X
Annons
X
Recension

I fiskarnas tecken Hon bytte amfetamin och yoga – mot en sjövarelse

Är relationer i vår tid så svåra att vi börjat drömma om sjövarelser? Flera nya böcker handlar faktiskt om sjöjungfrur och havsmän. Starkast av dem alla är Melissa Broders "I fiskarnas tecken" – en modern saga som också är en smärtsam skildring av ångest- och missbruksproblematik.

Melissa Broder är en amerikansk romanförfattare, poet och essäist. ”I fiskarnas tecken” är hennes debutroman. Foto: Dan Tuffs/IBL
Läs mer om Vinterns böcker 2018–2019

I fiskarnas tecken

Författare
Genre
Sakprosa
Förlag
Modernista

Övers: Helena Hansson. 304 s.

Den amerikanska poeten och essäisten Melissa Broder har rönt stor framgång med essäsamlingen ”So sad today”, baserad på hennes Twitter-konto med samma namn. I sina självutlämnande, rappa och galghumoristiska essäer skildrar hon den moderna människans vilsenhet på ett alldeles oefterhärmligt sätt. Hon skriver om sin tillvaro, som tycks henne ganska meningslös, och sin rädsla för ensamhet, åldrande och död. Men också om allt hon försöker sig på för att dämpa sin ångest och skapa någon sorts mening med livet: träna yoga, ta amfetamin, hänge sig åt avancerade sexuella experiment och knapra starka antidepressiva mediciner.

Allt Broder skriver – oavsett om det är dikter, tweets eller essäer – kretsar kring ordet "void", tomrum, och hur det ska fyllas. Detta existentiella tomrum dominerar även hennes debutroman, "I fiskarnas tecken", som nu utkommit på svenska. Romanens huvudperson, den 38-åriga Lucy, är misslyckad doktorand i litteraturvetenskap vid ett tredjeklassens universitet i Phoenix. I nio års tid har hon försökt skriva en avhandling om tomrummen (!) i Sapfos poesi utan att lyckas och nu är handledarnas tålamod på upphällningen.

Lucy känner sig frustrerad och sviken av livet; ursinnig krossar hon sin ex-pojkväns näsa med ett välriktat knytnävsslag och överdoserar sedan på sömnmedel. Polisen påträffar henne sittande i sin bil, endast iförd nattlinne och omgiven av ett berg med krämfyllda munkar. För att klara sig undan straffpåföljd tvingas Lucy gå med på att delta i gruppterapi för kvinnor med relationsproblem.

Annons
X

Lucy försöker fylla tomrummet i sitt liv med shopping och sex. Hon flirtar med allt och alla, raggar män på Tinder och förför en ung Überförare.

Då rycker halvsystern Annika in. Lucy får låna systerns strandnära, arkitektritade glaskub till hus i Venice Beach mot att hon sköter om hunden Dominic när Annika reser bort. Hon måste också lova att gå till terapigruppen för kärleksberoende. Broder är en fullfjädrad satiriker och skildrar njutningsfullt de excentriska, tilltufsade kvinnorna i terapigruppen och deras självcentrerade sätt att se på tillvaron. Som Sara som "inte bara är överkänslig mot män utan också mot ljus, rengöringsmedel, mögel, pollen, gluten, mjölkprodukter och socker". Ändå är författaren som allra bäst när hon sänker garden, struntar i att försöka vara rolig och låter läsaren skåda in i den lika rörande som besvärliga Lucys själsliga mörker. Då går romanen från att vara smart underhållning till att bli en smärtsam och belysande berättelse om existentiell vilsenhet i vår tid.

Lucy försöker fylla tomrummet i sitt liv med shopping och sex. Hon flirtar med allt och alla, raggar män på Tinder och förför en ung Überförare. Hon beklagar sig inte när hon blir besviken eller råkar illa ut, utan biter bara ihop och fortsätter att jaga efter tillfredsställelse och förståelse. För trots att Lucy avverkar män som vore de konsumtionsvaror är hon egentligen romantiker och söker efter Den Rätte. En kväll simmar den unge, vackre Theo förbi den klippa hon sitter på vid stranden. Han är den perfekte mannen: intelligent, rolig, uppmärksam och mjuk. Det är bara ett problem. Theo är inte människa, han är havsman: hälften människa, hälften fisk.

Här skulle romanen ha kunnat haverera, men Broders krassa, sakliga berättande tonar ner fantastiken och håller ihop berättelsen. Romanformen tycks överhuvudtaget passa Broder fint, pendlingen mellan huvudpersonens galghumoristiska betraktelser och hennes nakna beskrivningar av sin existentiella ångest är bättre balanserade än i den tidigare essäboken.

De senast åren har romantiska berättelser om sjöjungfrur och havsmän återkommit på bred front inom litteratur och film. Man kan ju fråga sig om det är så svårt att ha relationer i vår tid att vi måste drömma om ickemänskliga kontakter. Förra året kammade ju filmregissören Guillermo del Toro hem en Oscar för "The shape of water" och det senaste året har – förutom Melissa Broder – de brittiska författarna Kirsty Logan och Imogen Hermes Gowar, samt irländskan Louise O’Neill utkommit med verk om attraktiva sjövarelser. Men ingen av de ovannämnda verken kommer ens i närheten av Broders verk. "I fiskarnas tecken" är lika delar modern saga, intelligent satir över konsumtionssamhället och smärtsam skildring av ångest- och missbruksproblematik.

Annons
X
Annons
X

Melissa Broder är en amerikansk romanförfattare, poet och essäist. ”I fiskarnas tecken” är hennes debutroman.

Foto: Dan Tuffs/IBL Bild 1 av 2
Bild 2 av 2
Annons
X
Annons
X
Annons
X
Annons
X