ariana Cubillos/AP

Venezuela är ett land i djup kris. Inflationen är skyhög, sedlarna värdelösa och butikerna tomma. Bristen på mat och mediciner, el och vatten, jobb och framtidshopp gör att en miljon (av 34) har lämnat landet.

Men Nicolás Maduro sitter ändå kvar, alltmer auktoritär. I maj vann han ett högst tveksamt presidentval, starkt kritiserat av EU, USA och många andra. Oppositionen, splittrad och försvagad, bojkottade valet eftersom deras kandidater var i fängelse eller exil. Maduro har också rensat ut kritiker inom armén och – på Kuba-vis - satt höga militärer att leda företag.

Protester mot Maduro.
Protester mot Maduro. Foto: Fernando Llano/AP

I fjol rundade han kongressen – där oppositionen har egen majoritet – genom att skapa ett eget parlament med regimtrogna chavistas. Domstolar, myndigheter, statliga medier och armé kontrolleras redan av presidenten.

Det var Hugo Chávez som startade den ”röda revolutionen”. Tack vare skyhöga oljepriser kunde Chávez, som dog 2013, satsa stort på utbildning, bostäder, hälsovård och billig mat för de fattiga. Det gjorde honom väldigt populär.

Men under Maduro har vinden vänt och oljeintäkterna sinat. Oljeproduktionen, ekonomins ryggrad, är nere på en tredjedel av full kapacitet. Växande skulder och USA:s ekonomiska sanktioner förvärrar läget.

Den 20 augusti kommer fem nollor att strykas från sedlarna. Enligt IMF kan inflationen stiga till en miljon procent i år – som Zimbabwe för 20 år sedan, eller Tyskland på 1920-talet.

Annons
Annons
Annons
Annons