Annons

Treåriga Laean fick aldrig se Europa

Laean Swirakly.
Laean Swirakly. Foto: Privat

Hon frågade alltid sina föräldrar när hon skulle få åka till Europa. SvD:s Jonas Fröberg skriver ett minnesord till Laean Swirakly, som dog i vattnet utanför Samos innan Gula båtarna hann fram.

Under strecket
Uppdaterad
Publicerad

– När ska vi åka till Europa? När ska vi åka till Europa?

Hon vände sina bruna ögon mot sin pappa och frågade, hela tiden.

Laean Swirakly föddes den 11 november 2011 i Syriens tredje största stad Raqqa. Pappa Tarek var tjänsteman på Syriens telekombolag och mamma Abeer lärare. Dottern var efterlängtad.

Redan två år innan hon föddes började fadern bygga drömhuset, satsade sin själ och sitt sparkapital på 100 kvadrat i tre rum; kök, vardagsrum och sovrum. Omsorgsfullt byggde han en liten säng och målade den rosa. Det blev Laeans favoritfärg.

Huset skulle bli hennes universum. Hon hade fötts i ett land där inbördeskrig fått över 200 000 människor att dö och över en miljon skadats. Mer än halva befolkningen har tvingats fly från sina hem. Det senare fick hon erfara.

Efter två år förändrades livet. Hon fick en liten bror – Ziad – som hon ofta strök på kinden. Då log hon med hela ansiktet.

Samtidigt blev föräldrarna nervösa och rädda. Och slutade gå till jobbet. Gevärsskott hördes utanför huset. Män ryckte i ytterdörren så att karmen lossnade ur sina fästen.

Annons
Annons

Vid strandens kant gav föräldrarna henne en extra dyr flytväst.

Striden om Raqqa rasade. Islamska staten intog staden och hårda strider hotade Laeans universum. Det förekom massakrer och föräldrarna, som är kurder, förbjöds att jobba.

Laean Swirakly fick inte vara ute. Då kunde hon bli dödad. Hon levde sitt liv där var det minst farligt, med sin familj och sin barbiedocka. Hon stod ofta framför spegeln och låtsades sminka sig. Och drömde sig bort till nya kompisar, för hon hade inga. Hon bodde i ett fängelse, omsluten av en värld av död, terror och kidnappningar. Men hon hade en förmåga att omfamna alla hon mötte. Hon älskade glass, att klä upp sig och leka kurragömma med lillebror.

Hennes far Tarek berättar hennes livs historia sittande på en pappkartong lutad mot en bil, i flyktinglägrets mörker på Samos. När han beskriver hur sprudlade glad hon blev när hon pratade om Europa spricker han hjälplöst upp i ett leende samtidigt som en tår sakta rinner nedför hans högra kind.

Familjen blev tvungen att fly. Laean Swirakly var exalterad när smugglaren kom i sin vita minibuss för att hämta dem till ett Turkiet, som inte ville ha dem. Hon såg fram emot att få träffa de nya kompisarna, och klädde sig i det finaste hon hade; den rutiga jackan som bar regnbågens alla färger. I mörkret i minibussen höll hon pappa i handen och frågade om Europa under en svagt pulserande stjärnhimmel.

Vid strandens kant gav föräldrarna henne en extra dyr flytväst. Den var blå. Hon satt i mitten till vänster i den otillräckliga gummiflotten på färden över. Till de nya kompisarna.

Det var den sista dagens morgon. Efter fyra timmars skräckfärd var det några få meter kvar till ön Samos strand i Grekland. Till Europa. Då hamnade gummibåten fel och punkterades mot Europas vassa klippor.

Laean Swiraklys flytväst åkte av i vågorna. Hon kunde inte simma och hamnade långt från sina föräldrar. Hennes familj räddades ur vattnet av svenska sjöräddningssällskapets gula båtar, där SvD:s fotograf Malin Hoelstad fanns ombord. Trots intensiv hjärt- och lungräddning, av bland andra Malin Hoelstad, var flickan bortom all räddning.

Laean Swirakly begravdes den 2 november på Samos kyrkogård, nio dagar innan hon skulle ha fyllt fyra år.

Annons
Annons
Annons
Annons
Annons