Annons

Högutbildad biskopsfru emot sin egen rösträtt

Demonstrationståg för kvinnlig rösträtt på Linnégatan i Göteborg, 1919.
Demonstrationståg för kvinnlig rösträtt på Linnégatan i Göteborg, 1919. Foto: TT

”Jag har hört att ärkebiskop Nathan Söderbloms hustru Anna var synnerligen konservativ och gjorde allt som stod i hennes makt – vilket tack och lov inte var mycket – för att stoppa införandet av kvinnlig rösträtt. Hur kunde hon göra det? Vad var poängen?”

Under strecket
Publicerad

Nathan Söderblom.

Foto: TT Bild 1 av 1

Det kan man verkligen fråga sig, men bilden klarnar om vi skärskådar Anna själv och de tankar som cirkulerade i tiden. Anna var påfallande välutbildad, med en fil.kand.-examen i bagaget, och arbetade som lärarinna innan hon gifte sig med Nathan Söderblom. Familjen var välsituerad: fadern var sjökapten och Annas bror John Forsell blev sedermera operachef i Stockholm. Medan Annas make gjorde kyrklig karriär blev hon själv en aktiv föreningsmänniska, bland annat ordförande i Svenska Kvinnors Missionsförening 1916–1927, och författare.

Så småningom tilldelades hon medaljen Illis Quorum och Röda korsets guldmedalj. Personligen var alltså Anna Söderblom urtypen för en intellektuell och aktiv kvinna, just en sådan person som – tycker vi – borde ha omfamnat tanken på kvinnlig rösträtt. Men i stället blev det tvärtom, och det berodde på att Anna Söderbloms syn på kvinnans samhällsroll var konservativ på gränsen till reaktionär.

Anna Söderblom uppfattade inte sin gärning i föreningar som det väsentliga – det var snarast bisaker jämfört med hennes huvuduppgift, som gick ut på att stödja maken i hans arbete och uppfostra deras tolv barn. Detta, menade Anna, var just vad kvinnor skulle göra – det var ”kvinnans egendomliga värde och kallelse”. En sann kvinna skulle inrikta sig på att vara hustru och mor, inte politiker. Politiken riskerade att dra henne bort från det väsentliga och i förlängningen göra henne djupt olycklig.

Annons
Annons

Nathan Söderblom.

Foto: TT Bild 1 av 1
Nathan Söderblom.
Nathan Söderblom. Foto: TT

Till detta kom att Anna Söderblom, sin egen utbildning till trots, hade låga tankar om flertalet kvinnor. De var, med hennes egna ord, överlag ”tröga och fladdriga” och inte i stånd att begripa sig på politik. En typisk kvinna var lättrörd, lättövertalad och skulle antagligen rösta på den som talade högst för sin sak. Kort sagt, kvinnor var inte mentalt rustade för att ta politiskt ansvar. Alltså gav hon sig in i rösträttsstriden i syfte att blockera för sina medsystrar.

Anna Söderblom blev uppskattad av både rösträttsmotståndare och rösträttsanhängare, men av helt olika skäl. Motståndarna lyfte fram att Anna var en utbildad kvinna och att hennes åsikter därför var guld värda – hon visste vad hon talade om. Anhängarna konstaterade att ju mer Anna och hennes likasinnade (hon var inte ensam kvinna om åsikterna) talade sig varma för bevarandet av orättvisor, desto fler skakade på huvudet åt dumheterna och anslöt sig till kampen för kvinnlig rösträtt.

Efter reklamen visas:
Harrisons grundkurs – detta bör du kunna om svensk historia
Annons
Annons
Annons
Annons
Annons