Annons

Hon borde ha fått årets Nobelpris i litteratur

Tre kvinnor i topp när SvD:s litteraturkritiker får säga sitt. Idag skulle Nobelpriset i litteratur ha tillkännagivits. Svenska Akademien har tvingats ta en paus, men SvD:s skribenter rycker in i deras ställe – i en stor omröstning utser de en värdig vinnare.

Under strecket
Publicerad

De förtjänar Nobelpris i litteratur.

Foto: Pontus Lundahl/TT, Tomas Oneborg, Sören Andersson/TT Bild 1 av 4

Anne Carson, trea på SvD-kritikernas lista. Hennes senaste bok på svenska är ”Det oförlorades ekonomi ”, i översättning av Niklas Haga och Rebecka Kärde. 

Foto: Lars Pehrson Bild 2 av 4

Nina Bouraoui kom tvåa i SvD-kritikernas omröstning. Hennes senaste bok på svenska är ”Strändernas skönhet”, översatt av Maria Björkman (Elisabeth Grate Bokförlag).

Foto: Staffan Löwstedt Bild 3 av 4

Jamaica Kincaid

Foto: Tomas Oneborg Bild 4 av 4

De förtjänar Nobelpris i litteratur.

Foto: Pontus Lundahl/TT, Tomas Oneborg, Sören Andersson/TT Bild 1 av 1
Efter reklamen visas:
Vem borde ha fått Nobelpriset i litteratur?

Klockan 13.00 på torsdagen i Nobelveckan tillkännages traditionsenligt Nobelpriset i litteratur. Då kliver Svenska Akademiens ständiga sekreterare ut i Börssalen och läser upp namnet på pristagaren.

I år blir det för första gången sedan 1943 inte något pris, på grund av Svenska Akademiens kris. I stället har SvD:s litteraturkritiker fått berätta vem de anser skulle ha fått 2018 års Nobelpris i litteratur.

Här nedan ser ni alla de författare som kritikerna föreslagit. Fler än trettio författarskap av högsta rang från hela världen, som samtliga är väl värda att upptäckas och fördjupa sig i.

Läs även vidare för att komma till vinnaren – den person allra flest SvD-kritiker tycker förtjänar Nobelpriset. Kristina Sandberg skriver om en Harvardprofessor med bakgrund som stjärnreporter, som redan är prisbelönt författare – och vars förtätade prosa hon tycker förtjänar årets pris.

De förtjänar Nobelpris i litteratur.
De förtjänar Nobelpris i litteratur. Foto: Pontus Lundahl/TT, Tomas Oneborg, Sören Andersson/TT
Annons
Annons

Anne Carson, trea på SvD-kritikernas lista. Hennes senaste bok på svenska är ”Det oförlorades ekonomi ”, i översättning av Niklas Haga och Rebecka Kärde. 

Foto: Lars Pehrson Bild 1 av 2

Nina Bouraoui kom tvåa i SvD-kritikernas omröstning. Hennes senaste bok på svenska är ”Strändernas skönhet”, översatt av Maria Björkman (Elisabeth Grate Bokförlag).

Foto: Staffan Löwstedt Bild 2 av 2

På tredje plats: En poet och essäist som tar antikens myter in i vår tid

Anne Carson, trea på SvD-kritikernas lista. Hennes senaste bok på svenska är ”Det oförlorades ekonomi ”, i översättning av Niklas Haga och Rebecka Kärde. 
Anne Carson, trea på SvD-kritikernas lista. Hennes senaste bok på svenska är ”Det oförlorades ekonomi ”, i översättning av Niklas Haga och Rebecka Kärde.  Foto: Lars Pehrson

Anne Carson är en kanadensisk författare, professor i klassisk grekisk litteratur vid University of Michigan och översättare. Hon har ofta omtalats som en av favoriterna till Nobelpriset i litteratur.

Versromanen ”Röd självbiografi” (1998), som bygger på Herkulesmyten och blandas med nutida myter, blev Anne Carsons stora genombrott. I elva år kämpade hon med fortsättningen ”Röd doc>”(2013), innan den blev klar. Titeln är ett resultat av att Anne Carsons dator krånglade, skriver Lina Kalmteg.

Boken ”Nox” (2010) är ett av Anne Carson mest privata verk där hon skriver om sin bror som dog i 50-årsåldern.

Carson har även skrivit populära essäer, två har utkommit på svenska: "Kort sagt" och "Det oförlorades ekonomi".

Kritikernas tvåa: Romanen som motstånd mot kvinnoförtryck

Nina Bouraoui kom tvåa i SvD-kritikernas omröstning. Hennes senaste bok på svenska är ”Strändernas skönhet”, översatt av Maria Björkman (Elisabeth Grate Bokförlag).
Nina Bouraoui kom tvåa i SvD-kritikernas omröstning. Hennes senaste bok på svenska är ”Strändernas skönhet”, översatt av Maria Björkman (Elisabeth Grate Bokförlag). Foto: Staffan Löwstedt

Yasmina "Nina" Bouraoui föddes 1967 och anses vara en av Frankrikes mest betydande författare i dag. Hon bor i Paris men har rötter i Algeriet där många av hennes berättelser utspelar sig.

Vid 23 årsålder avslutade Bouraoui sin första bok, ”Förbjuden betraktelse”, om en muslimsk flicka som gör uppror mot familj och kvinnoförtryck. Hon skickade in manuskriptet till det stora förlaget Gallimard som hörde av sig efter bara tre dagar. Boken blev en succé, fick pris och sålde 140 000 exemplar.

Annons
Annons

Jamaica Kincaid

Foto: Tomas Oneborg Bild 1 av 1

Nina Bouraoui belönades 2005 med det prestigefyllda Prix Renaudot för sin bok ”Mina onda tankar”. Men det finns många andra titlar att upptäcka, ”Pojkflickan”, ”Min Lycka” och ”Kärlekens geografi”, ”Innan männen” och ”Våra kyssar är avsked”, är bara några av dessa.

”Jag strävar efter att skriva poetisk, sensuell litteratur, men den ska vara tillgänglig för alla”, sa Nina Bouraui i en intervju med SvD:s kulturchef Lisa Irenius (5/5 2017): ”Att uppnå en enkelhet är det svåraste av allt med skrivandet.”

Vinnaren: Stjärnreporter, Harvardprofessor och prisbelönt författare

Jamaica Kincaid
Jamaica Kincaid Foto: Tomas Oneborg

Av: Kristina Sandberg

Ja, Jamaica Kincaid måste få Nobelpriset i litteratur. När man har tagit del av hennes sparsmakade men samtidigt så rika författarskap, ter det sig liksom ofrånkomligt. Jo, kanske ännu mer nu, under pågående kris i Svenska Akademien. Nobelpriset i litteratur skulle behöva få spegla sig i glansen från Jamaica Kincaid. Hon är en extraordinär författare. Och hennes personliga historia, med uppväxten under 50-talet på den lilla karibiska ön Antigua, och sedan migrationen till USA på 60-talet, sammanfaller så intimt med vår tids viktigaste frågor om olika förevändningar för att utöva makt över andra, vare sig man klär det i termer av etnicitet, kön eller skillnader i ekonomiska tillgångar. Hon har de här specifika erfarenheterna av slaveriets efterverkningar i ett kolonialstyrt Karibien, har sett tidiga effekter av global turism, kom som invandrare till Amerika, blev stjärnreporter i New York på 70-talet, sedan prisbelönt författare och är nu professor på Harvard. Men hennes texter bärs framförallt av hennes unika språk.

Annons
Annons

Nobelpriset i litteratur skulle behöva få spegla sig i glansen från Jamaica Kincaid.

Redan i den prosalyriska debuten ”På flodens botten” hörs den egensinniga rösten, som kan rymma så många tonfall samtidigt. Den lyriskt förtätade klangen, med grundtoner av något sakligt, liksom fränt. Förenat till en prosa som inte liknar någon annan. Suggestiv och klar, vindlande och oförutsägbar i en och samma mening.

Barndomens Antigua återkommer i hennes texter, med flickans relation till en högt älskad mamma i centrum. En passionshistoria som bär döden inom sig – i den begynnande puberteten förbyts moderns omsorg och uppmärksamhet för sin dotter till ett distanserat avståndstagande. De självbiografiska romanerna ”Annie John” och ”Lucy” skildrar även tonårsflickans uppbrott från hemmet. Kincaids huvudpersoner kämpar på olika sätt för att överleva efter förkrossande förluster – av relationer, av sin historia, av land och språk. Men de är oftast överlevare. De måste på olika sätt bli oberoende och omnipotenta för att klara sig. Anpassar sig i en ny miljö, men bevarar skärpan i blicken hos den som vet att privilegier som personlig frihet inte kan tas för givet. Desto viktigare att hela tiden värna den. Som allra tydligast syns det här hos huvudpersonen Xuela i ”Min mors självbiografi”.

I ett samtal jag hade med Jamaica Kincaid berättade hon att hennes skrivande framförallt är hennes sätt att tänka – intrig, handling och textens underhållningsvärde intresserar henne inte – hon vill komma åt något sant i sitt skrivande, även om sanningen är brutal. Med sitt starka sanningsanspråk lyckas hon förena historiska, politiska och personliga skeenden i sin litteratur så att en mångfacetterad och skarpt upplyst värld framträder. Inget förskönande ljus, snarare en blixtrande klarsyn. Och författarskapet lyckas omfamna så många av tillvarons dimensioner samtidigt, ned till minsta meningsbyggnadsnivå. Hennes texter smeker inte mjukt, de ruskar om. 

Annons
Annons

När Jamaica Kincaid skriver i essäform om hur den globala turismen påverkar befolkningen på Antigua i klassikern ”En liten plats”, eller om sin kärlek till trädgårdskonsten i ”My garden (book)” – gör hon det med samma komplexa djupverkan. Linnés namngivande och växtsystem och europeiska växtjägares jakt på exotiskt främmande plantor är ingen oskyldig fritidssysselsättning, tvärtom är trädgården fylld av konflikt, makt, dominans och underordning. Men där finns också den existentiella drömmen om paradiset. 

Hon vittnar i sina texter. Om historiens åverkan på nuet. Med sitt lekfulla, rörliga och skarpa språk nöjer hon sig aldrig med mindre än att vara den som sätter dagordningen, den som bestämmer perspektivet. Det är ett författarskap att hänföras, beröras och på köpet berika sin kunskap av. Dessutom får man njuta av en alldeles säregen, krass humor. Kan litteratur bli bättre än så?

Jamaica Kincaids böcker ges ut av förlaget Tranan, nu senast kom ”Min bror” i översättning av Niclas Nilsson.

Efter reklamen visas:
Mellan raderna NOBELVECKA UTAN LITTERÄR GLANS

Hela listan: alla de författare som kritikerna föreslog

Jon Fosse

Olga Tokarczuk

Maryse Condé

Jenny Erpenbeck

Claudio Magris

László Krasznahorkai

Don DeLillo

Péter Nádas

Eric Vuillard

Han Kang

Thomas Pynchon

Ida Vitale

Ngugi wa Thiong'o,

Karl Ove Knausgård

Cormack McCarthy

Mircea Cărtărescu

Terezia Mora

Nuruddin Farah

Duong Thu Huong

Olvido García Valdés

Marilynne Robinson

Joyce Carol Oates

Marie N’Diaye

Javier Marías

Adam Zagajewski

Roy Jacobsen

Michel Houellebecq

Louise Glück

Dubravka Ugrešić

Alexander Hemon

Charles Taylor

Yoko Tawada

Joan Didion

Ian McEwan

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons